Reseskildring – USA 2012, del 2

<< TILL DEL 1 << >> TILL DEL 3 >>

2012-05-07

Idag skulle vi egentligen ta hela dagen på oss för att ta oss till Redwood Nationalpark men vi hittade inget roligt att göra på vägen så vi var i Redwood-trakten lite för tidigt vilket gjorde att vi “gjorde” halva parken idag, den södra delen. Detta är inte(!) turist-område vilket gör att det är svårt att hitta saker att hitta på och mycket är ganska förfallet. Parken i sig är väldigt märkligt utspridd längs den “stora landsvägen” och vissa delar ingår inte i själva nationalparken utan tillhör en statspark istället. De stora Redwood-träden är verkligen imponerande, tidigare var Sequoiorna otroligt stora i omkrets och “massa” men dessa Redwoods är otroligt höga, många över 90 meter. Man ser ut som en turist på Manhattan, man går med nackspärr och stirrar uppåt hela tiden eftersom allt är så högt upp!

I kväll ligger vi på ett Quality Inn i Crescent City. Vi körde runt ett bra tag för att hitta ett ordentligt motell … I fjor tyckte vi att det var fattigt på många ställen nere i amerikanska södern men jag kan lova, det är inte bättre här i dessa trakter uppe i norra Kalifornien. Snarare tvärtom! Man kör genom hela byar där alla tycks ha packat en liten väska var och sedan lämnat det hela … precis som det stod, märklig känsla, och det är tråkigt att se allt bara stå och förfalla t.o.m. nära kusten där det egentligen är väldigt fint. Det är kontrasternas land, verkligen, och det är många som försöker hitta ett sätt att tjäna en dollar, antingen kan man putsa vindrutor i vägkorsningar eller så tigger man …

Det är tvättkväll igen, skall gå och tömma torktumlaren …

2012-05-08

Igår berättade jag lite om alla de stora träden i Redwood Nationalpark, men vi har också sett en hel del djur de senaste två dagarna.

Vi har nu kört genom de flesta delarna av den utspridda parken som utgör det man kallar Redwood National and State Parks och trots att det heter Redwood finns det mycket mer än de stora träden att se.

Dels finns det fantastiskt fina havsvyer och då får man inte missa alla valar som strävar norrut alldeles intill kusten, dels finns det mycket elk, rådjur och annat i skogsbrynen.

Valarna är svåra att se, för att inte prata om hur svåra de är att fotografera, under den sekund de andas genom sitt blåshål på ryggen men de är där, utan tvekan. Önskar bara att man kom dom ännu närmare! Skall bli intressant att se om vi kommer att kunna se dom längre upp längs kusten genom Oregon och Washington också …

Elk, eller Stor Nordamerikansk Hjort (översättning jag hittade på internet), måste vara det mest vanligt förekommande större djuret i denna trakt, man ser dom nästan “överallt” i stora hjordar. Man ser naturligtvis också en del rådjur och det intressanta är hur oskygga alla dessa djur är, de kan gå förbi en väldigt nära! Jättefina är dom också!

Vi hittade också några små riktigt söta krabater som såg ut som ett mellanting mellan ekorre, surikat och råtta (hängande/släpande svans). Den kom och gick precis intill en, vi pratar om 10 cm eller så.

Efter att ha sett den norra delen av parken och dess kringområden idag är vi åter tillbaka i Crescent City, samma motell som igår men ett annat rum …

2012-05-09

Idag lämnade vi “äntligen” Crescent City och Kalifornien och rullade vidare nordöst in i södra Oregon, ett par dagar före planerat. Bara efter några mil ändrades utseendet på trädgårdar, hus och annat från att vara väldigt nedslitet och slarvigt till att bli mycket renare, mycket mer ordning och reda. Även om folk bor i “trailer homes” här också så har man det ordentligt målat, man har blommor planterade och stängslen målade. Vi tror det bor en hel del här som härstammar från Holland, vi har sett deras flagga och en del firmanamn som börjar på “Dutch” … Även de som har massor med grejor på sin mark , vilket många har (bilar, virke, gamla möbler, vitvaror och annat bråte), har det ordnat istället för bara utslängt, det ser inte ens rörigt ut. Detta påminner mycket om hur vi upplevde Kentucky på många håll i fjor, även om man har det enkelt så gör man det så bra och fint man kan …

Vi passerade också en liten rolig by som samlat en del konstnärer, Kerby(ville), där vi fastnade en bra stund i Burl Gallery. Träffade en trevlig kille från Polen som bott i USA 30 år och gjorde fantastiska träskulpturer och möbler.

Efter att ha kört upp i de väldigt skogsklädda bergen nådde vi Oregon Cave National Monument, en grotta med mycket intressant geologi, bl.a. annat kan man följa sprickor i berget och se hur jordbävningar flyttat delar av berget upp till ca 30 cm och liknande.

Grottan hade också en hel del intressanta formationer, dessutom hade vi en guide som var utbildad geolog så det handlade inte enbart om ren underhållning utan han berättade väldigt mycket och på ett bra sätt t.ex. om hur sandsten omvandlas till marmor, hur sniglar som “suger ur” sandstenen dess mineral får ett skal med samma egenskaper som sandsten och så vidare.

Efter att ha gått genom grottan på en och en halv timme så fikade vi på lite yoggi, äpplen och ett par småkakor. Då passade en riktigt rolig fågel på att tigga mat från oss, men den gick vi inte på. Vad fågeln, en Stellerskrika (Steller’s Jay, hittade översättningen på internet), inte visste var att man satt upp skyltar om att inte mata dom … … även om de tiggde som aldrig den … och det gjorde de! Men tji fick dom!

Vi träffade också en kille från Atlanta som hade en mc stående garagerad här på västkusten och så ofta han kunde flög han hit och körde så mycket han kunde, det skulle vi också kunna göra … hmm, kräver lite funderande … ibland får man idéer!

I morgon skall vi till Crater Lake Nationalpark som har delar av sina vägar öppna trots att det är tidigt på säsongen. Under vintern kommer det ca 44 fot / 14,5 meter snö varje år och tydligen har man inte hunnit få undan allt och fått igång vägarna igen. Det blir långbyxor och jacka i morgon igen!

I övrigt har vädret varit riktigt fint med ca 20 grader i skuggan, mer i solen … men lite kyligt i vinden.

Natten tillbringas i Medford, OR, på Quality Inn …

2012-05-10

Dagen startade lite kyligt idag även om solen var uppe och började värma upp oss lite, åter en dag i strålande solsken …

Vi lämnade Medford och ganska snart såg vi några fiskare som kastade i lugn och ro, men det måste vara farligt att fiska i Oregon …

Kolla vad den ena killen har i byxlinningen … och nej, det finns ingen björn framme som behöver skrämmas!

När vi körde uppåt i bergen mot Crater Lake Nationalpark, en väldigt fin väg dit där vi bland annat stannade och köpte med oss paj i Beckie’s Cafe, så började vi hitta lite snö i vägkanten … och ännu lite mer, ganska mycket … och till sist metervis, det var vallar på kanske 4 meter eller mer och det är man inte riktigt van vid. Till sist var det inte bara vallarna utan helt fullt med snö överallt …

Helt otroligt vad mycket snö det ligger kvar här uppe och i parken är det bara en liten del av vägen runt sjön som är öppen. Åter igen en liten besvikelse, om än förväntad, men det vi skulle få se visade sig å andra sidan helt otroligt vackert! Vi pratade med en hel del folk vi träffade där uppe och vi vara alla rörande överens om att vi hellre vill uppleva Crater Lake i detta enormt vackra snölandskap än att vi tillåts köra hela varvet runt sjön under sommarmånaderna.

Detta var helt enormt fint med solen skinande och parken väldigt lugn i förhållande till hur det är om sommaren. Vi stannade kvar länge, till sist satte man sig ner och bara njöt av utsikten, känslan och lugnet … ända till en större grupp kineser dök upp, då försvann lugnet … 😉 …

… fast det gjorde kanske inget då Klara behövde komma “inomhus” för att minska den något roliga(!) solbrännan man får i solglasögon med solen mestadels skinande från höger …

Vägen från Crater Lake ut mot kusten tar oss genom jättefina landskap med enkla men välskötta små samhällen, än så länge visar sig Oregon från sin bästa sida och folk man träffar är väldigt trevliga, hjälpsamma, intresserade och inte minst glada för att tipsa om saker vi “måste” se och/eller göra.

Natten tillbringas på ett Super8 i Roseburg på väg ut mot Oregons kust vilken vi skall köra utmed och se i morgon.

2012-05-11

Idag körde vi på det som sammanfattas i begreppet “The Oregon Coast” vilket är en väldigt speciell upplevelse. Många tycker att Highway 1 (också känd som Pacific Coast Highway) mellan Los Angeles och San Francisco är fin men ”The Oregon Coast” är mycket bättre! På väg norrut kör man först genom stora skogsområden och trots att havet ibland bara är 100 meter bort har man ingen känsla av att det finns annat än skog och åter skog. Har man all tid i världen kan man självklart ta sig ut till kustlinjen men det finns ingen väg som går närmare parallellt utmed kusten än 101:an. Efter ett tag kommer man dock ur skogen och den ena sortens kusttyp avlöser den andra, rätt som det är passerar man klippor som stupar hundratals meter rakt ner, på andra ställen passerar man steniga eller rena sandstränder.

Utmed hela kusten kan man på många ställen se sjölejon-kolonier med mängder(!) av djur i varje, tyvärr eller kanske som tur är kommer man inte så nära dom utom i en speciell sjölejon-grotta dit man mot en avgift kan få åka hiss ner. Det är dessutom den största kända havsgrottan i världen och ligger i Florence.

En annan sak som Oregon-kusten är känd för är sina sand-dyner vilka inte bara finns direkt utmed kusten utan plötsligt hittar man dom även flera hundra meter in mot land …

Framåt kvällen kom vi till Newport och vi passade på att köra ut till den gamla historiska fyren Yaquina Head Lighthouse för att se solnedgången.

Vi var inte de enda som trotsade den stenhårda(!) iskalla vinden och det var verkligen jättefint där ute, längst ut på en udde helt utan lä … Brrr … Som det blåste!

2012-05-12

Idag hade vi bestämt oss för att se lite dragracing på en liten lokal dragstrip i Woodburn, vi anade att det inte skulle vara något stort evenemang men det var betydligt fler bilar än åskådare, på läktarna satt bara några kompisar från byn men det var riktigt roligt ändå.

Vi fick se många fram för allt gamla race-bilar som fortfarande hölls vid liv, bilar som troligen byggdes på 70-talet och som sedan uppdaterats efter hand av nya generationer men i gammal stil och ibland såg det faktiskt ut som om den ursprungliga byggaren fortfarande körde sin bil. Det var inte ungdomar som höll på …

Man satsar också väldigt mycket på tillväxten, dragracing är definitivt en stor grej i dessa trakter och man har till och med en högskola här där man kan få en renodlad utbildning i “dragracing”.

Vi hade en kanondag i stekande sol och vår solbränna har bättrats på! Det är som den bästa svenska högsommar just nu.

2012-05-13

Efter att ha lämnat motellet i morse körde vi till Silver Falls State Park, en statspark med 10 vattenfall vilka alla har gott om vatten så här på försommaren.

Det hade de verkligen och vi hade tur som var i parken så tidigt som vi var, det är “Mors dag” här idag och det innebär att man lastar bilen full med familj och mat som går att grilla (maten alltså), sedan åker man till “parken” … När vi hade gjort parken framåt lunch fylldes parkeringarna snabbt och det var långa(!) köer vid infarterna, glad blev den unga kille som fick vår biljett …

Vi bestämde oss sedan för att ta oss ut till kusten igen för att fortsätta norrut och nu vet vi vad man gör för att tjäna pengar i detta området. Man odlar julgranar, inte bara granar utan just julgranar … … enligt alla skyltar, Christmas Trees …

Det finns också en del vinerier (heter det så, eller vingårdar, när man kallar det winery?) i området, jag trodde det var sådant man hittar i Kalifornien men det finns minsann här också och många är dom. Jag var nyfiken på att smaka men det skulle ha blivit både en dyr, avancerad och berusad historia på det vineri vi svängde in på så vi lade ner det projektet … de serverade bara i stora välfyllda glas, kanske ok för amerikaner men inte för mig, ville ju bara “sippa” …

Vi hade också bestämt oss för att köra upp längs kusten till ett litet öl-bryggeri i Pacific City, The Pelican Brewery. Det visade sig vara innestället för alla amerikaner just idag på Mors dag i alla fall, dessutom ligger det precis vid/på stranden, det var 60-90 minuters väntetid för ett bord … men under tiden kunde man ju … dricka en öl! Det var bästa amerikanska ölen någonsin, en The Pelican Scottish Ale … men maten var ganska medioker …

Efter maten fortsatte vi uppåt längs kusten på riktigt små vägar och har nu slagit läger i Tillamook på Western Royal Inn, vi fick en liten “svit” med två rum, kokvrå och toa … och en alldeles speciell doft som bara närheten till kor kan ge, det luktar stall i hela byn men efter en stund vänjer man sig.

2012-05-14

Nu har vi lämnat Oregon för staten Washington …

Dagen började med ett besök och rundvandring på ostfabriken i Tillamook, Tillamook Cheese, vilka är jättekända i denna del av världen samt i övriga världen för sin “medium” Cheddar som vunnit alla möjliga utmärkelser. Själv tycker jag den är god men lite smaklös, däremot har de en vällagrad version som är riktigt, riktigt god och man kan stå och provsmaka den länge! Ingen räknar hur många bitar man äter …

I deras besökscenter säljer man även andra produkter än sin ost, bara de är tillverkade i Tillamook. Bland annat har de en jättestor glassdisk och deras glass var verkligen god.

Efter denna goda inledning på dagen fortsatte vi upp längs Oregon-kusten och passerade väldigt väldigt vackra, men blåsiga, vyer till att vi kom till det som heter Haystack Rock utanför Cannon Beach, klippan vilken man lokalt hävdar är den tredje största klippan i havet vilken är nåbar till fots vissa tider på dygnet. Det finns dock inget som styrker detta påstående men stor är den …

Efter att vi sätt oss mätta på klippan så gick vi en runda inne i byn Cannon Beach och där blev vi mätta på en pizza hos Pizza A´fetta. En av de godaste pizzor någonsin … och byn i övrigt var riktigt fin den med, är säkert helt överbefolkad under högsäsong men just nu var det inte så mycket folk där.

Efter klippor och pizzor så bar det av mot Fort Stevens Statspark och ett gammalt uppblåst och strandat skeppsvrak man låtit vara kvar på stranden för att brytas ner på naturlig väg. Tyvärr var det ganska “nedbrutet” efter många år och endast fören återstår av det tidigare över 100 meter långa fartyget, dock ger det en bra möjlighet för fotografer att hitta sin egen vinkel här …

På vår fortsatta väg passerade vi sedan Astoria där vi körde upp till deras landmärke, Astoria Column. vilken byggdes på 1920-talet.

Dels berättar den en historia med sina fina bilder och dels ger den en fin utsikt över området för den som orkar alla 164 stegen, bland annat över bron som sedan tog oss över delstatsgränsen från Oregon till staten Washington.

Oregon är kända för sina överbyggda gamla träbroar men man hittar dom även här i Washington, vi såg en liten skylt utmed huvudvägen om att det skulle finnas ytterligare en bara en liten bit bort och att den var ett historiskt monument, den var vi tvungna att se …

Den visade sig vara byggd av en svensk och nu tillhörde den H.P. Ahlberg Park. Hans dotters familj, Sorensons, ägde fortfarande gården efter att “H.P.” flyttat hem till Sverige igen 1911. Det blev en liten rolig utvikning på resan …

2012-05-15

Vi har varit i den del av Mount Rainier Nationalpark som är öppnad för säsongen. Det var ömsom varmt, ömsom kallt men oftast ganska lagom sommardag. Hittade också en metallkonstnär i Ashford där vi stannade (länge) och tittade på hans utställning vilken upptog hela hans trädgård, mer eller mindre.

Det gjorde att vi bokstavligen fick stå upp och köra för att hinna fram till den enda öppna besökscentrat i Nationalparken innan det stängde … och vi hann, med 3 minuter tillgodo … trots att tjejen som släppte in oss i parken sa –“Det fixar ni aldrig!”.

Snön smälter efterhand på sluttningarna och det innebär vattenfall i massor, många väldigt fina, det rinner lite varstans och ibland är det riktigt mycket vatten som samlats. Det var dessutom metervis med snö kvar som skall smälta bort inom till mitten av juli(!) så det lär fortsätta ett bra tag, allt enligt info från parkvakterna.

Varje park vi kör in i verkar ha ett eller några djur som är inhyrda för att locka turister, i Mount Rainier var det ett par rävar och Stellerskrikor som höll sig framme …

Natten tillbringas i Lacey, söder om Seattle och Tacoma uppe i Washington. I morgon sätter vi kurs mot Olympic Nationalpark.

2012-05-16

Olympic Nationalpark, vad skall man säga … ??? Om man skall vara snäll så var det inte en park i vår smak! Inte alls!!! Om man bortser från första stoppet uppe i den norra delen där man fick en liten överblick över bergskedjan som bildar en del av själva parken så var det i övrigt en helt bortkastad dag med ca 45 mils körning på skogsvägar … Skog, skog och mer skog .. och ännu mer skog med ett fåtal(!) glimtar av hav under en kort bit.

En annan liten ljusglimt var de svartsvansade rådjur som fanns i stort antal innanför parkens gränser … men i övrigt var det ingen höjdare, med byar deprimerande tomma på människor längs vägen, och de människor man såg var … inte som alla andra, den ena såg värre ut än den andra. Detta lilla hörn av världen måste Gud ha glömt trots alla skyltar som lovade motsatsen. Jaja, nu har vi upplevt detta också …

2012-05-17

Idag var det mycket glaskonst, både på det stora glasmuséet men också på Traver Gallery och inte minst på stan i alla dess former. Glaskonst verkar jättestort i Seattle, inte bara för att mycket rent fysiskt håller enorma mått utan också för att man hittar det överallt på stan.

Efter att vi varit på museum och galleri var det dags att hitta ett motell och som tur var hittade vi ett nära the Space Needle där man har liksom ett kulturcentrum i Seattle, ett ställe där allt händer med konst, teater, musik och annat samt inte minst möjligheten att se Seattle lite från ovan. The Space Needle har dels en rimligt dyr restaurang i toppen, dels en utkiksplattform med möjlighet att gå helt runt samt även en kafeteria. Vi traskade runt fram till kväll i området men tyvärr stängde allt runt 18.00 och sedan var det dött, utom för de utan bostad som använde området som sovplats.

Tyvärr var vi ett par dagar tidiga för en, vad vi redan nu kunde se, jättestor utställning med glasskulpturer i en del av området. Vi smög runt och tog lite bilder genom de glipor i staket vi kunde …

2012-05-18

Idag började vi med att köra upp till den mest berömda utkikspunkt över Seattle som finns, nu har vi samma bilder som många andra redan tagit … … En sak är säker, Seattle är en väldigt vacker stad med mycket villabebyggelse och mycket grönområden och stora fina träd utmed gatorna.

Efter utkikspunkten körde vi vidare norrut med Boing-fabriken, som ligger i anslutning till Paine Field Airport, som mål för att vara med på en av de fabriksturer som man arrangerar för oss intresserade. Det var verkligen en häftig upplevelse! Att se en fabrik som denna på t.ex. tv är inget mot att se den i verkligheten, deras monteringshall är den största enskilda byggnaden i världen sett till volym, helt otroligt stor! Vi fick se det sista planet i testserien 747-8, den nya förlängda versionen, byggas samt även 777 och den senaste 787 Dreamliner. Vi hade en riktigt rolig guide med skön humor, en lokal kille, och skotskt påbrå som han gärna använde både i form av dialekt såväl som utseende. Större polisonger finns bara inte … Tyvärr fick man inte fotografera inne på fabriksområdet men det uppvägdes något av att vi fick ett välkomnande av två P51 Mustang:er som gjorde några lågsniffar över fältet.

Vi stod kvar en liten stund för att se om vi skulle ha turen att få se en av deras stora ombyggda 747:or i vilka man transporterar hela flygkroppar, vingar och annat till 787:orna men det kom ingen så det gav vi upp.

Vi körde vidare upp till Smokey Point för att fixa ett motell för kvällen med tvättmöjligheter, det blev ett Quality Inn i kväll, tvättat blev det och motellet hade “happy hour” lagom till att vi tvättade vilket innebar ett par gratis öl … Gott!

<< TILL DEL 1 << >> TILL DEL 3 >>