Kategoriarkiv: Artiklar

Planket Malmö 2013

Så var första egentliga ”utställningen” avklarad och jag kan bara säga att det var riktigt roligt! Dessutom en riktig ego-tripp! Känslan av att titta på, och ibland också tjuvlyssna, på människor som tittar och bedömer ens verk är ganska häftig! Det blir ännu bättre när man står bak ryggen på dom och de inte vet vem som tagit tagit bilderna …

20130817_DSCN0029

Efter en lätt förvirring direkt på morgonen om var vi egentligen skulle hänga våra bilder blev det till slut bra, tror dock inte att de hängde där det var överenskommit eller i alla fall inte enligt den anvisning man skickat ut till oss i förväg men vad gjorde det? Alla bilder hängde till slut tillsammans vid den stora entrén till Malmö Folkets Park på Norra Parkgatan och det var en härlig blandning av bilder. Det var allt från avbildningar av krossat glas, nakna kvinnor i förnedrande situationer, semesterbilder, kompletta fotoreportage från nedgångna gator i Paris till vilda djur och fåglar.

Själv kvalade jag in i den sistnämnda kategorin med tre bilder från Yellowstone i somras, bara tre veckor gamla kan man säga. Det blev en bison, en svartbjörn och en ung varghona. Vargen fick vara med mest för att det var en varg vilket på något sätt direktkvalificerar den även om den fotografiskt inte var perfekt medan bilderna på bisonen och björnen var riktigt bra, i alla fall enligt mig … och för övrigt den kille som utbrast -”Fan, dessa hade platsat i vilken National Geographic-tidning som helst!”. Nåja, även om de kanske inte platsar riktigt där så blir man glad över ett sådant spontant tillrop … Det fanns också de som tvärbromsade sina cyklar, hoppade av och ställde sig för att titta, länge …

20130817_DSCN0030

Trots det något undanskymda läget en bra bit in från Amiralsgatan så kom det ändå en försvarlig mängd människor förbi, inte bara de som visste att vi skulle vara där utan även de som promenerade eller cyklade och som spontant valde att stanna för att titta. Klart bättre än väntat! Vi satt på plats från 10-17, dock oftast lite undanskymt i ett par sköna fällstolar och bevittnade all gång och cykeltrafik. Det är dessutom rätt roligt att bara sitta och studera folk … 😉

kommanarabjorn

Hur man kommer nära en björn? Bild lånad från Alexander Koc:s Flickr-sida.

Om ni får chansen att visa upp era verk någongång, ta den! Speciellt om det är ”framför levande” publik, det är riktigt kul! Och kom ihåg, alla bilder är värda att visas!!!

Reseskildring – USA 2012, del 4

<< TILL SIDAN 3 <<

2012-05-27

Nu har vi varit i Bighorn Canyon ”Statspark”, vi visste inte mycket om den men den skulle visa sig från sin allra bästa sida idag både vad gällde solsken, om än ganska kallt i vinden, och dess djurliv. I princip finns det 4 olika djur som förekommer i parken, vilda mustanger, björn, falk och storhornade får. Vi började med att en mustang, om än på långt håll men den räknas …

Efter det kom parkens höjdpunkt då vi tillsammans med andra parkbesökare fick syn på vad vi tror var två unga vinterpälsade brunbjörnar.

Någon hade sett vuxna djur också längre bort i en skogsdunge men vi fick nöja oss med ungdjuren vilket inte var så dåligt i sammanhanget, inte dåligt alls! Efter att de tröttnat på oss tog de sig bort mot samma dunge som de äldre befann sig i. Tur att inte mamman tog illa upp för att vi intresserade oss för hennes ungar …

Vi körde vidare och vid en av de sista utkiksplatserna i parken fick vi syn på sju pilgrimsfalkar som cirklade över floden vilken ringlade sig genom klyftorna.

En annan sak som är rätt roligt, både i men också utanför parkerna i området, är de gamla hus och gårdar man bevarat från de tidiga vita pionjärerna i området.

Man hittar dom lite överallt och de är på något sätt ett bevis om att de faktiskt inte bara existerar på film … Detta är “gammal” amerikansk historia!

När vi kört genom parken och var på väg tillbaka kom regnet, en rejäl skur, men det gjorde inte oss särskilt mycket utan var tvärtom bra då vi verkligen behövde skölja av bilen … och ytterligare en mustang blev upptäckt …

Tyvärr fick vi aldrig syn på fåren med de fina hornen annat än i form av en staty i vår “hemma-by”, Greybull.

2012-05-28

Först av allt måste jag revidera gårdagens björn-beskrivning, det var inte brun- eller svart-björn vi såg … det var Grissly så det var verkligen tur att ungdjurens mamma inte engagerade sig! Vi vet det nu efter att ha fått se bilder idag … tveklöst!

I morse satte vi kurs på Yellowstone Nationalpark och lämnade därmed vår tredagars-bas i Greybull. Vädret började helt ok om än något svalt men efterhand som vi tog oss lite upp i passen fick vi precis allt väder som fanns tillgängligt! Allt från sol, regn, snöyra och hagel i mängder. Och som det kunde blåsa, gissa hur skönt det är med 2-3 plusgrader med 22 sekundmeter … Jä..ar vad kallt det var och så sönderblåst man blev men det var mest uppe på de oskyddade höjderna som det var jobbigt, så snart man kom ner ett antal 100 meter var det ok så snart solen var framme och vinden mojnade. Framåt eftermiddagen fick vi sedan riktigt fint väder med sol och endast fluffiga vita moln på en i övrigt blå himmel …

Redan innan parkgränsen, på vägen från Greybull, fick vi syn på en större hjord med vilda mustanger. Tyvärr är de så skygga så att de kommer aldrig nära oss människor, kanske med all rätt? Hur som helst, när vi närmade oss parken så fick vi också syn på gaffelantiloper (Pronghorns) vilka vi senare fick se inne i parken igen, många …

De senaste dagarna har det, lite oväntat, snöat ganska kraftigt både i parken och dess omgivningar vilket har lämnat delar av parken i ett väldigt fint och dramatiskt vinterlandskap. Tyvärr har man problem med att hålla vissa pass öppna men det skall man nog hinna med de närmaste dagarna, nu när Memorial Day är över. Direkt innanför parkgränsen hittade vi massor av små söta krabater vi aldrig sett förr, “Uinta”-jordekorre. Tyvärr hade för många turister matat dom så de var alldeles för bekväma runt människor … och sedan fick vi se bison igen, massor av bison i stora hjordar och i mindre grupper … överallt man tittade såg man bison kändes det som, inte minst passerande över vägarna.

Just nu håller alla stora djur till nere i dalarna där snön försvunnit och inte bara bison skulle det visa sig. Bland annat visade en nordamerikansk grävling oss ändan och ville inte vara med på bild …

Vi fick också syn på nordamerikansk “mule”-hjort vilken bara finns här uppe i nordvästra Amerika. De gick så lugnt och betade medan vi galna park-besökare joggade runt nere på vägen för att fotografera medan vi undvek att störa dom.

Igår letade vi förgäves efter de tjockhornsfår som namngett Bighorn Canyon Nationalpark. Nu har vi sett dom i en hel hjord som kom betandes längs vägen här i Yellowstone.

När vi sedan inte trodde att det kunde bli bättre, på väg ur parken, så avslutade vi med en otroligt brun svart-björn som gick iväg och bäddade mer sig i ett buskage för natten … och allt detta efter endast en eftermiddag i parken!

Nu skall vi se om det går att hitta de två vargstammar som håller till här … och mycket annat, vi har minst tre dagar till på oss att återupptäcka parken, förra gången var det ju sensommar med de flesta djuren uppflyttade i bergen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det finns inget finare ställe på jorden än Yellowstone oavsett om man pratar om djur, dramatiska naturscenerier eller möjligheten till att se heta källor och gejsrar (det finns fler gejsrar i Yellowstone än i resten av världen sägs det …).

Vi ligger i Gardiner, Montana, precis som vi gjorde 2009 när vi var här sist men istället för bara en natt stannar vi nu tre …

2012-05-29

Ja, vad säger man … Ytterligare en toppendag med nästan helt perfekt väder, i alla fall så länge solen är framme och det inte blåser. Vinden är bra sval och när solen hamnar bakom molnen försvinner all värme … Brrrr!

Det vi berättade om igår handlade nästan enbart om alla djur vi träffade på, idag valde vi en annan väg och varje del av parken har sina höjdpunkter.

Den västra delen av parken handlar mycket om varma källor och annan termisk aktivitet, det är otroligt häftigt att se vilka formationer och landskap dessa varma källor under många år skapat genom att föra med sig svavel och andra bergrester eller mineraler långt nerifrån jordskorpan.

Det ryker och pyser nästan överallt man tittar … och luktar ruttna ägg, en speciell doft kan jag lova!

Naturligtvis finns det djur även i denna del av parken, det ena utesluter inte det andra. Murmeldjur har vi aldrig sett förr någonstans, nu har vi sett två som samlade byggmaterial till sitt bo och dessutom gav en liten föreställning då de glatt(?) jagade efter varandra när de inte gjorde vad de kunde för att hamna på bild …

Det finns också ett flertal vattenfall i parken och ett av de större vi passerade idag var Gibbon Falls.

En annan spektakulär upplevelse fick vi idag när en stor(!) brunbjörn gav sig på en myrstack och fullständigt demolerade den i jakt på de goda små myrorna innan han vände av in i skogen igen och försvann ur sikte.

Det var ingen dålig föreställning och vi var kanske mer än lovligt nära, det gäller att se till att det finns andra i närheten som garanterat springer långsammare än en själv …

Andra djur man “alltid” ser i mindre eller större antal är bison, nu med sina ungar i tätt sällskap, samt elk, rådjur och andra av de mer vanligt förekommande djuren i parken. Vi fick också syn på en svartbjörn precis som vi var på väg ur parken nu i kväll, tyvärr var den väldigt långt bort men den fastnade i alla fall på bild.

Ett annat kul litet djur vi fick syn på var en hårt arbetande bäver som helt utan att bry sig om oss bara fortsatte med sitt bobyggande. Helt otroligt, vi satt hos den i kanske 10 minuter. Sista djuret för kvällen blev en coyote i vinterpäls, denna såg vi också på ganska långt håll innan den gav sig iväg.

Så trots att vi egentligen inte var på djurjakt så fick vi ändå en bra dos av det vilda under dagen och det är alltid både intressant, spännande och roligt!

Nu är det sen kväll i Gardiner och i morgon skall vi upp tidigt för att köra in i parken tidigt(!) eftersom vi har en liten transportsträcka ner till den södra delen vi tänkte se i morgon. Parken är stor, sträcker sig över ca 100×85 km, och dessutom kanske vi kan hitta ännu fler djur …

2012-05-30

Nu har vi avverkat den sydvästra delen av Yellowstone och som jag skrev tidigare så hittar man olika saker att upptäcka i olika delar av parken. Denna del vi avverkat idag innehåller massor med termisk aktivitet, det ryker och pyser i hela området och de olika gejsrarna och lerhålen där det bubblar avlöser varandra med olika utseende och färg.

Mycket av färgen kommer inte enbart från svavel och mineral som de heta gaserna för med sig upp genom jordlagren utan också från de bakteriesamlingar som trivs i vattensamlingarna. Fantastiskt!

En gammal favorit vi också återbesökte idag var gejsern Old Faithful men det var för mycket folk som gjorde detsamma så det blev inte riktigt som tänkt. Gejsarar behöver inte bara finnas över mark, nere i Yellowstone Lake finns det gejsrar upp till flera meter under vattenytan.

Det verkar i övrigt som om kineser håller på att “inta” den del av parken som innehåller flest gejsrar, det kommer massor med busslaster och de springer över en, på en och säkert under en också om de bara kunde … Som de bär sig åt och det är inte bara vi som reagerar, tur att bussar inte är tillåtna över allt, då är det bara de bilburna man måste ta skydd för. Och de pratar hela tiden, alla samtidigt och tillräckligt högt för att alla(!) andra skall höra, helt otroligt vilka decibelnivåer de kan uppnå …

Vi har också, förutom kineser, sett en del djur och i morse började det med en riktigt grann elk-kille som låg och väntade på att dagen skulle gry. Vi var tidigt uppe så parken var knappt vaken när vi rullade in genom den norra entrén. Att se bison och elk är nu mer en naturlig del av vår vardag så de är inte lika spännande längre … Vi körde också förbi ytterligare ett par vattenfall, det är mycket smältvatten på väg ner genom vattendragen. Vatten i stora mängder tillsammans med värme, om än i begränsad omfattning, innebär också att stora delar av parken blommar med både små och stora blomster. Höjdpunkten bland alla djur vi såg idag är i alla fall den ensamma varg i vinterpäls vi såg komma på andra sidan Yellowstone-floden i förhållande till var vi stod, lite synd att floden var så bred just där men så är det ju när naturen själv får bestämma.

Vi fångade den i alla fall på bild, vi letade länge efter fler i närheten men hittade inga. Däremot blir vi allt mer osäkra på om den coyote vi såg igår verkligen var coyote och inte en varg det också men det är svårt att se på de bilder vi har att jämföra med då den var mycket längre bort än dagens “fångst”. Vi har i alla fall aldrig sett varg i frihet förr men det har vi nu!

2012-05-31

I kväll blir det bara lite kort, det har varit en lång dag eftersom vi körde in i parken redan vid sju-tiden i morse och kom inte tillbaka till motellet förrän det var mörkt …

Nu har vi sett några av de stora vattenfall Yellowstone har att erbjuda, bland annat det mest kända som heter Lower Falls vilket brukar synas i tv, i böcker och vid andra tillfällen då man vill visa fram parken. Det är ganska lätt att känna igen med sina gula sandstens-bergsidor som inramning, samt för dagen kompletterat med lite snö.

Djuren har hållt sig undan lite idag (vilket visar hur bortskämda vi blivit) men visst fick vi se bison i mängder, elk, pronghorns … och inte minst en ung svart-björn … och på väg ur parken en elk med sin unge på ganska långt håll. Vi fick också se sex bergsgetter klättra upp på andra sidan floden …

2012-06-01

I dag lämnade vi Yellowstone för att se natt-rodeo i Cody, “The rodeo city of the world” som man kallar sig för.

Det var premiär för denna säsong men det är ingen riktig tävling och deltagarna kommer lite överallt ifrån även om det var många lokala förmågor, och alla var inte så duktiga … Även om det ser väldigt spektakulärt ut är det väldigt sällan det verkligen händer några olyckor.

Tyvärr hände en denna kväll och en tjej fick sitt pekfinger avslitet(!) med senor och allt, det såg lite läskigt ut när de var ute och letade upp det på arenan … urk! Egentligen har inte tjejerna fått vara med tidigare utan endast deltagit i det som kallas “tunn-racing”, det vill säga att runda tre tunnor på tid.

På vägen till Cody fick vi syn på en riktigt söt liten räv-mamma med två riktigt näpna små busungar, de var bara så söta!

Vi körde också en väg som sägs vara en av, om inte den, vackraste vägen i världen – Beartooth Highway. Den visade sig från sin bästa sida och vi hade tid som kunde köra den, egentligen skulle den ha öppnat den 25/5 efter vintern men på grund av ytterligare snöfall nu i maj så öppnade de den 30:e, dagen innan vi kom dit … och vilka snövallar vi passerade?!?!

2012-06-02

I dag fortsatte vi från Cody till Devils Tower vilket i sig innebar en mer eller mindre kördag. Devils Tower är USA:s första nationalmonument och var ursprungligen en samlingspunkt och tillflyktsort för i första hand Sioux-stammen men också andra stammar.

Sioux-stammen tror att “den stora anden” bor/finns här i Black Hills och det är en väldigt speciell plats för dom. Snacka om nagel i ögat på dom när “den vite mannen” valde att hugga ut monumentet med fyra presidenter mitt i detta område, Mount Rushmore … Kanske inte det mest genomtänkta … eller så trodde man det var det?

Vi hittade dessutom en orm på vägen från Devils Tower till Newcastle där vi sover i natt, den var svår att missa då den lite lojt ringlade över vägen. Vet inte vad det var för modell men den hade ett riktigt fint mönster!

2012-06-03

Nu skall vi snart ut i det strålande högsommarvädret, helt otroligt varmt och skönt. Det hade vi igår också …

På vägen till Wind Cave Nationalpark körde vi förbi ett överkört rådjur och det såg ut precis som i gamla västernfilmer med gamar cirklande och vissa redan sittande vid vägkanten väntande på sitt skrovmål.

Vi var bara tvungna att titta en stund på dom …

Nationalparken består dels av den för närvarande 5:e längsta grottan i världen, man utforskar kontinuerligt och man tror man funnit ca 5% av vad som finns att upptäcka, och dels ett förhållandevis litet område mark där man hittar bison, elk, präriehundar och mycket annat. Tyvärr vilar de flesta djur under varma dagar men bison har lite svårt att gömma sig och präriehundarna är igång hela tiden så dessa är svåra att missa.

Parken tog nästan hela dagen då vi skulle gå med i de båda grott-turerna man har och det blev lite väntetid, sedan körde vi genom hela parken.

På väg från parken kom vi till Hot Springs här i South Dakota och det var en riktigt liten mysig by så vi bestämde oss för att stanna för natten även om klockan inte var jättemycket. Efter att vi checkat in på motellet körde vi bort till “Mammoth Site” vilket jag trodde skulle vara en riktig turistfälla med en massa ben i plast och allt annat fejk men det var det verkligen inte och vi fick en riktigt duktig guide som visade runt och berättade om hela utgrävningen. Tror att de nu hittat 39 bevarade mammut-skelett eller något sådant.

Nu får ni ha det bra, vi skall nu se om vi kan hitta en väg som går mot Denver … annars måste vi ju stanna här …

2012-06-04 – 2012-06-05

Nu har vi gjort “rundan”, bilen har gått ganska exakt 1150 svenska mil (drygt 7000 miles) sedan starten för 44 dagar sedan … och vi är tillbaka i Denver.

I morse blev det en riktigt rolig frukost även om själva motellets insats inte var mycket att hurra för men vi satt i ett väldigt intimt (läs trångt) frukostrum på motellet när en äldre herre började fråga ut oss alla var vi kom från och sedan fortsatte det med vilka valutor vi hade, sen ville han se dom … och hela historian slutade med att om vi kom till hans gård, han föder upp hästar, i Nebraska så skulle han minsann göra människor av oss och lära oss rida western-stil. Att inte kunna det var gjorde ju att man i största allmänhet var lite konstig och underlig och så kan man ju inte ha det … Han var fantastiskt rolig och trevlig, hans fru också, så nästa år kanske vi “måste” till Nebraska några dagar …

Just nu har vi ca 35 grader i skuggan och vi smälter bort … Phuuu, skall se om vi kan få lite av värmen med oss i handbagaget, de behöver verkligen inte allt här borta.

<< TILL SIDAN 3 <<

Reseskildring – USA 2012, del 3

<< TILL SIDAN 2 << >> TILL SIDAN 4 >>

2012-05-19

Idag var det North Cascades Nationalpark, det var inte så stor park men den den var definitivt fin med både värme och snö och en stor mängd vattenfall, vissa väldigt små men ändå …

Alla dessa parker på hög höjd där snön ligger många månader om året har massor med små vattenfall, allt smältvatten måste ta någon väg ner till de större vattendragen där de se till att små bäckar blir stora(!) floder … och ännu större vattenfall … Det är riktigt fint!

Vi körde också igenom en liten kul by, Winthrop, där man sedan länge byggt upp allt i gammal västernstil med massor av små prylbutiker, restauranger och kaféer i den stil som drar amerikaner i massor på deras fritid, inte minst är det utflyktsställe för motorcyklister. Framåt kvällen fick vi ett infall och vek av från huvudvägen och körde mot ett vattenkraftverk vid Chief Joseph Dam som hade en utkikspunkt skyltat från stora vägen. Vi hade tur för de hade öppnat sina dammluckor så vi fick se en väldig massa vatten forsa ur dammen, helt otroligt mycket vatten! Och vilket dån …

2012-05-20

Nu har vi mest haft “kördag” där vi tog oss från Spokane Valley i Washington via Idaho till Montana och Glacier Nationalpark. Idaho tog inte lång tid att passera här längst upp i norr, den staten är inte så “bred” här uppe … Vi var däremot ganska trötta på att köra runt på skogsvägar och valde istället en mer sydlig väg där vi slapp det mesta av just skogen och det blev fina landskap med de mest pittoreska gårdar och små byar.

Vi kom fram till en by i närheten av parken ganska tidigt på eftermiddagen och skaffade ett motellrum i Kalispell, sedan fortsatte vi till den den sydvästra delen av parken och körde den så långt vägen var öppen. I morgon skall vi köra runt parken till den östra delen och köra de tre vägar man håller öppna på den sidan.

Parken är än så länge fin med fantastiskt bergslandskap runt Lake McDonald men trots att vi körde ganska sent på eftermiddagen idag såg vi väldigt lite djur, det enda vi såg var en älg som inte riktigt ville samarbeta och ett rådjur vilket försvann in i skogen på 0.3 sekunder … och därmed inte hamnade på någon bild. En rolig sak vi däremot såg var nere i ett av vattenfallen där vattnet fått stenar att rotera i vattenvirvlarna och bildat väldigt runda och fint slipade urgröpningar, det måste ha tagit många år …

2012-05-21

Idag hade vi det första riktigt regnet på denna resa. Förvisso hade vi duggregn i Seattle också de sista 100 metrarna till hotellet på kvällen men idag var det mer, det mesta av dagen egentligen även om vi hade tur att med uppehåll då vi skulle ut och titta på olika sevärdheter längs vägen i Glacier Nationalpark.

Visst hade parken troligen upplevts som finare i strålande sol men den var fin nu också och det hade troligen blivit lite mer traskande på de markerade lederna som finns om det vore bättre väder men det fick vi låta bli.

Vi såg inte mycket mer djur idag, det enda som dök upp var ett par rådjur som var väldigt skygga. I övrigt var det djur-fattig park, i alla fall så här tidigt på våren …

Vi fick inget motell i den första byn vi var inne i, Shelby, då de inte ville ge oss rabatt enligt vår kupong så vi fortsatte ännu längre ut på landet till en by som heter Conrad. Har man ingen John Deer-traktor här så är man helt ute, till sist hittade vi en liten “restaurang” som var öppen och vi är nog det stora samtalsämnet här i kväll. Vi blev helt uttittade, med Colorado-skyltad bil och allt … och inte ett ord förstod de när vi pratade med varandra! Huga … och dessutom hissade vi upp både rutorna OCH låste bilen, vilka märkliga människor vi är …

2012-05-22

Inte mycket att skriva idag mer än att vi avverkat 2-3 dagars körning på en dag och hamnat mitt i ett område med oljerusch, nämligen Williston i North Dakota. Alla(!!!) kör arbets-pickup för något oljebolag OCH alla motell är helt fullbokade så här kan man inte vara kräsen, det står massor av trailer-hem parkerade överallt, husbillar och husvagnar i massor … Vi fick det absolut sista rummet på Travel Host Motel, ett handikap-rum, och resten av kön bakom oss fick vända och troligen sova i sina bilar … Alla andra motell vi var inne och kollade på hade “Fullbokat” klistrat på skyltar innan man ens hann in …

Det borras eller pumpas olja i varenda hörna här, har aldrig sett något liknande och stan är inte direkt … ren. Om inget annat är det sanslöst dammigt efter alla bilar, pickisar och lastbilar som drar grusvägsdammet med sig ut på de asfalterade vägarna. Även på dessa vägar ryker det ordentligt om en då man kör.

Vi startade i västra Montana i morse och fick verkligen uppleva en häftig och nästan 3-dimensionell himmel under hela dagen, svår att fånga på bild men vi försökte. Det finns ett uttryck som det till och med sjungs om, “The Montana sky”, och den fick vi verkligen se …

Vi hade också ett regnoväder som drog förbi oss men som vi slapp och endast fick se på håll när det blixtrade och mullrade, även det med en häftig himmel.

2012-05-23

Nu har vi varit i Theodore Roosevelt Nationalpark, vilken tur att vi justerade rutten så att vi hann med denna nationalpark också! Parken består av en nord-del, en syd-del samt en utkikspunkt från vilken man kan titta in i den södra delen. I morse, när vi lämnade den värsta oljeruschen bakom oss, tog vi sikte på den norra delen av parken. Tyvärr var vägen genom parken avstängd men denna gång på grund av att vägen helt enkelt rasat i fjol på en bit och inte på grund av snö som i de andra parkerna. På den lilla bit vi fick köra satt vi och spanade efter bison, långhorniga får och annat och till sist fick vi syn på en bison som var på väg från oss innan vi visste ordet av. Några får såg vi inte, däremot hittade vi ett par kor med meterlånga horn fast dessa såg vi bara på långt håll. Nåja, vi hade i alla fall en bison “med oss” därifrån …

Stannade till som hastigast på utkiken mot den södra parken innan vi körde vidare de sista miles:n till den södra infarten. Här var inga vägar stängda eller andra problem så det var bara att ge sig in …

Det första vi såg var hela fält. stora som fotbollsplaner, där det kryllade av präriehundar. Små jättesöta krabater, ett par decimeter långa och nästan omöjliga att slita sig från. Så fort man kom för nära började varningsropen och skrämselförsöken för att få bort oss men vi gick inte direkt nära utan höll oss uppe på vägen.

Dessa stora fält finns på flera olika ställen i den södra parken … Efter att ha slitit oss från dessa små djur fortsatte vi och efter en liten stund i ett fantastiskt landskap med många fina bergs- och klippformationer fick vi syn på vilda hästar, en hel liten flock där det busades och härjades. Detta var fint en stund men till sist fick även detta ha ett slut och vi rullade vidare …

Vi tog en liten avstickare från huvudvägen upp till höger, och plötsligt såg vi ett par bison med småttingar uppe på en höjd och när jag väl insåg att vägen vi körde gick precis upp till denna höjd kan jag lova att det gick undan sista sträckan, helt i onödan skulle det visa sig. När vi kom upp så hamnade vi mitt i en hel hjord av bison som kom gående för att ta sig ut på en stor äng för fortsatt betande och vila, vi räknade upp emot 100 djur inklusive kalvar och gamla …

Helt otroligt, det var så mycket djur runt oss, ute på ängen och fler som hela tiden fyllde på … det tog aldrig slut verkade det som. De flesta var helt lugna och lite lagom intresserade av oss, andra var lite mer misstänksamma och lät inte helt nöjda med vår närvaro … Men när de väl passerat oss i bilen så lade sig deras intresse och vi kunde gå ur bilen och gå upp på en höjd intill för att se bättre. Jag tror vi stannade kvar hos bison-hjorden en timme eller så innan vi gav upp och körde ner från höjden igen, såg ytterligare en utkikspunkt vi inte stannat på under rally-färden upp till toppen och vad fick vi se där? Jo, ytterligare en hjord med bison nedanför oss, kanske 75 meter bort eller så … Det är fint att se dessa stora djur som tidigare fyllde stora delar av detta fantastiska landskap i hundratusental innan “den vite mannen” kom hit. Nu räknar man antalet djur i hjordarna till 10-tal eller i allra bästa fall 100-tal …

Efter detta såg vi bison överallt på vår fortsatta väg genom parken, hur mycket djur som helst! Vi såg också ett gäng Gaffelantiloper (Pronghorns) fast på väldigt långt håll …

Ja, detta var en park helt i vår smak och vi är som sagt glada att vi tog oss “omaket” att köra den extra omvägen för att ta oss hit. Alla djur och det fina landskapet gör att denna park definitivt hamnar på min topp-fem-lista i alla fall om inte topp-tre … kanske.

Efter en riktig höjdar-dag(!) sover vi i Miles City, tillbaka i Montana och rätt tid-zon så nu kanske inte väckningen blir helt tokig som i morse … 😉

2012-05-24

Nu har vi lärt en hel massa om slaget vid Little Big Horn här i Montana, slutet på det stora indian-kriget även om den vite mannen vid just detta slag förlorade stort, rent av blev slaktade …

Vi hade över en timmes föreläsning av en gammal historieprofessor som var jätterolig och verkligen levde sig in i detta, hade man haft honom i skolan, då kanske … man lärt sig något mer om historia. Han gav Amerika ett antal ordentliga gliringar om dess vilja att leka världspolis och invadera allt man kan, säkert inte uppskattat av alla … Så sent som runt 1991 bytte nationalmonumentet namn till Little Big Horn Battlefield från det tidigare Custer Battlefield National Monument och Indianerna fick 2003 ett erkännande och monument intill det man tidigare rest över Custer.

Man kan undra hur och vad USA varit idag om man lärt sig att leva sida vid sida med urbefolkningen istället för att försöka tvinga dom bli kristna jordbrukare i reservat vilket inte fungerat särskilt väl med facit i hand.

Vi har riktigt mycket oväder runt oss … men vi hade annars jättetur med vädret idag med sval och lite blåsig sommarvärme och endast en skur från ett regnmoln som snabbt blåste över i eftermiddags. Just i natt hotar man med ordentligt åskoväder men vi hoppas det blåser förbi till i morgon bitti. Hoppas … även om inte meteorologerna tror detsamma … här i Billings, Montana.

2012-05-25

Igår skrev jag om att vi hade tur med vädret, det hade vi inte idag!!!

Vi började dagen med att åka ut till Pictograph Caves, en tidig kvarlämning med upp till 9000 år gamla föremål hittade från en tidig ursprungsbefolkning samt inristade och målade bilder i en grotta. Bilderna var så falnade att det var riktigt svårt att se de flesta men med lite god vllja och inte minst ett “facit” så kunde man i alla fall ana de flesta även om vi gick bet på flera. Efter att vi gått rundan i denna park bestämde vi oss för att fortsätta till Chief Plenty Coups State Park, då började det hällregna …

Chief Plenty Coups var en av Crow-stammens hövdingar och runt hans gamla boningshus har man byggt en stadspark samt ett litet museum. Ganska trevligt med en pratglad parkvakt men sedan började det snöa! Jäklar vad det kunde snöa och blåsa … men det var inte tillräckligt kallt för att det skulle lägga sig …

En annan sevärdhet vi bestämt oss för att titta på var Yellowtail Dam med tillhörande lilla park, också detta kunde ha varit trevligt om vädret varit bättre men här fick bilderna tas inifrån besökscentrat på grund av vädret. Sedan sa vi att nu var det nog dags att dra sig mot Greybull, Wyoming, där vi bokat rum på Historic Greybull Hotel i tre nätter. Vägen dit gick genom ett antal bergspass och då blev det snöstorm, vi var rädda att de skulle stänga vägen för oss … och plötsligt stod yttertemp-mätaren på runt 7-8 minusgrader och snön yrde!

Efter att ha sett ett antal älgar och renar i snöyran kom vi fram och så snart vi kom ner från bergspassen så övergick snön till regn för att till sist helt avta …

Hotellet är riktigt trevligt, inte minst för att vi blev uppgraderade från billigaste rummet med toa i korridoren till en liten “svit” med två rum, kokvrå OCH dusch med toa. Toppen! Alla som arbetar på hotellet går och pratar med en som man vore gammal kompis, ett riktigt roligt ställe med restaurang i källaren via en mikroskopisk källartrappa … Riktigt god mat!

2012-05-26

Idag hade vi betydligt bättre tur med vädret då vi körde tillbaka upp genom det pass vi hade snöstorm i igår eftermiddags. På lägre höjder hade vi på förmiddagen lite dimma men i övrigt var det uppehåll och vi såg områden med sandsten längs vägen som daterats till ca 500 miljoner(!) år gammal. I området finns också massor av efterlämningar från dinosaurier, fossiler och andra saker men vi kom inte dit idag trots att vi försökte men de vägar som består av packad lera/jord blir helt ofarbara då de är våta … och det var vägen dit man kan åka för att se kvarlämningarna. Vi försökte men vi hade behövt mycket grövre däck …

Efter hand som vi kom upp på högre höjder lättade dimman och vi fick en helt klarblå himmel med strålande sol och bitvis ett snötäckt väldigt fint landskap, helt fantastiskt och vilken kontrast till dimman.

Rätt som det var såg vi dessutom en grupp om sex älgar som lugnt gick och åt inte allt för långt från vägen. Vi stod och tittade en bra stund innan vi lät dom vara ifred igen. Vi såg också hjort och rådjur längs vägen …

På väg tillbaka till Greybull fick vi åter dimma men efter ett tag släppte den igen, tyvärr övergick den i regn …

På förmiddagen hade vi sett att man på ett ställe precis satt igång en riktig barbecue utanför vad vi trodde var en restaurang så vi bestämde oss för att köra tillbaka dit för att äta middag vilket vi gjorde. Mycket bilar var där så vi stannade för att få en bit mat. När vi traskade in på området kom en ganska förfriskad cowboy och mötte oss, det visade inte vara en restaurang utan ett litet motell kombinerat med festlokal och vi hade traskat in mitt i ett bröllop … hahaa … men det gjorde inget utan vi fick hälsa på lite andra ganska “glada” cowboys, bland annat brudgummen och vad maten gällde så var det bara att ta för sig och skölja ner den med hembränd whiskey … Det kunde ha slutat hur som helst och vi valde att avvika lite diskret för att hitta mat på annat håll … Jag kan riktigt se framför mig hur de skulle ha lärt mig rida western-stil efter ytterligare lite förfriskningar … hahaa …

Nu är vi tillbaka på hotellet …

<< TILL SIDAN 2 << >> TILL SIDAN 4 >>

Reseskildring – USA 2012, del 2

<< TILL DEL 1 << >> TILL DEL 3 >>

2012-05-07

Idag skulle vi egentligen ta hela dagen på oss för att ta oss till Redwood Nationalpark men vi hittade inget roligt att göra på vägen så vi var i Redwood-trakten lite för tidigt vilket gjorde att vi “gjorde” halva parken idag, den södra delen. Detta är inte(!) turist-område vilket gör att det är svårt att hitta saker att hitta på och mycket är ganska förfallet. Parken i sig är väldigt märkligt utspridd längs den “stora landsvägen” och vissa delar ingår inte i själva nationalparken utan tillhör en statspark istället. De stora Redwood-träden är verkligen imponerande, tidigare var Sequoiorna otroligt stora i omkrets och “massa” men dessa Redwoods är otroligt höga, många över 90 meter. Man ser ut som en turist på Manhattan, man går med nackspärr och stirrar uppåt hela tiden eftersom allt är så högt upp!

I kväll ligger vi på ett Quality Inn i Crescent City. Vi körde runt ett bra tag för att hitta ett ordentligt motell … I fjor tyckte vi att det var fattigt på många ställen nere i amerikanska södern men jag kan lova, det är inte bättre här i dessa trakter uppe i norra Kalifornien. Snarare tvärtom! Man kör genom hela byar där alla tycks ha packat en liten väska var och sedan lämnat det hela … precis som det stod, märklig känsla, och det är tråkigt att se allt bara stå och förfalla t.o.m. nära kusten där det egentligen är väldigt fint. Det är kontrasternas land, verkligen, och det är många som försöker hitta ett sätt att tjäna en dollar, antingen kan man putsa vindrutor i vägkorsningar eller så tigger man …

Det är tvättkväll igen, skall gå och tömma torktumlaren …

2012-05-08

Igår berättade jag lite om alla de stora träden i Redwood Nationalpark, men vi har också sett en hel del djur de senaste två dagarna.

Vi har nu kört genom de flesta delarna av den utspridda parken som utgör det man kallar Redwood National and State Parks och trots att det heter Redwood finns det mycket mer än de stora träden att se.

Dels finns det fantastiskt fina havsvyer och då får man inte missa alla valar som strävar norrut alldeles intill kusten, dels finns det mycket elk, rådjur och annat i skogsbrynen.

Valarna är svåra att se, för att inte prata om hur svåra de är att fotografera, under den sekund de andas genom sitt blåshål på ryggen men de är där, utan tvekan. Önskar bara att man kom dom ännu närmare! Skall bli intressant att se om vi kommer att kunna se dom längre upp längs kusten genom Oregon och Washington också …

Elk, eller Stor Nordamerikansk Hjort (översättning jag hittade på internet), måste vara det mest vanligt förekommande större djuret i denna trakt, man ser dom nästan “överallt” i stora hjordar. Man ser naturligtvis också en del rådjur och det intressanta är hur oskygga alla dessa djur är, de kan gå förbi en väldigt nära! Jättefina är dom också!

Vi hittade också några små riktigt söta krabater som såg ut som ett mellanting mellan ekorre, surikat och råtta (hängande/släpande svans). Den kom och gick precis intill en, vi pratar om 10 cm eller så.

Efter att ha sett den norra delen av parken och dess kringområden idag är vi åter tillbaka i Crescent City, samma motell som igår men ett annat rum …

2012-05-09

Idag lämnade vi “äntligen” Crescent City och Kalifornien och rullade vidare nordöst in i södra Oregon, ett par dagar före planerat. Bara efter några mil ändrades utseendet på trädgårdar, hus och annat från att vara väldigt nedslitet och slarvigt till att bli mycket renare, mycket mer ordning och reda. Även om folk bor i “trailer homes” här också så har man det ordentligt målat, man har blommor planterade och stängslen målade. Vi tror det bor en hel del här som härstammar från Holland, vi har sett deras flagga och en del firmanamn som börjar på “Dutch” … Även de som har massor med grejor på sin mark , vilket många har (bilar, virke, gamla möbler, vitvaror och annat bråte), har det ordnat istället för bara utslängt, det ser inte ens rörigt ut. Detta påminner mycket om hur vi upplevde Kentucky på många håll i fjor, även om man har det enkelt så gör man det så bra och fint man kan …

Vi passerade också en liten rolig by som samlat en del konstnärer, Kerby(ville), där vi fastnade en bra stund i Burl Gallery. Träffade en trevlig kille från Polen som bott i USA 30 år och gjorde fantastiska träskulpturer och möbler.

Efter att ha kört upp i de väldigt skogsklädda bergen nådde vi Oregon Cave National Monument, en grotta med mycket intressant geologi, bl.a. annat kan man följa sprickor i berget och se hur jordbävningar flyttat delar av berget upp till ca 30 cm och liknande.

Grottan hade också en hel del intressanta formationer, dessutom hade vi en guide som var utbildad geolog så det handlade inte enbart om ren underhållning utan han berättade väldigt mycket och på ett bra sätt t.ex. om hur sandsten omvandlas till marmor, hur sniglar som “suger ur” sandstenen dess mineral får ett skal med samma egenskaper som sandsten och så vidare.

Efter att ha gått genom grottan på en och en halv timme så fikade vi på lite yoggi, äpplen och ett par småkakor. Då passade en riktigt rolig fågel på att tigga mat från oss, men den gick vi inte på. Vad fågeln, en Stellerskrika (Steller’s Jay, hittade översättningen på internet), inte visste var att man satt upp skyltar om att inte mata dom … … även om de tiggde som aldrig den … och det gjorde de! Men tji fick dom!

Vi träffade också en kille från Atlanta som hade en mc stående garagerad här på västkusten och så ofta han kunde flög han hit och körde så mycket han kunde, det skulle vi också kunna göra … hmm, kräver lite funderande … ibland får man idéer!

I morgon skall vi till Crater Lake Nationalpark som har delar av sina vägar öppna trots att det är tidigt på säsongen. Under vintern kommer det ca 44 fot / 14,5 meter snö varje år och tydligen har man inte hunnit få undan allt och fått igång vägarna igen. Det blir långbyxor och jacka i morgon igen!

I övrigt har vädret varit riktigt fint med ca 20 grader i skuggan, mer i solen … men lite kyligt i vinden.

Natten tillbringas i Medford, OR, på Quality Inn …

2012-05-10

Dagen startade lite kyligt idag även om solen var uppe och började värma upp oss lite, åter en dag i strålande solsken …

Vi lämnade Medford och ganska snart såg vi några fiskare som kastade i lugn och ro, men det måste vara farligt att fiska i Oregon …

Kolla vad den ena killen har i byxlinningen … och nej, det finns ingen björn framme som behöver skrämmas!

När vi körde uppåt i bergen mot Crater Lake Nationalpark, en väldigt fin väg dit där vi bland annat stannade och köpte med oss paj i Beckie’s Cafe, så började vi hitta lite snö i vägkanten … och ännu lite mer, ganska mycket … och till sist metervis, det var vallar på kanske 4 meter eller mer och det är man inte riktigt van vid. Till sist var det inte bara vallarna utan helt fullt med snö överallt …

Helt otroligt vad mycket snö det ligger kvar här uppe och i parken är det bara en liten del av vägen runt sjön som är öppen. Åter igen en liten besvikelse, om än förväntad, men det vi skulle få se visade sig å andra sidan helt otroligt vackert! Vi pratade med en hel del folk vi träffade där uppe och vi vara alla rörande överens om att vi hellre vill uppleva Crater Lake i detta enormt vackra snölandskap än att vi tillåts köra hela varvet runt sjön under sommarmånaderna.

Detta var helt enormt fint med solen skinande och parken väldigt lugn i förhållande till hur det är om sommaren. Vi stannade kvar länge, till sist satte man sig ner och bara njöt av utsikten, känslan och lugnet … ända till en större grupp kineser dök upp, då försvann lugnet … 😉 …

… fast det gjorde kanske inget då Klara behövde komma “inomhus” för att minska den något roliga(!) solbrännan man får i solglasögon med solen mestadels skinande från höger …

Vägen från Crater Lake ut mot kusten tar oss genom jättefina landskap med enkla men välskötta små samhällen, än så länge visar sig Oregon från sin bästa sida och folk man träffar är väldigt trevliga, hjälpsamma, intresserade och inte minst glada för att tipsa om saker vi “måste” se och/eller göra.

Natten tillbringas på ett Super8 i Roseburg på väg ut mot Oregons kust vilken vi skall köra utmed och se i morgon.

2012-05-11

Idag körde vi på det som sammanfattas i begreppet “The Oregon Coast” vilket är en väldigt speciell upplevelse. Många tycker att Highway 1 (också känd som Pacific Coast Highway) mellan Los Angeles och San Francisco är fin men ”The Oregon Coast” är mycket bättre! På väg norrut kör man först genom stora skogsområden och trots att havet ibland bara är 100 meter bort har man ingen känsla av att det finns annat än skog och åter skog. Har man all tid i världen kan man självklart ta sig ut till kustlinjen men det finns ingen väg som går närmare parallellt utmed kusten än 101:an. Efter ett tag kommer man dock ur skogen och den ena sortens kusttyp avlöser den andra, rätt som det är passerar man klippor som stupar hundratals meter rakt ner, på andra ställen passerar man steniga eller rena sandstränder.

Utmed hela kusten kan man på många ställen se sjölejon-kolonier med mängder(!) av djur i varje, tyvärr eller kanske som tur är kommer man inte så nära dom utom i en speciell sjölejon-grotta dit man mot en avgift kan få åka hiss ner. Det är dessutom den största kända havsgrottan i världen och ligger i Florence.

En annan sak som Oregon-kusten är känd för är sina sand-dyner vilka inte bara finns direkt utmed kusten utan plötsligt hittar man dom även flera hundra meter in mot land …

Framåt kvällen kom vi till Newport och vi passade på att köra ut till den gamla historiska fyren Yaquina Head Lighthouse för att se solnedgången.

Vi var inte de enda som trotsade den stenhårda(!) iskalla vinden och det var verkligen jättefint där ute, längst ut på en udde helt utan lä … Brrr … Som det blåste!

2012-05-12

Idag hade vi bestämt oss för att se lite dragracing på en liten lokal dragstrip i Woodburn, vi anade att det inte skulle vara något stort evenemang men det var betydligt fler bilar än åskådare, på läktarna satt bara några kompisar från byn men det var riktigt roligt ändå.

Vi fick se många fram för allt gamla race-bilar som fortfarande hölls vid liv, bilar som troligen byggdes på 70-talet och som sedan uppdaterats efter hand av nya generationer men i gammal stil och ibland såg det faktiskt ut som om den ursprungliga byggaren fortfarande körde sin bil. Det var inte ungdomar som höll på …

Man satsar också väldigt mycket på tillväxten, dragracing är definitivt en stor grej i dessa trakter och man har till och med en högskola här där man kan få en renodlad utbildning i “dragracing”.

Vi hade en kanondag i stekande sol och vår solbränna har bättrats på! Det är som den bästa svenska högsommar just nu.

2012-05-13

Efter att ha lämnat motellet i morse körde vi till Silver Falls State Park, en statspark med 10 vattenfall vilka alla har gott om vatten så här på försommaren.

Det hade de verkligen och vi hade tur som var i parken så tidigt som vi var, det är “Mors dag” här idag och det innebär att man lastar bilen full med familj och mat som går att grilla (maten alltså), sedan åker man till “parken” … När vi hade gjort parken framåt lunch fylldes parkeringarna snabbt och det var långa(!) köer vid infarterna, glad blev den unga kille som fick vår biljett …

Vi bestämde oss sedan för att ta oss ut till kusten igen för att fortsätta norrut och nu vet vi vad man gör för att tjäna pengar i detta området. Man odlar julgranar, inte bara granar utan just julgranar … … enligt alla skyltar, Christmas Trees …

Det finns också en del vinerier (heter det så, eller vingårdar, när man kallar det winery?) i området, jag trodde det var sådant man hittar i Kalifornien men det finns minsann här också och många är dom. Jag var nyfiken på att smaka men det skulle ha blivit både en dyr, avancerad och berusad historia på det vineri vi svängde in på så vi lade ner det projektet … de serverade bara i stora välfyllda glas, kanske ok för amerikaner men inte för mig, ville ju bara “sippa” …

Vi hade också bestämt oss för att köra upp längs kusten till ett litet öl-bryggeri i Pacific City, The Pelican Brewery. Det visade sig vara innestället för alla amerikaner just idag på Mors dag i alla fall, dessutom ligger det precis vid/på stranden, det var 60-90 minuters väntetid för ett bord … men under tiden kunde man ju … dricka en öl! Det var bästa amerikanska ölen någonsin, en The Pelican Scottish Ale … men maten var ganska medioker …

Efter maten fortsatte vi uppåt längs kusten på riktigt små vägar och har nu slagit läger i Tillamook på Western Royal Inn, vi fick en liten “svit” med två rum, kokvrå och toa … och en alldeles speciell doft som bara närheten till kor kan ge, det luktar stall i hela byn men efter en stund vänjer man sig.

2012-05-14

Nu har vi lämnat Oregon för staten Washington …

Dagen började med ett besök och rundvandring på ostfabriken i Tillamook, Tillamook Cheese, vilka är jättekända i denna del av världen samt i övriga världen för sin “medium” Cheddar som vunnit alla möjliga utmärkelser. Själv tycker jag den är god men lite smaklös, däremot har de en vällagrad version som är riktigt, riktigt god och man kan stå och provsmaka den länge! Ingen räknar hur många bitar man äter …

I deras besökscenter säljer man även andra produkter än sin ost, bara de är tillverkade i Tillamook. Bland annat har de en jättestor glassdisk och deras glass var verkligen god.

Efter denna goda inledning på dagen fortsatte vi upp längs Oregon-kusten och passerade väldigt väldigt vackra, men blåsiga, vyer till att vi kom till det som heter Haystack Rock utanför Cannon Beach, klippan vilken man lokalt hävdar är den tredje största klippan i havet vilken är nåbar till fots vissa tider på dygnet. Det finns dock inget som styrker detta påstående men stor är den …

Efter att vi sätt oss mätta på klippan så gick vi en runda inne i byn Cannon Beach och där blev vi mätta på en pizza hos Pizza A´fetta. En av de godaste pizzor någonsin … och byn i övrigt var riktigt fin den med, är säkert helt överbefolkad under högsäsong men just nu var det inte så mycket folk där.

Efter klippor och pizzor så bar det av mot Fort Stevens Statspark och ett gammalt uppblåst och strandat skeppsvrak man låtit vara kvar på stranden för att brytas ner på naturlig väg. Tyvärr var det ganska “nedbrutet” efter många år och endast fören återstår av det tidigare över 100 meter långa fartyget, dock ger det en bra möjlighet för fotografer att hitta sin egen vinkel här …

På vår fortsatta väg passerade vi sedan Astoria där vi körde upp till deras landmärke, Astoria Column. vilken byggdes på 1920-talet.

Dels berättar den en historia med sina fina bilder och dels ger den en fin utsikt över området för den som orkar alla 164 stegen, bland annat över bron som sedan tog oss över delstatsgränsen från Oregon till staten Washington.

Oregon är kända för sina överbyggda gamla träbroar men man hittar dom även här i Washington, vi såg en liten skylt utmed huvudvägen om att det skulle finnas ytterligare en bara en liten bit bort och att den var ett historiskt monument, den var vi tvungna att se …

Den visade sig vara byggd av en svensk och nu tillhörde den H.P. Ahlberg Park. Hans dotters familj, Sorensons, ägde fortfarande gården efter att “H.P.” flyttat hem till Sverige igen 1911. Det blev en liten rolig utvikning på resan …

2012-05-15

Vi har varit i den del av Mount Rainier Nationalpark som är öppnad för säsongen. Det var ömsom varmt, ömsom kallt men oftast ganska lagom sommardag. Hittade också en metallkonstnär i Ashford där vi stannade (länge) och tittade på hans utställning vilken upptog hela hans trädgård, mer eller mindre.

Det gjorde att vi bokstavligen fick stå upp och köra för att hinna fram till den enda öppna besökscentrat i Nationalparken innan det stängde … och vi hann, med 3 minuter tillgodo … trots att tjejen som släppte in oss i parken sa –“Det fixar ni aldrig!”.

Snön smälter efterhand på sluttningarna och det innebär vattenfall i massor, många väldigt fina, det rinner lite varstans och ibland är det riktigt mycket vatten som samlats. Det var dessutom metervis med snö kvar som skall smälta bort inom till mitten av juli(!) så det lär fortsätta ett bra tag, allt enligt info från parkvakterna.

Varje park vi kör in i verkar ha ett eller några djur som är inhyrda för att locka turister, i Mount Rainier var det ett par rävar och Stellerskrikor som höll sig framme …

Natten tillbringas i Lacey, söder om Seattle och Tacoma uppe i Washington. I morgon sätter vi kurs mot Olympic Nationalpark.

2012-05-16

Olympic Nationalpark, vad skall man säga … ??? Om man skall vara snäll så var det inte en park i vår smak! Inte alls!!! Om man bortser från första stoppet uppe i den norra delen där man fick en liten överblick över bergskedjan som bildar en del av själva parken så var det i övrigt en helt bortkastad dag med ca 45 mils körning på skogsvägar … Skog, skog och mer skog .. och ännu mer skog med ett fåtal(!) glimtar av hav under en kort bit.

En annan liten ljusglimt var de svartsvansade rådjur som fanns i stort antal innanför parkens gränser … men i övrigt var det ingen höjdare, med byar deprimerande tomma på människor längs vägen, och de människor man såg var … inte som alla andra, den ena såg värre ut än den andra. Detta lilla hörn av världen måste Gud ha glömt trots alla skyltar som lovade motsatsen. Jaja, nu har vi upplevt detta också …

2012-05-17

Idag var det mycket glaskonst, både på det stora glasmuséet men också på Traver Gallery och inte minst på stan i alla dess former. Glaskonst verkar jättestort i Seattle, inte bara för att mycket rent fysiskt håller enorma mått utan också för att man hittar det överallt på stan.

Efter att vi varit på museum och galleri var det dags att hitta ett motell och som tur var hittade vi ett nära the Space Needle där man har liksom ett kulturcentrum i Seattle, ett ställe där allt händer med konst, teater, musik och annat samt inte minst möjligheten att se Seattle lite från ovan. The Space Needle har dels en rimligt dyr restaurang i toppen, dels en utkiksplattform med möjlighet att gå helt runt samt även en kafeteria. Vi traskade runt fram till kväll i området men tyvärr stängde allt runt 18.00 och sedan var det dött, utom för de utan bostad som använde området som sovplats.

Tyvärr var vi ett par dagar tidiga för en, vad vi redan nu kunde se, jättestor utställning med glasskulpturer i en del av området. Vi smög runt och tog lite bilder genom de glipor i staket vi kunde …

2012-05-18

Idag började vi med att köra upp till den mest berömda utkikspunkt över Seattle som finns, nu har vi samma bilder som många andra redan tagit … … En sak är säker, Seattle är en väldigt vacker stad med mycket villabebyggelse och mycket grönområden och stora fina träd utmed gatorna.

Efter utkikspunkten körde vi vidare norrut med Boing-fabriken, som ligger i anslutning till Paine Field Airport, som mål för att vara med på en av de fabriksturer som man arrangerar för oss intresserade. Det var verkligen en häftig upplevelse! Att se en fabrik som denna på t.ex. tv är inget mot att se den i verkligheten, deras monteringshall är den största enskilda byggnaden i världen sett till volym, helt otroligt stor! Vi fick se det sista planet i testserien 747-8, den nya förlängda versionen, byggas samt även 777 och den senaste 787 Dreamliner. Vi hade en riktigt rolig guide med skön humor, en lokal kille, och skotskt påbrå som han gärna använde både i form av dialekt såväl som utseende. Större polisonger finns bara inte … Tyvärr fick man inte fotografera inne på fabriksområdet men det uppvägdes något av att vi fick ett välkomnande av två P51 Mustang:er som gjorde några lågsniffar över fältet.

Vi stod kvar en liten stund för att se om vi skulle ha turen att få se en av deras stora ombyggda 747:or i vilka man transporterar hela flygkroppar, vingar och annat till 787:orna men det kom ingen så det gav vi upp.

Vi körde vidare upp till Smokey Point för att fixa ett motell för kvällen med tvättmöjligheter, det blev ett Quality Inn i kväll, tvättat blev det och motellet hade “happy hour” lagom till att vi tvättade vilket innebar ett par gratis öl … Gott!

<< TILL DEL 1 << >> TILL DEL 3 >>

Reseskildring – USA 2012, del 1

>> TILL DEL 2 >>

Följande väg har vi kört från den 21/4 till 6/6, med start och avslut i Denver, Colorado.

2012-04-22, morgon

I natt, första natten, låg vi på Quality Inn i Lakewood sydväst om Denver, det är det absolut finaste hotellet vi haft och med riktigt bra frukost (säger jag, tre hamburgare senare, ägg, yoggi med mera, ja nästan allt de kunde avvara …) för $62.00 som helgpris. Rena klippet!

Klara konstaterade precis att vi kommer aldrig ur Denver … … Här är så mycket att göra i närheten, och mycket att se. Hur som helst, vi drar söder på ner till Manitou Springs, en småstad känd för historik, konst med mera. Sedan har de en kugghjulsjärnväg som går upp till toppen av Pikes Peak, stället där man började tävla med bilar i “backracing” och som vi körde uppför när vi var här 2009.

Vädret är varmt och vi kommer att köra in i en extrem rekord-värmebölja nere i Arizona när vi väl kommer dit, mellan 30 och 40 grader på dagarna, vi måste handla solskyddsfaktor 64 eller liknande. Så jag fick rätt, vi skall svettas!!!

2012-04-22, kväll

Vi har i dag upplevt allt från varmaste svenska högsommar med spirande grönska till snö i vägkanten och ingen grönska alls, helt otroligt vad lite höjdskillnad kan göra!

Manitou Springs var en riktig turistfälla i bästa amerikansk anda, det var massor(!) med folk, inte minst för att kall öl är gott när det är 27 grader varmt eller mer. Däremot var Garden of the Gods avsevärt mycket bätttre än väntat, detta trodde vi skulle vara en riktig turistfälla men icke, det var helt gratis … men massor av folk även här, det var kö till P-platserna. Det verkade som om det stora söndagsnöjet för spansktalande övertatuerade män var att rasta sina stora Pitbulls i parken …

Vi körde sedan “genom” Klippiga bergen, det finns ett antal pass med riktigt fina vägar vilka är klart sevärda.

I kväll Ligger vi på ett Super8 i Gunnison, CO, inte världens bästa men lite billigare än konkurrenterna. Har ätit revbensspjäll på ett litet steakhouse här i byn … Mätta!

2012-04-23

Idag har vi haft en kanondag! Vi började med att köra till Black Canyon of the Gunnison Nationalpark, den kallas med all rätta Colorados Grand Canyon och det är rätt häftiga scenerier med många(!) hundra meter stup rakt ner. Vi var också fullt nöjda med vädret, det var 30+ i solen och det var bra att vi besökte min favoritaffär, Wahlgreens, igår för att proviantera solskyddsfaktor 30.
Efter det åkte vi vidare ner mot Durango genom bergen och på höjderna låg det mycket (!) snö, vi hade snöbollskrig i 15-20 gradig värme … och snön smälter inte trots att den ligger i solen med hyfsad värme, jättekonstigt!

Klara ger mig faktiskt helt rätt, det är verkligen rätt tid att vara här, dels för att vi inte hade stått ut med varmare väder när solen är framme och dels för att vi verkligen får se våren “blomma ut” …

2012-04-24

Idag har det mest varit en dag på vägen, vi skall ju besöka Saguaro Nationalpark nere i södra Arizona …

… och dessutom var det en av oss som bränt sig ganska väl och det är inte jag. Vi hade mellan 27 och 30 grader i skuggan idag så det var rätt skönt med en väl nedkyld bil dessutom, hoppas på några moln i morgon då vi skall vara ute på strapatser igen. Just nu bor vi på Quality Inn strax norr om Tucson, AZ, och skall stanna här två nätter. Dels är det nationalparken som skall besökas, dels något som heter Biosphere och sedan Colossal Cave … så det behövs ett par dagar här nere i södra Arizona innan vi fortsätter. Måste köpa badkläder också, poolen på motellet håller Thailand-temperatur på vattnet …

2012-04-25

Idag startade vi med att köra upp på ett berg i närheten av Tucson, Mt. Lemmon, vilket har en känd “skyline drive”. En sak är säker, Arizona ser helt annorlunda ut jämfört med vad vi förväntade oss. Det är mycket mer berg och klippor än vad i alla fall vi förväntade oss av “öknen”, Sonoran Dessert.
Klara hittade också en Svarta Änkan som satte i sig sig en fjäril, jodå med det röda timglaset på magen och allt. Man skall allt vara försiktig … Dock fann vi inte björn annat än på varningsskyltar, undrar var vi skall se den första för året, vi brukar ju inte missa just björn i alla fall.

Det är nog den finaste tiden att vara här, öknen står i full blom och jag gissar att det är över inom ett par veckor då det redan nu är ca 35 grader i skuggan på dagarna med en topp framåt 15-17 och torrt med ca 10% luftfuktighet som mest. Det kvittar hur mycket man än dricker, halsen är som sandpapper efter några sekunder igen …

Efter Mt. Lemmon körde vi vidare mot den östra delen av Saguaro Nationalpark vilken också ligger i det område som är Sonora-öknen. Här arbetar man fram för allt med bevarandet av den för Arizona så kända mångarmade kaktusen, Saguaron.

Parken var riktigt bra med allt väldigt lättillgängligt, precis som amerikaner vill ha det … … och vi med för den delen, inte minst när det är så hett som det är nu.

Sedan hann vi också med Colossal Cave Mountain Park med huvudmål att besöka just grottan.

Egentligen var den helt ok men den hade hunnit förstöras en hel del innan man förstått att bevara den för eftervärlden, bl.a. var 99% av alla stalaktiter avbrutna sedan länge men visst fanns det fortfarande vissa delar man bevarat och som var väldigt fina. Här har man i anslutning till grottan även andra aktiviteter, bl.a. möjlighet att rida med ut i öknen men just denna aktivitet avstod vi, jag kan riktigt känna hur vissa delar av kroppen känts i morgon bitti … Dessutom hade vi behövt en stege för att komma upp och det nöjet behöver vi dela med oss av …

2012-04-26

Dagen började med ett besök på forskningsanläggningen “Biosphere 2” där man forskar mycket avseende framför allt jordens vatten som ursprungskälla till allt liv men även mycket annat.

Det hela började som ett privatfinansierat projekt men sedan har flera universitet varit där och för närvarande sköts Biosphere 2 av universitetet i Arizona. Det finns inget Biosphere 1, det är ju den biosfär vi alla lever i … och på väg ut till parkeringen fick vi uppleva lite av den, då kom en regnskur … Vädret har varit ganska behagligt idag med temp runt 18-25 grader och tidvis lite molnigt.

Efter Biospere 2 körde vi vidare till den västra delen av Saguaro nationalpark, ganska lik den vi var i igår men lite mindre anpassad för besök, det var grusväg och väldigt lite bekvämligheter så det var inget för den normala amerikanen … vilket innebar att parken var ganska tom på folk.

USA är ett land med stora obebodda områden, vi har sett det tidigare och vi har sett det idag igen … Vi har satt kurs på Laughlin i sydöstra Nevada för att se en massa motorcyklar till helgen och det innebar att vi skulle ta oss genom Sonora-öknen och vidare mot nordväst genom Arizona och in i Nevada. Långa sträckor gick genom helt obebodda trakter, inget annat än vi på vägen … och inget annat inom synhåll.

Till slut hittade vi en by med motell och ett lokalt “mat-hak” men det var helt ok, byn heter Parker i AZ och vi ligger på ett Motel6 …

2012-04-27

Idag har vi varit i Laughlin, Nevada och dess systerstad Bullhead City, Arizona, på andra sidan floden. Vädret har varit …. stekhett kanske man kan kalla det för, och antalet hojar som deltar i 2012 års upplaga av Laughlin River Run är många(!), måååånga tusen, tror det är sju stora parkeringar som är knökfulla samt alla som befinner sig på vägarna … Just nu är vi lite mätta på motorcyklar, helt stekta och lite “solslöa” efter en hel dag i hettan och dessutom har vi precis tryckt i oss en massa mat … . Tack och lov att vi inte väntade längre på året med att besöka dessa “öken”-stater, då hade det varit helt olidligt … På vägen till Bullhead/Laughlin körde vi via Parker-dammen där man tillverkar mycket av elen som området behöver.

I morgon skall vi gå på den avslutande mc-utställningen som hålls på ett av de lokala casinona, Colorado Belle. Förra gången, när USA´s ekonomi fortfarande inte var så körd i botten som den är nu parkerade man gratis på Arizona-sidan och sedan åkte man gratis-båt över floden till casinona på andra sidan i Nevada men det är nästan helt slut nu, dessutom har ju casinona sina egna gratisparkeringar men det var ju en rolig grej, liksom …
Bortsett från gratisparkeringar är allt annat svin-dyrt just denna vecka till följd av den stora mängden människor som måste ha boende, äta och dricka här … Dessutom är det helg så nattens motell är bland det sämsta vi haft till dyrast pris någonsin … Men vad gör man inte för att bli bullerskadad av alla högljudda hojar?

Efter mc-utställningen kör vi vidare mot Joshua Tree Nationalpark i södra delarna av Kalifornien, sydväst från var vi befinner oss nu, innan vi vänder av norrut igen.

2012-04-28

Ytterligare en stekhet dag idag, som mest 35 grader i skuggan …

Vi körde från Laughlin och alla motorcyklar strax efter lunch idag för att ta oss sydväst ner mot Joshua Tree Nationalpark och vi fortsatte att hitta extremt öde landskap, det är bara lite buskar och grus timme efter timme … och verkligen inget annat förrän vi nådde Twentynine Palms, en by mitt i ingenstans nere i södra Kalifornien. Vi hittade ett Motel6 som vi bor på för natten. I morgon kommer vi att ta oss genom parken och köra nordväst mot mer bebodda trakter, vi skall bara först ta reda på lite mer om Channel Island Nationalpark som egentligen är vårt nästa mål för att se om vi kan besöka den eller om det är en av parkerna man måste se “under vattenytan”. Skulle det vara så hoppar vi över den och slipper då att ta oss genom Los Angeles, något vi gjort tidigare och som kan vara en … upplevelse, med 6-8 filers motorväg i var riktning där allt bara står mer eller mindre still i timmar, i alla fall i rusningstid …

Är det så att vi inte har någon glädje av Channel Island så kommer vi att dra oss norrut genom centrala Kalifornien men vi får se i morgon hur vi gör.

2012-04-29

Idag har vi varit i Joshua Tree Nationalpark, man slutar aldrig förvåna sig över hur naturen kan skifta bara genom att passera ett litet bergspass eller liknande. Denna gång gick det från att vara en helt flack öde natur med bara låg buskvegetation till att bli ett landskap med berg, klippor samt mängder av Joshua-träd och annan vegetation, parken var riktigt fin och vädret lika soligt som vanligt men med något lägre temperatur än vad vi haft de senaste dagarna …

Efter Joshua Tree fortsatte vi mot L.A. och inte heller här slutar man förvåna sig över de stora motorvägarna och tempot folk håller med bara millimetrar till godo … men det räcker ju, och allt i 120 km/t. Klara känner sig lätt stressad …

I natt ligger vi i en av L.A’s östra förorter, El Monte, på ett Motel6 i ett hyfsat område, väldigt spanskt men rimligt rent och ordentligt. Skall snart gå ”runt hörnet” för att se om vi kan få en kopp kaffe i en närliggande jourbutik.

2012-04-30

Denna kväll har vi inget internet, vi är snåla …

Efter att ha kört in i LA i måndagsrusning, som Klara sammanfattade det –“Det är inte som att köra i Malmö!” (allt händer i 110 km/t och tvekar man så behöver man omgående hjälp med bortforsling av krockad bil, det ser man andra som behöver hela tiden …), så fick vi lära oss något. Vi visste allt om Petersen Automotive Museum (ett av världens största OCH finaste bilmuseum) … utom att det är stängt på måndagar, det visste vi inte … Så vi planerade om och stannade en extra dag i LA, hittade ett nästan lite mysigt motell väldigt centralt mitt i Hollywood. Det heter Hollywood Guesthouse Inn på Sunset Blvd, bara ett stenkast från Hollywood Blvd, gatan där allt i Hollywood händer … men det var rätt dyrt så vi betalade inte för internet utan lånar på Starbucks mitt i smeten, vi är faktiskt kunder, vi dricker en liten kaffe … … delad på två … … Det är dyrt i LA! Så vi är öppna för alla bidrag, sitter med en insamlingsbössa på trottoarkanten just nu och ser ledsen ut … tillsammans med många(!) andra vars drömmar om Hollywood gått i kras! Jag har lite svårt att förstå vad det är som drar så mycket människor till att lämna allt bakom sig för denna “dröm” … Man ser många livsöden när man går runt i gatorna här, de flesta är bortjagade från huvudgatorna men det finns många kvar …

Vädret är betydligt skönare än det varit på länge, nästan så att det är lite kallt i vinden men hellre det än som sist vi lullade runt i stekhet sensommarvärme här i LA, detta är mycket bättre!

2012-05-01

Idag har vi internet, skönt att vara online igen … liksom …

Idag fungerade det bättre att besöka Petersen Automotive Museum då det var öppet, riktigt bra men inte så mycket bilar som vi inbillat oss. Det är ett museum som byter tema efterhand och just nu var det mycket “Ital design” vilket innebär att mycket av temat för säsongen är italienskt med både skotrar, italiensk-designade bilar med mera. Ett annat tema som var genomgående var bilens historia i Kalifornien med allt från avgasrening till kända filmbilar, alternativa bränslen. Andra saker man gärna ville visa upp var hur bilhobbyn i “området” växt fram med trimfirmor, karosserifirmor och liknande och hur dessa såg ut på 40- och 50-talen då mycket av bilhobbyn startade.

Efter Petersen körde vi ut till Oxnard där själva besökscentret för Channel Island Nationalpark ligger, öarna åkte vi inte ut till men vi såg i alla fall en film om dom. Det är ganska svårtillgängliga öar, i alla fall enligt oss som gärna har en Starbucks-kaffe i handen då vi traskar runt på tillrättalagda gångar (gärna med trall) och tittar på allt det fina. Ingen av öarna har detta … Det finns faktiskt inget alls, inte ens en fika kan man få … …

… så vi gav upp detta, tittade som sagt på filmen och tog lite bilder nere i hamnen samt försökte få med öarna på bild ute i havet …

Har nu kört vidare norrut upp genom Kalifornien, genom lundar med citron- och apelsinträd, jordgubbsodlingar och oljepumpar, och ligger i en liten by som heter Lindsay på ett Super8, riktigt fint och med ordentlig frukost. Inte som den doughnut vi fick i morse till frukost, om än att den var både färsk och god. Det mättar liksom inte … och dessutom har vi fått tvättat ikväll så nu slipper vi vända på underkläderna närmaste veckan i alla fall. På vägen stannade vi till och köpte 3 liter jordgubbar för att “ha till senare” … och de var slut efter 30 minuter, rena slagsmålet i bilen, jäklar vad de var goda!!! Och absolut värda 10 kr/litern!

I morgon står egentligen bara Sequoia and Kings Canyon Nationalpark på att-göra-listan. Det verkar tyvärr inte som om Crystal Cave, vilken ligger i anslutning till parken, öppnat än för säsongen … vi får se …

2012-05-02

Idag har vi kört runt bland de största träden i världen och också sett det absolut största kända trädet på jorden kallat General Sherman.

Dessa Sequoias är helt enorma, upp till 11 meter i diameter. Det är stort! Vi skall köra tillbaka i morgon bitti för att se den andra nationalparken som heter Kings Canyon Nationalpark, den ligger i anslutning till Sequoia Nationalpark där vi var idag. På vägen dit passerade vi fantastiska landskap med vinrankor, citrusfrukter och olivträd.

I natt sover vi i sydvästra Fresno, CA, på ett Super8. Kanske inte bästa kvarteret med många “arbetande flickor” men det fungerar för en natt. Det är inte då lätt att i förväg veta var man skall vara och inte …

2012-05-03

Vi har varit i Black Canyon Nationalpark hela dagen, man tycker att parken verkar liten men det tar en väldig tid att ta sig genom den och sedan skall man hela vägen tillbaka igen. Vissa vägar har man inte öppnat för säsongen än, troligen p.g.a. att vägarna behöver underhållas efter vinterns snöröjning och dels efter stenras från bergssidorna. Precis där vägen var stängd låg det en grotta, Boyden Cave, så den var vi nere i och den var riktigt fin och orörd med jättefina formationer. Bara grottbesöket tog mer än en timme …
Parken var för övrigt ganska lik Sequoia Nationalpark med gigantiska Sequoia-träd, bl.a. General Grant som är det tredje största trädet på jorden sett till massan och det bredaste mätt över roten, 40 fot = 12.2 meter, ungefär som 3 normala bilar. De är stora! Det finns en sjö i parken också, Hume Lake, som vi var nere vid och som vi körde längs med ett tag innan vi vände mitt i ett kristet läger, inget för oss …

Vädret har varit lite svalare än tidigare, uppe i bergen hade vi ca 7 grader i morse men det blev bättre i solen ju längre dagen gick. Nu i kväll har vi ca 23-25 grader och riktigt skönt nere på låglandet.

Natten spenderar vi på ett Rodeway Inn i norra Fresno, kommer att köra vidare till/genom Yosemite Nationalpark i morgon. Vi var där 2008 men det vore synd att inte ta den vägen nu när vi ändå “har vägarna förbi” liksom, och vi har ett nytt årskort till alla parkerna så det kostar oss inget extra … på vår väg till Jelly Belly-fabriken och Budweiser på lördag. Kan det bli bättre, käka godis på förmiddagen och dricka massor av öl på eftermiddagen? It’s just like heaven, the American way …

2012-05-04

Idag var det dags för en favorit i repris, vi bestämde oss för att “köra genom” Yosemite Nationalpark trots att vi redan varit där 2008. Tur var väl det! Dels hade vi missat en del av parken och dels hade vi inte sett den på våren med alla(!) vattenfall överfyllda med just vatten, förra gången i september månad var det i bästa fall en rännil och många var helt uttorkade.

Likaså var det förra gången helt utbränd natur men nu blommade allt och de flesta träden hade det skiraste bladverk man kan tänka sig, utom längst upp i bergen där de inte riktigt hunnit slå ut. Trots den stora mängden turister, för dagen i huvudsak fransmän som visade sig lika duktiga som tyskar på att utmärka sig (varför gå till varandra och prata när man kan vråla över en hel parkering?), är detta en av “Top 3”-parker vi varit i än så länge. Dels för naturen och dels för det rika djurlivet trots att björn inte gick att uppbringa just idag, däremot var det massor(!) av helt orädda rådjur framme.

Vi hade en rätt häftig episod idag då vi under ca 20-30 minuter gick med bland en grupp om 10 rådjur, helt orädda så länge vi höll oss på en eller ett par meters avstånd, medan de åt och strosade framåt. Fin upplevelse!

Det tog faktiskt hela dagen att “köra genom” parken, det blev många stopp på vägen!

Det är också ganska häftiga temperaturväxlingar så här på våren, vi startade med ca 25 grader i solen i morse och sedan ett par tusen meter upp i bergen ett par timmar senare var vi nere i 5-7 grader med 50-70 cm snö i vägkanten … Då var det långbyxor, ordentliga skor och fleecejacka på!

I natt ligger vi på ett Quality Inn i Modesto, fortfarande i Kalifornien, och fortsätter västerut i morgon.

2012-05-05

Idag har det varit godis för både barn och vuxna …

Det började med att vi lämnade Modesto och körde vidare mot Fairfield, fortfarande i Kalifornien. I Fairfield ligger barnens, och Klaras, favoritställe alla kategorier; Jelly Belly-fabriken. För er som inte vet vad Jelly Belly är kan jag berätta att det är det mest amerikanska godiset man kan tänka sig, en liten “böna” bestående av ett segt smaksatt innanmäte med ett något hårdare skal, också det smaksatt. Rätt gott i liten mängd …

Efter detta blev det ett besök för lite mer vuxen smak, nämligen en av de äldsta Budweiser-fabrikerna vilken ligger nästgårds med Jelly Belly … Vilken tur!

Vi hade också turen att först få vara med på deras nya “öl-skola” vilken egentligen skall kosta en del pengar men just nu under en testperiod erbjuds vissa att “testa” den … och vi kom i rätt tid! Efter denna tidvis ganska äckliga upplevelse, tänk amerikansk “mjäkig” ljus öl smaksatt med sötade blåbär eller jordgubbar så förstår ni, blev vi diplomerade Beer Masters! Bara så att ni vet … Sedan gick vi själva rundvandringen i fabriken och såg ett par filmer om öltillverkning, ganska intressant och denna för oss stora fabrik stod endast för ca 5% av hela Budweisers tillverkning. Fattar inte att amerikaner kan avguda denna märkligt smaklösa söta … öl … som de gör … Jag riktigt längtar hem till en Mariestad Export, vilket för övrigt ingen utom Klara hört talas om … Märkligt! Men det är alltid kul och intressant att se hur saker och ting tillverkas!
Bourbon Trail som vi körde i Kentucky 2011 fick mig att uppskatta Bourbon på ett annat sätt än tidigare, nu kan jag till och med tänka mig att slå upp en “liten en” vilket jag inte gärna gjorde tidigare. Budweiser-besöket hade dock inte samma inverkan på mig, amerikansk … öl … är definitivt inte min grej även om Budweiser är den bästa, enligt mig, av de fyra stora (Budweiser, Miller, Slitz och Coors).

Vädret har varit som en riktigt bra svensk sommardag om än något blåsigt över slätterna, det rök ordentligt över de torra fälten som passerats under dagen.

I natt sover vi i Red Bluff på ett Travel Lodge Inn, jättefint utmed en flod, bara ett “stenkast” från Lassen Vulcanic Nationalpark som vi skall till i morgon.

2012-05-06

I morse lämnade vi Red Bluff i 25-gradig värme, lite blåsigt men skönt … och satte kurs nordöst mot Lassen Vulcanic Nationalpark. En timme senare, och ca 1300 meter högre, stod vi i metervis med snö! Helt otroligt och inte vad vi förväntat oss! Snabbt klädbyte var nödvändigt, fram för allt var vinden riktigt “bitig” …

På det södra besökscentret fick vi veta att vägen genom parken inte öppnat för säsongen och man räknade med att hela vägen inte skulle vara plogad och farbar förrän 10/6 … och så länge ville vi inte vänta … Däremot fick man gärna gå på vägen fram till att den inte längre var plogad vilket vi gjorde, ca 7 km fram och tillbaka totalt. Tyvärr var “ditvägen” i uppförsbacke vilket säkert är jättenyttigt men för oss bortskämda som inte rör oss mer än nödvändigt kändes det bitvis jobbigt. Däremot är det mycket lättare att gå i nedförsbacke vilket vi gjorde på tillbakavägen.

Några större djur såg vi inte, däremot gick man i ett otroligt fint vinterlandskap med forsar av smältvatten, lite rykande varma och illaluktande källor, härlig vit snö och strålande sol. Så den ursprungliga besvikelsen över den stängda vägen byttes snabbt mot en känsla av att “detta var riktigt fint!”. Samtidigt var det helt otroligt lugnt och jag tror inte att vi var mer än totalt 10 stycken som vandrade längs vägen sådär lagom utspridda … Härligt, lugnt och riktigt, riktigt skönt!

Efter att vi fått oss en kopp kaffe vid återkomsten till besökscentret två timmar senare bestämde vi oss för att köra upp till den norra delen av parken där man enligt uppgift skulle få köra ca 15-20 km in i parken. Vi försökte oss på en genväg till den norra infarten men till sist fick vi ge upp efter en bra bit på en riktigt dålig grusväg, vi har förvisso 4-hjulsdrift men till sist räcker det inte till liksom …

Till sist hittar vi en större och inte minst asfalterad väg upp till den norra delen och där blir vi än en gång förvånade, här är det nästan helt snöfritt! Och inte bara det utan också en helt annan natur med träd som står mitt i “stenkross” utan tillstymmelse till jord, enbart sten och grovt grus. Märkligt!

Hela den norra delen av parken, utom en liten sjö precis vid infarten, består av skog och det minskar möjligheten att se något så denna del är väl inte så fantastisk för vår del.

När vi sett den norra delen också drog vi vidare västerut till en mindre stad vid namn Redding, fortfarande i Kalifornien, och ligger i ett trekantigt hörnrum på ett Rodeway Inn …

… och vi har nu förstått att solen tar väldigt bra, efter bara ett par timmar ute har vi fått en riktigt fin skidåkar-solbränna efter solglasögonen!

>> TILL DEL 2 >>