Alla inlägg av admin

Reseskildring – England / Skottland 2014, del 4

<< Del 3 <<

Dag 17

20140715_DSC_4235

Efter en bastant frukost i morse på vårt lilla Inn så fortsatte vi österut i varmt men ganska kvavt väder och hittade bl.a. Paxton Tower, ett gammalt vakttorn, och en gammal slottsruin som heter Carreg Cennen Castle där det också fanns ett litet Tea House med tillhörande souvenirbutik.

20140715_DSC_4243

Efter att ha vandrat runt i ruinen i säkert över en timme smakade det bra med té och kaka innan vi fortsatte mot ett jättestor grotta kallad Dan-yr-Ogof, på vägen passerades också vattenfallet Sgwd Henrhyd. Tyvärr kom vi så sent till grottan att sista insläppet var passé och vi skulle antingen vänta till i morgon eller skippa det. Vi valde det sista och satte kurs på Bath där vi tänkte tillbringa några timmar i morgon innan vi fortsätter vidare mot Stonehenge. Tror vi hinner med Stonehenge i morgon med, vi kommer nog inte att betala hutlöst för att komma nära utan försöker nog se det på distans.

Vädret har varit bra i princip hela dagen, dvs. inget regn men både mörka och ljusa moln och väldigt kvavt under en stor del av dagen. Men alla regnfria dagar är bra dagar, så är det i det här landet.

I natt ligger vi på en camping utanför Bath, tror den heter Newton Mill Holiday Park.

Dag 18

20140716_DSC_4335

Idag har startade vi med några timmars vandring i Bath, inte riktigt som vi tänkt oss det efter att ha sett det på tv många gånger. Det verkar finnas ett(!) original romerskt bad medan vi trodde hela staden var gammal, i alla fall den inre kärnan men så var det inte alls.

20140716_DSC_4345

Mycket i gammal stil men mycket var antingen nybyggt i gammal stil eller bara renoverat. Hur som helst, det fanns rätt många fina ställen och vi var där några timmar. Oerhört varmt och kvavt var det däremot och riktigt hög luftfuktighet … trots att det inte regnade så blev det småfuktigt liksom.

Bath ligger inte så långt från Stonehenge som var vårt nästa mål, vilken turistattraktion det var och vi var rädda för att missa det. Helt omöjligt!

20140716_DSC_4388

Som vi redan bestämt, vi såg det från vägen och sparade därmed nästan 1000:- på inträde, det är guidade tidsbestämda turer nu för tiden och man får inte gå fram till stenarna så vi såg det nästan lika bra från en grusparkering ute vid vägen … 😉 …

På vägen därifrån stannade vi en bra stund vid Arundel Castle, ett jätteslott i alla dimensioner. Fint var det också men tyvärr hade vi missat sista insläppet så vi fick inte sett det inneifrån, trist men så kan det bli.

20140716_DSC_4394

Nu sitter vi på en camping precis efter Folkestone mot Dover och sitter precis nedanför/intill Dovers vita klippor.

20140717_DSC_4439

Ser fram mot att se dom i morgon bitti, förhoppningsvis i en uppgående sol …

I morgon förmiddag tar vi tåget till Frankrike, hoppas det inte är allt för fullbokat men det går ju ofta så det skall nog lösa sig.

Dag 19

20140717_DSC_4446

Vi startade i morse med att först fotografera Dovers vita klippor i den uppgående solen, sedan körde vi vidare upp ovanpå klipporna där vi tittade på det fina krigsmonumentet och de Spitfires som fanns där upp, en strålande solig dag var det också.

20140717_DSC_4448

Campingen vi låg på var gammal och toaletter såväl som duschar var från kriget, allt byggt i 1939 inför Battle of Britain men fortfarande fint om än att vattnet som flygarna duschade i inte var särskilt varmt …

20140717_DSC_4455

Sedan bar det av mot Euro-tunneln en bit bort, världens rörigaste infart men väl där fungerade allt som det skulle, vår bokning via internet från en murkant under de vita klipporna fungerade också och vi blev hälsade när vi körde fram mot incheckningen med ”Welcome Mr. Nordh” på skärmen vi mötte. Tåget var en kul upplevelse och vi bokade om oss så att vi kom iväg en timme innan vi egentligen bokat, ändå hann vi äta frukost på ”vänteparkeringen” tillsammans med en efterhängsen mås. Tåget tog ca 35 minuter, sedan rullade vi av i Frankrike. Vi letade lite efter en plats där vi kunde se tillbaka mot Dover och Folkestone, hittade ett krigsmonument även här så vi spenderade en stund där med. Sedan programmerade vi Louis mc-tillbehörsaffär i Hamburg, vårt mål för i morgon …

Snabbt avverkade vi Frankrike, Belgien med kaffe och belgisk våffla, Nederländerna med en flamländsk kycklingröra som sen lunch, och en stor del av Tyskland. Det är kul med fri fart … 😉 … och den vägen vi kom från Nederländerna denna gång gav oss en lååång sträcka och efter att vi kommit förbi rusningstrafiken gick det att sträcka ut … Det är lite speciellt när man först ser en prick i backspegel, sekunder senare så har man en stor BMW mycket(!) närmre och då håller man själv 150-170 km/t vilket jag själv tycker är lagom, då har man bra flyt tillsammans med de flesta andra … De är helt galna, tyskarna … 😉 … men ibland på ett bra sätt! 🙂

Nu är tältet uppslaget på Camping Park Sturberg (kanske heter Haake Back …?) strax utanför Bremen. I morgon kör vi till den stora MC-tillbehörsfirman Louis som har sin största(?) affär i Hamburg, behöver nya stövlar, handskar, skall också kolla på hjälmar … Jaja …

… och så var denna resa slut, blev en hel del shoppat på Louis också men det är en annan historia …

Mer bilder från resan hittar ni >> här >>.

<< Del 3 <<

Reseskildring – England / Skottland 2014, del 3

<< Del 2 << >> Del 4 >>

Dag 13

Vaknade i morse och flydde stället så snart vi kunde, vilket skitställe … men vi fick sovit, om än ryckigt … rätt som det var hade vi stor militärhelikopter över oss, typ precis över oss … tydligen någon militärövning … huhh … Kan berätta att vårt tält stank hästskit när vi packade upp igen på kvällen, trodde aldrig att det kunde sitta i så in i vassen …

Fortsatte sedan i rask takt ner förbi Liverpool på stora motorvägar så att vi kom ifrån storstäderna för att sedan plötsligt komma tillbaka till det fina England, det lilla pittoreska … och då var vi i Wales. Tidigare fick vi slåss med vägskyltar på Gaeliska, uppe i Skottland alltså, men nu är det än värre, nu är de på Walesiska. Försök att uttala t.ex. Llanfairpwllgwyngyll så att en inföding förstår, inte en chans att jag frågar efter vägen i dessa trakter. Eller när ortsnamnen har 9 (nio) inledande konsonanter …

Vi har haft strålande solsken och mer än 25 grader i skuggan under dagen, nu är det stekhett från att ha varit svinkallt men vi skall inte klaga. Förhoppningsvis håller vädret till i morgon så att vi kan packa ett torrt tält men de hotar med sämre väder i helgen. Just nu är vi i Snowdonia Nationalpark och ligger på en jättefin camping precis utanför en liten turistifierad stad som heter Betws-y-Coed. Japp, så stavas det men vad den heter när man uttalar det har jag ingen aning om …

20140711_DSC_4011

Området här heter Cotswolds och är jättefint, inte bara sådär utan riktigt, riktigt fint och folk vi träffar är hur trevliga som helst (fast de är också turister … 😉 . Kommer nog att hålla oss i detta område under helgen, kör nordväst i morgon så att vi tar oss ut mot kusten, sedan fortsätter vi längs kusten eller … ja, åt det hållet. Här är så fint överallt!

20140711_DSC_4021

På vägen hit stannade vi också ett bra tag vid lite akvedukter, helt fantastiskt med jättesöta kanalbåtar med massor av utsmyckning. Stannade också i Llangollen där de hade en jättefestival med folksång och folkdans, lokal naturligtvis men också från alla håll i världen, fullt med allt från walesare till thailändare, finnar med flera.

20140711_DSC_4036

Även svenska flaggan var hissad så det fanns nog svenskar där också men det hörde vi inga i alla fall.

Nu sitter vi på våra fällstolar och laddar datorer och kamerabatterier vid en tom husbilsplats där ingen var inkopplad på elstolpen, ser nog ganska roligt ut. Ingen husbil men två människor på fällstolar … Laddar gör vi i alla fall … och varmt är det fortfarande, kommer nere från byn där vi ätit och fått en öl. Walesisk nöt-paj är jättegott, Klara åt en rostad kyckling …

Just nu drar molnen ihop sig och mörknar … Hmmm …

Dag 14

20140712_DSC_4059

Dagen började med en liten picknick i National Parken Snowdonia som inte är en park vi är vana vid förutom naturen med massa sten, vattenfall och små åar. Men tyvärr inte några djur förutom några fiskmåsar… säkert inplanterade för att äta vad turisterna kastar lite varstans.

20140712_DSC_4069

En del turister skulle bergsklättra eller hajka på mindre kullar som inte är högre än 1000 meter, nästan så att vi hade kunna ta oss till toppen om vi hade haft tid … Själva kallar de det för berg men jag vet inte …

Låter kanske konstigt men vi har kört norrut igen men denna gång bara för att komma upp i norra delarna av Wales och vi har kört ut på/i Anglesey. På många sätt ganska likt de nordöstra delarna av Skottland, ganska grått och tråkigt med vissa undantag där vi gärna stannade till lite.

20140712_DSC_4051

Bland annat stannade vi vid Beaumaris där vi stannade ett bra tag för att se slottsruinen. Byn hade en hel del turister som nog hade hittat dit på grund av någon Garden Party som inte vi var bjudna till…så vi fick dricka en kopp te mitt i den pittoreska lilla staden. Sedan bar det i väg på små vägar runt ön för att leta efter någon B&B… men tyvärr en lördag eftermiddag är alla fulla så det blev ett litet hotell i Valley, The Valley Hotel Bar & Grill eftersom vädret inte ser ut att vara något att tälta i.

Efter en engelsk middag med köttpaj, jägarens kyckling och några öl så är vi på hotellrummet och tar ett varmt bad, slappar och bara mår bra !

Dag 15

Nu har vi spenderat ytterligare en dag i Wales. Fortfarande är det omöjligt att förstå vad folk säger om de inte pratar engelska … och det är det många som inte gör.

20140713_DSC_4112

Just nu sitter vi vid en ny elstolpe på en liten lokal camping utanför Tywyn i västra Wales, vi har inte kommit så långt idag heller, mest legat och slökört genom Snowdonia, stannat och tittat lite här och var, fotografetat lite, sovit middag vid havet, ätit gott på puben och avnjutit en pint från ett lokalt bryggeri, egentligen bara småmyst oss fram.

20140713_DSC_4115

Tältet är uppslaget och vi sitter med varsin dator framför oss, vädret är just nu jättefint och har varit så sedan i eftermiddags men innan dess var det ömsom moln, ömsom regn och väldigt lite ljus himmel.

Vi börjar bli riktigt duktiga på att campa och faktum är, Klara trodde att jag skojade, men har man bara dusch och rinnande vatten på morgonen så ligger jag hellre i tältet än på B&B, hotell eller liknande. Även när det regnar faktiskt, men då blir det lite tråkigare när man skall ut och fälla ett blött tält, gå till och från toa/dusch osv. Nu hör det ju till saken att vi har ett tjockt liggunderlag plus en tjock bäddmadrass samt egna kuddar så man ligger minst lika bra som i en bäddad engelsk säng. Och det tar längre tid att checka in på ett B&B än det tar att sätta upp tältet och bädda det.

I morgon skall vi ut och jaga flygplan, RAF har sin lågflygningsträning bara en liten bit härifrån där man kan klättra upp på en liten stenknalle/kulle och se flygplanen susa förbi i svackan nedanför, det kallas för Mach Loop och förhoppningsvis flyger de i morgon … Annars gör de det inte … Vi får se!

Klara ville också se någon sorts labyrint imorgon, vi får se vad det innebär … och om vi hittar ut därifrån … 😉

Dag 16

I dag har vi haft en av de mer gråa dagar man kan tänka sig, t.o.m. när det inte regnat har det varit så fuktigt i luften att allt blivit surt ändå … Hur som helst, vi fick en regnfri natt och morgon i tältet så ur den synpunkten var det en bra start på dagen, det var strax efter det som allt gick utför … 😉

Tyvärr var det alldeles för grått och fuktigt för att klättra uppför en av backarna där andra mer entusiastiska flygintresserade klättrat upp, en övning på runt 20-25 minuter och ingen var säker på att det skulle bli någon flygning ändå så … vi struntade i det och körde vidare mot King George’s Labyrint vilket inte heller verkade så intressant när vi väl kom dit men vi lånade deras bänk och bord till att äta frukost vid, kokte t.o.m. té där … 😉

Tog sedan en liten omväg på väg söderut och hade tur med upphåll vid de tillfällen vi skulle lämna bilen, t.ex. vid Three Bridges medan vi hoppade över närliggande Devil’s Bridge Falls då den promenixen var allt för lång …

20140714_DSC_4159

Lite andra stopp blev det på vägen med Pembroke och dess gamla fästning mitt i staden som huvudpunkt, helt otroligt men man har byggt hela stadsdelen runt denna gamla ruin. Jättefint!

20140714_DSC_4174

Efter ytterligare lite andra stopp valde vi att, trots att dagen gick, köra ner till St. Govans Chapel vilket är ett gammalt kapell byggt för lääänge sedan (1300-tal?), insprängt mellan två klippor, en helt fantastisk plats!

20140714_DSC_4190

Efter detta tog vi beslut om att B&B var det enda rätta för idag, det var fortfarande ganska surt och grått runt oss … Så vi hittade ett litet rum på St. Govans Country Inn, jättesött rum men inget vidare internet … 😉 …

Man har inte så mycket finesser här ute i ingenstans … och vi är verkligen långt ut. Nu har vi ätit och druckit några glas lokal Ale, alla byar har sitt eget lilla bryggeri och det är riktigt bra öl, passar perfekt till klimatet känns det som … ? … och nu klarnar det upp så, som vanligt, blir det en fin natt nu när vi ligger inomhus …

<< Del 2 << >> Del 4 >>

Reseskildring – England / Skottland 2014, del 2

<< Del 1 << >> Del 3 >>

Dag 9

Lite av en transportdag då det egentliga målet för dagen är att köra från regnet och dessutom ta oss till vad jag trodde var en större by, Kennacraig. GPS:n i bilen vägrade kännas vid detta bynamn och när vi nådde fram förstod jag varför, flera kilometer från närmsta hus ligger en färjeterminal som heter Kennacraig och härifrån går en liten färja till ön Islay. Det är alltså ingen by, bara en färjeterminal … 😉

20140707__DSC7885

Hur som helst, vägen till Kennacraig var fin och det var samma små landsvägar som vi nu vant oss till, av och till tvåfiliga med fin beläggning och bitvis enfiliga med mötesplatser och inte så fin beläggning.

20140707_DSC_3751

Såhär i juli känns det som om vi är här under den engelska våren, det är ganska svalt och det är bara de första vårblommorna som kommit någonstans med sin blomning.

Natten tillbringas på Point of Sands camping, färjan till Islay är bokad till 07.00 i morgon bitti och betald … och strax efter att vi fått upp tältet började det regna … igen …

Dag 10

Idag blev det en lång dag. Vi gick upp 4.50 i morse för att hinna med att packa tältet och sedan göra oss i ordning för att hinna med 7-färjan till Islay och Port Ellen.

20140708_DSC_3775

Och ja, det regnade det mesta av natten, morgonen och sedan det mesta av förmiddagen, Inte bara regnade, när vi åkte båten så såg man inte regndropparna på båtens rutor, det rann av dom!

Första och det viktigaste destilleriet att besöka var Ardbeg, man är ju ändå med i deras fan-klubb, The Ardbeg Committee.

20140708_DSC_3797

Nästan två timmar tog detta besök, Klara satt i deras café för att surfa och ladda våra datorer. Vi körde sedan några 100 meter till nästa destilleri som var Lagavulin men gick ingen tur där, detsamma med nästa som var Laphroaigh. Ön är inte så stor men det finns idag totalt 8 destillerier här, alla med mer eller mindre samma rökiga stil som jag gillar, Arbeg är den ”värsta” med Lagavulin som god 2:a. Roligast att besöka var det väldigt lilla destilleriet Bunnahabhain där man som besökare visades upp i det lilla destillerikontoret och erbjöds att smaka vad man ville … Om jag inte missminner mig var de 8 anställda …

20140708_DSC_3868

Det känns som om alla på destillerierna tycker att det är roligt att man kommer på besök, vi brukar ”örla” runt lite på egen hand för att få lite roliga bilder och aldrig har vi blivit avvisade, förr tvärtom.

20140708_DSC_3871

Efter att vi varit på Ardbeg så sprack molnen äntligen upp och resten av eftermiddagen var jättefin med värmande fin sol, så länge det inte blåser är det jätteskönt.

Andra destellerier vi passearde på Islay var Bowmore och Caol Ila men här var vi bara som hastigast inne på i deras besökscenter och tog lite bilder utanför.

Båten tillbaka till Kennacraig gick från Port Askaig så vi lämnade hamn där kl. 18.00 och var åter i Kennacraig vid 20-tiden. Ganska trötta men det var en bra dag …

Dock uppstod ett problem efter ankomsten, det fanns inte en enda camping längs vägen vidare mot Glasgow. Tidigare fanns det i parti och minut men inte här … Jättefina naturvyer, man kör mellan bergknallarna och sjö efter sjö men … inga campingar!

20140709_DSC_3900

Så till sist gav vi upp framåt 21.30-tiden och tog in på ett B&B i Arrochar som heter Two Stones. Huset är byggt 1835 eller så, vi bor i ett av ”tornrummen” med fin utsikt över sjön intill … men det sura är att vi troligen kommer att få en regnfri natt och just då blir det B&B.

Dag 11

Nu har vi lämnat Skottland och förhoppningsvis det dåliga vädret bakom oss. Där vi är nu regnade det lite förra fredagen och dessförinnan var det 5 veckor sedan … peppar, peppar ta i trä …

20140709_DSC_3908

Mycket av en transportsträcka idag, ner förbi Glasgow och ut ur Skottland … ner i den fina pittoreska engelska Lake District med små byar, vägar där man nästan får dra in axlarna för att inte tala om att vika in backspeglarna … Det är så pyttigt så det finns bara inte, dessutom gör det ju inget att vi har haft strålande sol hela dagen och det har närmat sig 20 grader i skuggan, det har vi inte haft sedan vi kom hit … och det är bra för vårt tält, som legat nerpackat sedan i förrgår, var ganska surt fortfarande och behövde både torka och luftas ordentligt.

Har precis slagit upp tältet på något som heter The Old Post Office Camp Site, hittar inte speciellt mycket på internet men de flesta verkar använda arméns kartor för att hitta hit, så mitt ute i ingenstans ligger det …

20140709_DSC_3921

Det ligger jättefint utmed en bäck, en gammal stenbro och på andra sidan finns puben som heter Jenkins Bridge Inn, har precis varit och fått en pint Jenkins Bitter, deras egen bryggning vilket var helt ok. T.o.m. ganska gott faktiskt … 😉

20140708_DSC_3866

Nu sitter vi vid ett träbord nere vid tältet och myser framför varsin dator, låter kanske inte så mysigt egentligen men det gör vi … 😉 … och solen är på väg ner, fåglarna sjunger, allt är fridfullt och vi har det jättebra!

Dag 12

Hej igen, idag kom vi inte långt i Lake District. Strålande sol har vi haft hela dagen och vi åkte på ännu häftigare vägar än tidigare bl.a. genom två pass. Vilka stigningar, helt otroligt när det börjar skrika i däcken medan man bara försöker hålla bilen i rullning uppåt … och samtidigt hålla uppsikt framåt/uppåt för att hantera mötande på den enfiliga lilla vägen.

20140710_DSC_3995

Här gällde det att hålla allt i rullning! Hela tiden … Roligast och finast var Hardknott Pass men också det efterföljande Wrynose Pass var häftigt.

Efter dessa strapatser stannade vi på ett litet mysigt ställe för lunch, Three Shires Inn …

20140710_DSC_3926

Vi åkte också med en liten minijärnväg in i nationalparken här, den heter Ravenglass och Eskdale Railroad och skall vara världens längsta smalspåriga järnväg, tror det var runt 40 cm mellan skenorna. De små ångloken var jättesöta och pyttiga, som så mycket annat här …

20140710_DSC_3989

Efter allt detta började vi närma oss storstäder, och då blir det genast lite mindre fint och lite … ruffigare på något sätt, av någon anledning accepterar inte campingarna här tält så i natt sover vi på det ”sunkigaste” stället hittills, det ligger mellan Blackpool och Preston, det heter Great Birchwood Country Park och namnet låter mycket bättre än vad det är MEN de accepterar tält … och där tog allt positivt slut med detta ställe!

<< Del 1 << >> Del 3 >>

Reseskildring – England / Skottland 2014, del 1

>> Del 2 >>

Untitled-1

Resan är över, 670 mil genom Europa med målet att köra runt England och Skottland på 2-3 veckor. På vägen hem tog vi vägen genom Danmark för att hälsa på släkt i Augustenborg på ön Als, helt nere vid den tyska gränsen.

Dag 1

Första dagen ner till Ijmuiden var en ren transportsträcka men jag är väldigt glad att vi inte valde Rödby-Puttgarten, eller ännu värre att köra via broarna, för då hade vi fått köra hemskt tidigt på lördagen för att hinna innan färjan gick mot Newcastle. Nu var det bara 55 mil ungefär från Travemünde och med ett par stopp tar det lite tid, även om det på vissa kortare sträckor på Autobahn gick riktigt undan. Tyvärr var det inte mycket vunnet eftersom det var ett par stopp längs vägen ner, helt stopp på motorvägen alltså. Segast var det utanför Amsterdam när vi skulle genom motorvägsknutpunkterna mot Ijmuiden.

Färjan Trelleborg-Travemünde var helt ok, bortsett från ett helt obegripligt kaos i Travemünde hamn, men från Ijmuiden-Newcastle var det ingen höjdare, gammal båt som lastades med millimeterprecision och det rullade bra ute på havet. Klara var inte så jätteglad men det gick och vi kom fram hela och fina, både vi och bilen.

20140629_DSC_3227

Första dagen i England var egentligen mest en dag för att träna att köra vänstertrafik, ta sig genom deras galna rondeller med all väg- och filbeskrivning i vägbanan, trafikljus inne i rondellen, gärna kompletterat med trafikljus på väg in … och de älskar rondeller, det finns nästan inga korsningar utan allt är rondeller.

Trots all träning i rondeller första dagen så hann vi med att stanna vid slottsruinen Warkworth Castle, bara en liten stunds körning från Newcastle.

20140629_DSC_3232

Vi slog sedan upp tältet på en liten men otroligt välskött camping utanför byn Musselburgh, campingen hette Drummohr. Och ja, vi avverkade den engelska delen snabbt och var nu i Skottland.

Dag 2

I morse vaknade vi faktiskt riktigt utsövda, det är helt ok att tälta om vädret är ok! Vi hade lite regn igår men framåt eftermiddagen klarnade det upp och det blev riktigt fint väder. Det är inte jättevarmt men helt ok så länge det är torrt och soligt. Vi lämnade Musselburgh och startade mot Edinburgh och denna stad körde vi i princip bara igenom, tittade på den kända slottsruinen ”uppe i backen” och körde sedan ner till en liten by med gammal stadskärna som heter South Queensferry.

20140630_DSC_3244

Det var fint men vi fortsatte rätt snart vidare, fortfarande i strålande solsken, ner till en liten hamnby som heter Crail där det var riktigt fint, jättesött och oerhört pittoreskt.

20140630_DSC_3253

Nästa större stopp var den inte helt okända golfbanestaden St. Andrews där vi bl.a. tittade på den stora katedralruinen och drack té och åt scones strax utanför staden. Sedan var det slut på solskenet och det började med lite skurar här och var, vilket sedan övergick till hällregn ungefär när vi började söka efter camping … så vi letade istället upp ett rum i en gammal herrgårdsliknande byggnad men till vettiga pengar, jättemysigt och fint renoverat. Det kallas Altamount House Hotel och ligger i Blairgowrie. Se mer på www.altamounthouse.co.uk … och nu regnar det igen … 😉 …

Dag 3

Vi var inne i en telebutik idag också och skaffade ett engelskt abonnemang med datamöjligheter så det sitter i min telefon …  nu skall vi i alla fall ha datamöjlighet så att vi kan skicka mejl, även om det sker från ett tält i ödemarken …

Det tar tid att förflytta sig på de små vägarna i Skottland, det vill jag lova. Även om hastighetsgränsen är nästan 100 km/t på alla landsvägar så är det helt omöjligt eller i alla fall inte så skönt att ens försöka.

Det första vi gjorde efter att ha lämnat vårt hem, med påfåglar och allt, för natten var att i strålande sol ta oss vidare mot Inverness. Det första egentliga stoppet vi gjorde var Balmoral Castle, den kungliga familjens sommarresidens i Skottland.

20140701_DSC_3320

Ganska fint ute men man fick inte komma in alls för att se hur det såg ut innanför fasaden … men det är klart, det är deras personliga hem …

Fortsatte via vindlande fina små vägar med 20-30%iga lutningar, stannade man var det svårt att komma igång igen då hjulen bara ville spinna, genom det Skottska höglandet, små slott finns överallt, antingen renoverade och använda eller mer eller mindre i form av ruiner. Mycket speciellt!

Väl framme i Inverness fortsatte vi ned en bit till västsidan av Loch Ness men inget sjöodjur var synligt … och faktiskt var det mest vad vi kallar en turistfälla, men vädret var fortfarande fint så det gjorde inget.

20140701_DSC_3355

Efter att vi spanat efter Nessie lite, som de turister vi är, så körde vi upp till Bunchrew där vi hittade en hyffsad camping ute vid en sjö där vi tog en plats precis vid vattnet.

Dag 4

Vaknade i morse i tältet, inte en droppe regn på hela natten så det var kanon. Käkade frukost efter att tältet var nedplockat, hade handlat på Lidl igår kväll så det var inga problem. Fortsatte sedan norrut uppåt i högländerna, det är jättefint men inte alls som vi föreställt oss. Det är mycket mer slättmark än vad vi trodde …

20140702_DSC_3363

Stannade till på Glenmorangie Destillery där vi gick rundan och sedan stannade vi på Dunrobbin Castle, det var riktigt trevligt …

20140702_DSC_3512

Inte minst för att vi fick se en falkonerare i full action, om än att vi kom lite sent till showen.

20140702_DSC_3396

I natt bor vi på ett B&B precis utanför Wick som staden heter här uppe utmed kusten …

Dag 5

Nu är vi långt ute i ingenstans …

I morse lämnade vi vårt lilla puttenuttiga B&B utanför Wick uppe i nordöstra delen och gav oss av mot Gills Bay där vi tog den lokala katamaranen mot St. Margrets Hope på Orkney:s huvudö. Djäv… vad det gungade, det var ingen stor båt men jag har aldrig varit med om något liknande, Klara mådde inte så bra men alla andra verkade klara sig bra, vi for dock bra omkring …

20140703_DSC_3522

Framme på Orkney, som alltså inte är så stor ö, körde vi direkt vidare mot Highland Park Distillery.

20140703_DSC_3531

Från början var det helt omöjligt att få plats på de lite mer intressanta rundturerna där man också får testa de lite mer och bättre utgåvorna och en mer detaljerad rundvandring, detta var man minsann tvungen att förboka så det så … men plötsligt sa en tjej bakom disken att det kanske skulle gå att ordna och plötsligt var jag med … ? Alla andra som kom in efter oss fick ett blankt ”Nej!” …

20140703_DSC_3539

Turen och provsmakningen tog över två timmar, under tiden gick Klara runt där ute och fotograferade samt gick en lång runda i landskapet.

20140703_DSC_3565

Efter att vi var klara här, och hade handlat allt affären kunde avvara, så körde vi in i Kirkwall, huvudort på ön, för att äta men då det var efter lunch så var allt(!) stängt, konstiga seder de har här … men vi handlade i en Lidl och körde ut var vi såg parkbänkar där vi kunde fika.

20140703_DSC_3598

Sedan körde vi vidare mot staden/byn Stromness och då passerade vi Ring of Brodgar, en stensättning från lååångt tillbaka. Vi såg också en mindre stensättning kallade Standing Stones of Stennes …

Vi passerade också den kända Skara Brae, en utgrävning av en av de älsta byarna i världen om jag minns rätt … men vi betalade aldrig och gick inte in, vi är inte riktigt så intresserade om jag skall vara ärlig …

I natt sover vi på en camping allra ytterst på vägen som går genom Stromness ute på en udde kallad Point of Ness, vädret är lite varierande och precis regnade det lite men nu skiner solen igen. Tidigare idag har det varit mest molnigt men med lite inslag av sol men som sagt, nu fram åt kväll är det lite mer varierat. Vi får se … men den hårda och kalla vinden vi hade innan idag har helt mojnat.

Dag 6

Det började storma och hällregna precis då vi lagt oss, det regnade småspik hela natten, för att inte tala om morgonen och … ja, resten av dagen faktiskt. I alla fram till 4-tiden på eftermiddagen … men sedan klarnade det upp allt mer och just nu ligger vi åter i tältet men denna gång i Durness och vi är tillbaka på det skottska fastlandet igen, lite molnigt men solen lyser igenom och det är riktigt fint men lite svalt. Ja, det blir inte så långa avstånd för det är väldigt små vägar, ofta enfiliga med mötesplatser. Nu ser Skottland mer ut som vi förväntat oss med stora klippor, vågor som slår upp mot dom, bergigt och kargt med små stenhus lite överallt men sällan tätt …

Färjan hem, eller katamaranen, var ingen höjdare idag heller, det var än värre och många spydde så det stod härliga till … men Klara såg lite piggare ut som tur var! Jädrar vad det kan gunga!!!

Efter att vi kommit i land i Gills Bay så fortsatte vi västerut och som jag, det är jättesmå vägar som man förvisso får hålla nästan 100 km/t på men inte ens hälften är möjligt på många ställen. Dessutom går alla får fritt, de är många, och ibland också kor så dessa måste man också hålla ögonen på, inte bara alla galna engelsmän som verkligen försöker, och säkert också lyckas, hålla lagstadgad fart.

Nu är klockan snart 9 men vi skall strax sova, vi ligger nästan ute på en klippa så vi har för första gången använt stormlinorna till tältet för när de infödda tycker att vinden avtagit så blåser det ändå rätt bra … 😉

20140704_DSC_3628

Efter flera samtal till den engelska teleoperatörens support har de äntligen fått fart på vår mobila dataanslutning så nu har vi 10 GByte data att använda innan vi far hem.

Dag 7

I morse då vi lämnade Durness så var solen, om än blek, framme och visade sig bland slöjmolnen och det var riktigt skönt, helt vindstilla var det också. Tyvärr kom vinden tillbaka något och frukosten intogs stående med jackorna på … Vi körde sedan vidare mot Ullapool via så mycket småvägar vi kunde hitta, oftast enfiliga med mötesplatser och det fungerar bra även om man ibland får backa tillbaka en bit …

Nordvästra delen av Skottland är riktigt fint, mycket finare än den nordöstra delen som bara var grå … och grå … grått väder, gråa stenhus, gråa murar, gråa skiffertak, ja t.o.m. beläggningen på vägarna är grå.

20140705_DSC_3679

Här, i denna nordvästra del av Skottland, är det lite mer uppmålat med vita små söta stenhus, mycket mer bergig och karg terräng men ändå trevliga människor man möter. Vi var t.ex. inne på Elphin Tea House och fikade strax efter lunch, där hjälpte andra gäster till att ta ut mat till oss och alla var jättetrevliga, inget snack om att betala maten i förväg, nej … tänk om vi inte tyckte om den, inte skulle vi betala då och det visste man ju inte förrän efter att man ätit den … 😉 Det var i alla fall trevligt mitt ute bland berg och kullar, maten åts utomhus i skön sol så länge vinden höll sig borta. Strax efter lunch fick vi en ordentlig skur men annars har det varit sol hela dagen … Lite roligt, vi har ätit soppa på olika ställe nu och man får bara en liten skål men när man ätit den så känner man sig ändå mätt, det måste vara rent fett i den eller något annat …

I morgon skall vi ut och köra runt ön Skye, den lär vara väldigt fin med många vackra vyer. Just i natt sover vi i Balmacara på en camping just bakom Balmacara Hotel, det var jättefint väder då vi slog upp tältet men nu har det dragit in lite moln och en kort skur har kommit.

Vi hann också äta middag på en parkbänk vid sjön/viken innan vädret blev sämre, rökt makrill med potatissallad och bröd till det. Efter det en god kopp kaffe gick vi sedan tillbaka till tältet … Inte klokt vad man kan lyxa till det med hjälp av en liten Spar-butik …

Dag 8

Så har vi varit runt ön Skye i strålande sol mest hela dagen men det blir inte någon värme i vinden …

I natt regnade det helt hysteriskt, runt 5 i morse lät det som om någon körde en högtryckstvätt mot tältduken, trodde aldrig att den skulle tåla det men inte en droppe kom genom, peppar-peppar-ta-i-trä …

När vi kom ur tältet var det miljoner ”midgets” i luften, små kryp som sticker dig med fina svidande stick! Inte jätteont men tillräckligt för att irritera till max, och de fullständigt svärmade runt en. Jobbiga!

20140706_DSC_3699

Bron mot Isle of Skye var inte långt från vår tältplats så det gick fort att ta sig dit, stannade dock längs en sjö på vägen och åt medhavd frukost. Gott, och i strålande sol dessutom. Hela Skye är jättefint men byarna har blivit helt turistifierade med inflyttade konstnärer, krukmakare och annat som drar turister men det gör inte så mycket, naturen är verkligen storslagen.

20140706_DSC_3734

Faktiskt lite som berglandskapen i USA men mycket, mycket mer grönt. Massor med jättesöta små hus finns det också …

På Skye ligger dessutom Talisker Distillery vilket vi naturligtvis också passade på att besöka. Tyvärr var det lite av en besvikelse, man saluför sig som ett destelleri som skapar sin magi vid randen av det stormiga havet på Skye, ”all made by the sea” men det visade sig att där whiskyn verkligen skapas, dvs. vid lagringen, sker i Glasgow där man hyrt in sig i gemensamma lagringsmagasin tillsammans med många andra mindre nogräknade. För mig känns detta lite tråkigt, det förtar liksom lite av glädjen med en Talisker i glaset …

20140706_DSC_3706

Nu när ön ”tagit slut” sitter vi nere i den södra delen av Skye och väntar på en färja till Mallaig där vi troligen kommer att leta tältplats för natten. Packar man ned ett blött tält, vilket vi gjorde i morse, så måste man tälta nästa natt igen. Så är regeln, annars får man ett ”mugget” tält …

… och vi hittade en alldeles perfekt plats på Glen Nevis Camping, berget intill oss hade fullt med snö i klippskrevorna … Det är alltså inte varmt här!

>> Del 2 >>

Reseskildring – USA 2013, del 4

<< Del 3 <<

Nu var det mycket bilar och amerikaner som drack massor av öl på Indianapolis Motor Speedway. De bar in stora kylboxar fulla med is och öl, inte för att blandas utan för att hålla ölen kall! Ja du store vilken folkfest det var och då var vi inte där på tävlingsdagen utan på kvalificeringarna där de tryckt in ett litet extra sprintlopp kallat ”Indiana 250” … Den stora dagen är i morgon och då lär det bli mycket, mycket mer … Ute på de stora parkeringarna hade man satt upp stora barbeque-grillar, vissa hade till och med utfällbara grillar bak på sina pickisar! Seriöst!! Det var många som var där nästan hela veckan men bara gick in på banan en dag, det var ju inte jättebilligt, men att stå på parkeringen och festa  kostar inte så mycket.

20130727-DSC_1599

Hur som helst, sammanfattningsvis kan man bara konstatera att Nascar är bättre på tv, då kan man höra vad kommentatorn säger och berättar, man kan gå och koka té när man blir sugen på det och man kan sova på soffan från varv 7 till 3 varv innan målgång då det ändå inte händer något … och man har ändå ingen aning om vem som leder, ligger tvåa och trea … eller varför de gör det …?!?!?! Det enda som är häftigare i verkligheten jämfört med tv är ljudet när 35000 hästkrafter från 40 V8:or  blåser förbi en så att läktarna vibrerar, ja rent av skakar! Vi skall dock inte klaga, efter att ha forskat lite i ämnet, och dessutom haft mycket tur med valet av platser, så hade vi biljetter på det bästa stället och dessutom under tak. Utan taket hade vi haft en … intressant solbränna.

Det var också kul att se all försäljning från teamen, de stora souveniraffärerna inne på banan, hur den direktsända Nascar-tv:n spelades in med bl.a. kändisar från Top Gear USA, hur man besiktigade bilarna med mera. Många tror kanske förresten att bilarna är olika och baserade på olika bilmodeller? Så är det inte, alla är helt lika och följer en väldigt strikt form vilken man mäter upp med en jigg inför varje lopp. Inte klokt vad man kan lura ögat med lackeringarna så att man tycker att de olika tävlingsbilarna faktist ser ut som biltillverkarnas modell.

Vi shoppade lite t-shirts, kepsar och annat smått. Bl.a. skulle vi köpa en snygg Cheva-tröja till vår granne som åker Camaro … Jaja, jag vet, en Cheva … men han är trevlig ändå!

20130729-DSC_1686

Efter Indianapolis satte vi av med god fart mot Iowa och byn Anamosa där National Motorcycle Museum ligger, dessutom finns en av de större MC-tillbehörsbutikerna där. Vi började dagen med att köra till mc-affären JP Cycles precis utanför byn, vet inte hur vi skall lyckas med att få hem alla grejorna men det var ju så billigt … och guldmedlemmar blev vi så då fick vi ytterligare 10% rabatt samt fribiljetter till mc-museet vi åkte till direkt efteråt.

20130729-DSC_1673

På museet hade de tryckt in över 400 motorcyklar, massor med leksaksbilar, mc-motorer och massor av andra saker men man hade lyckats presentera sakerna på ett bra sätt ändå! Man hade t.ex. flera tema-väggar i anslutning till ett flertal hojar och då blev det bra om än att det var mycket(!) prylar på liten yta …

Efter att vi var färdiga med museet åkte vi vidare till ett mc-träffställe som heter Poopy’s och som är välkänt för alla hojåkare, både lokala såväl som för långväga … och man kan få en ordentlig burgare här! Otroligt stora, vi pratar 800 gram kött!! Men man får både salladsblad, gurka och tomat på den så den är nog rätt nyttig!?!?! 😉 Tror ni inte?

När vi var klara här, och fruktansvärt mätta, fortsatte vi på mindre vägar vidare mot Milwaukee för att imorgon fortsätta mot HD-fabriken och sedan HD-museet, det var ju ändå här det startade för Harley Davidson … så detta måste man liksom bara se …
… och det var ett ganska nytt museum man byggt inför firandet av de första 110 åren efter starten som man räknar från 1903 när den första riktiga motorcykeln tillverkades under namnet Harley Davidson. Det var jättefint med många hojar, mycket info rörande historien bakom dagens HD och mycket annat. Tyvärr byggde man inga motorcyklar i Milwaukee längre och den ursprungliga fabriken var enbart avsedd för tillverkning av motorer och växellådor vilka sedan skickas till York i Pennsylvania (där vi gick fabriksrundan 2009) samt till Kansas City som vi körde förbi i år utan att ha en aning … och dessutom hade man bara öppet för besök i motortillverkningen på måndagar så det missade vi vare sig vi ville eller ej …

… och sedan satt vi en stund i bilen och tittade efter andra saker att göra (Klara tittade, jag satt och sov  … ;-)) … och hon hittade byn Baraboo mitt ute i ingenstans, det visade sig dock att det fanns massor att göra och se så vi stannar i byn i morgon för att bl.a. titta på det stora(!) cirkus-museet som finns här, sedan får vi se …

… och det blev lite roligt, Baraborna (hemma bor vi i en by som heter Bara) bor på Baraboo Inn i Baraboo!

20130731_DSC_1998

Cirkusmuseet i Baraboo var inte bara en massa saker samlade som man sedan visade upp, man hade världens största samling av gamla hästdragna cirkusvagnar. Ni kan inte ana vad fina de är! Man körde dessutom riktiga cirkusföreställningar och i princip allt ingick i inträdet.

20130731_DSC_1930

Vi var nog de enda som inte hade barn med oss men vi hade minst lika roligt som alla de små … vilket gjorde att vi var där i mer än 4 timmar utan en tråkig sekund. Efter all cirkus(!) körde vi till en stadspark som heter Devils Lake, den var nog fin men en jätteklättring upp till klippformationen ”Standing Rock” räckte för mig och mitt högerknä, visst var det bara 700 meter att gå men 600 av dom gick rätt upp längs en bergsida.

När vi ändå var i närheten av staden Oshkosh ville jag gärna köra dit för att åtminstone ha varit vid flygplatsen där världens största fly-in och flygträff, EAA Airventure, hålls varje år så vi körde åt det hållet helt utan egentlig koll på vilka datum den stora träffen hålls. Långt innan flygplatsen stötte vi på polisavspärrningar och massor med köer vilket gjorde att vi trodde det hade hänt något, typ en olycka eller så men icke! EAA Airventure 2013 i Oshkosh var i full gång, så mycket plan det var!!!

20130801-DSC_2067

Dessutom kom vi den kvällen de körde mörkeruppvisning så den såg vi utanför stan, vilken tur vi hade som kom just dessa dagar!! Det vara bara att jaga motell och vi lyckades få ett svindyrt rum på ett Motel6 men det var det värt trots kallduschen följande morgon. Bokstavligen alltså, det fanns inte en gnutta varmvatten … Men man vaknade, speciellt när man lät det kalla vattnet strila en stund längs ryggen … Brrr … men det gjorde att vi kom igång lite snabbare och strax efter 7 i morse rullade vi in på parkeringen vid träffområdet, den absolut närmaste ingången till träffen och utställningen.

20130801-DSC_2043

Hela evenemanget är otroligt stort, det var massor av folk och man kan köpa allt från T-shirt till färdiga flygplan i $20.000.000-klassen … för att inte tala om alla plan som flugit dit, massor! Det går inte att beskriva utan måste upplevas … och så också det stora antalet gamla krigsflygplan, imponerande! Dessutom kommer man jättenära alla planen, även när de ger sig iväg på startbanorna … vilket ljud! Och alla flyger dit med dessa gamla plan! Vi åkte en gratis guidad tur på ca 1 timme förbi en del av dessa gamla så kallade ”War birds” vilket gjorde att vi fick ännu bättre förståelse för vilken bedrift det faktiskt är att hålla dessa flygande.

20130801-DSC_2349

Man körde också en lååång flyguppvisning från vilken vi smet efter över 4 timmar för att slippa alla köerna ut och det lyckades vi bra med. Det hela var en verklig upplevelse!
Nu gjorde dagen i Oshkosh att vi fick lite brådis för att hinna ta oss till Chicago, vi körde så långt vi orkade så att vi ändå hinner med Sears (numera Willis) Tower och bl.a. svensk-kvarteren Andersonville innan vi avslutar vår USA-resa för denna gång. Vi orkade till Milwaukee och sedan fortsatte vi till Chicago morgonen efter och besökte först Andersonville, i dag ett mecka och hemvist för många hbt-människor, men det svenska inflytandet hade nästan helt försvunnit och det är väl kanske inte så konstigt, idag har ju alla hunnit bli amerikaner. Det som var väldigt trevligt var det svensk-amerikanska museet, det var inte så stort men man hade gjort en väldigt trevlig presentation över hur immigranterna upplevde det nya landet, vad man behövde ha med sig och vad saker kostade. Museet var skapat av en svensk kvinna som kom hit som liten … Det fanns också en svensk affär i anslutning till museet men mycket var tillverkat i Thailand … och som en kille sa, vad är det för svenskt med detta?

Efter museet gav vi oss vidare in i Chicagos eftermiddagsrusning, jädrans vad mycket folk, bilar, taxi, bussar och allsköns annat som skulle samsas om den begränsade platsen även om man hade 6 filer i var riktning, spännande när man måste byta från vänstra till högra filen på 100 meter för att kunna svänga dit man skall. Ett och annat missnöjt tutande blir det … 😉 … Nere i centrum vid Millenium Park hade man dessutom en tredagars konsert med en massa storartister och det var just dit vi skulle, det bara dröste (kommer inte på något bättre ord för det …) in folk … men vi fick se parken med den jättestora fontänen, den stora kromade metallsaken (”ägget”) i ena hörnet … ja, det är en speciell stad och sedan kör man under tågen som dundrar förbi över huvudet på en, precis som i alla filmer … och att parkera kostar 130:-/timme i centrum … Skitdyrt, vi tycker inte om storstäder … så vi tog oss ur staden, fortfarande i en tjock massa av bilar, bussar … tog nästan 2 timmar till motellet, helt otroligt …

20130803_DSC_2482

Sista dagen började vi med att köra in till centrum av Chicago igen, nu var det lördag morgon och nästan helt folktomt. konstig känsla med tanke på hur det varit kvällen innan. Vädret var också betydligt bättre idag vilket gjorde att Sears / Willis Tower blev en riktigt fin upplevelse om än att det tog timmar att komma genom säkerhetskön och sedan biljettkön.

20130803_DSC_2478

Men till sist kom vi upp via de extremt snabba hissarna som tar en till toppen. Detta blev en fin avslutning på resan, efter Willis Tower körde vi ut till en liten park i närheten av flygplatsen Ohare och fördrev de sista timmarna innan det var dags att äta en tidig middag, lämna in bilen efter 1287 svenska mil och checka in …

… vilket innebär att jag fortfarande kör mer bil i USA än i Sverige varje år … 🙂 …

<< Del 3 <<

Planket Malmö 2013

Så var första egentliga ”utställningen” avklarad och jag kan bara säga att det var riktigt roligt! Dessutom en riktig ego-tripp! Känslan av att titta på, och ibland också tjuvlyssna, på människor som tittar och bedömer ens verk är ganska häftig! Det blir ännu bättre när man står bak ryggen på dom och de inte vet vem som tagit tagit bilderna …

20130817_DSCN0029

Efter en lätt förvirring direkt på morgonen om var vi egentligen skulle hänga våra bilder blev det till slut bra, tror dock inte att de hängde där det var överenskommit eller i alla fall inte enligt den anvisning man skickat ut till oss i förväg men vad gjorde det? Alla bilder hängde till slut tillsammans vid den stora entrén till Malmö Folkets Park på Norra Parkgatan och det var en härlig blandning av bilder. Det var allt från avbildningar av krossat glas, nakna kvinnor i förnedrande situationer, semesterbilder, kompletta fotoreportage från nedgångna gator i Paris till vilda djur och fåglar.

Själv kvalade jag in i den sistnämnda kategorin med tre bilder från Yellowstone i somras, bara tre veckor gamla kan man säga. Det blev en bison, en svartbjörn och en ung varghona. Vargen fick vara med mest för att det var en varg vilket på något sätt direktkvalificerar den även om den fotografiskt inte var perfekt medan bilderna på bisonen och björnen var riktigt bra, i alla fall enligt mig … och för övrigt den kille som utbrast -”Fan, dessa hade platsat i vilken National Geographic-tidning som helst!”. Nåja, även om de kanske inte platsar riktigt där så blir man glad över ett sådant spontant tillrop … Det fanns också de som tvärbromsade sina cyklar, hoppade av och ställde sig för att titta, länge …

20130817_DSCN0030

Trots det något undanskymda läget en bra bit in från Amiralsgatan så kom det ändå en försvarlig mängd människor förbi, inte bara de som visste att vi skulle vara där utan även de som promenerade eller cyklade och som spontant valde att stanna för att titta. Klart bättre än väntat! Vi satt på plats från 10-17, dock oftast lite undanskymt i ett par sköna fällstolar och bevittnade all gång och cykeltrafik. Det är dessutom rätt roligt att bara sitta och studera folk … 😉

kommanarabjorn

Hur man kommer nära en björn? Bild lånad från Alexander Koc:s Flickr-sida.

Om ni får chansen att visa upp era verk någongång, ta den! Speciellt om det är ”framför levande” publik, det är riktigt kul! Och kom ihåg, alla bilder är värda att visas!!!

Reseskildring – USA 2013, del 3

<< Del 2 << >> Del 4 >>

Ny dag, ny väckning jättetidigt men idag ville inte kroppen ur sängen lika tidigt som igår så det blev inte att vi kom in i parken förrän vid 9-tiden. Efter gårdagens morgontomma park gjorde det nog inte så mycket …

Bison såg vi som vanligt, vi valde en ny väg genom parken idag och valde en som under tidigare besök varit ganska djurfattig vilket den även denna gång visade sig vara, i alla fall till en början. Sedan dök den ena svartbjörnen upp efter den andra och innan dagen var slut hade vi sett inte mindre än sju olika björnar, alla inom 10 meter från oss.

20130720-_DSC7344

Vi såg också mer björn men då på mycket längre avstånd varför de liksom inte räknas. Naturligtvis såg vi också massor av bison, olika rådjur med mera. Däremot lyste vargarna med sin frånvaro, även om vi fram emot eftermiddagen vände av mot Lamar Valley igen. Inte en skymt av dom och inte heller det uppbåd av vargväktare och intresserade som brukar följa dom. Inget … En teori vi har är att de dagarna innan sökte efter ett bra ställe att flytta sina ungar uppe från sluttningarna ner mot vattendragen på andra sidan vägen, något vargväktarna sa var på gång, och att de nu gjort det. Då behöver de inte befinna sig så nära vägen och därmed utom synhåll från oss. Om det är så hade vi en otrolig tur som fick komma dom så nära! Men sju björnar på en dag är inte fy skam det heller … men visst blir man bortskämd och man sätter också ribban högre och högre för var upplevelse man har här.

20130721-_DSC7595

Vi hade tidigare planerat om så att vi på söndagen kunde vara i Red Lodge på Beartooth Motorcycle Rallye och på den avslutande rodeon vilken man naturligtvis genomförde på sina motorcyklar istället för till häst. Man jagade inte heller djur utan istället skulle man genomföra allt från att runda tunnor till andra mer eller mindre avancerade moment.

20130721-_DSC7534

I alla fall jag trodde det skulle göras med lite äldre risiga hojar men vad fel jag hade. Man tog i för kung och fosterland på de finaste hojar man kunde tänka sig, med extremt dyra lackeringar och så vidare. Inget sparades, man for omkull, stukade både det ena och det andra, hoppade med hojarna över vippbrädor …

20130721-_DSC7679

Ja, ni skulle ha sett! ”Iron horse rodeo” kallar man det och får ni någon gång chansen att se det så ta den, helt vilt är det när man med stora ”baggers” kör speedway i upp mot 80-90 mph inne på rodeoarenen! Helt vilt!!

20130721-DSC_1374

Invigningen av rodeon var också ganska häftig med en US Marine som precisionshoppade med fallskärm in på arenan med den amerikanska flaggan hängande under sig, han klarade galant landningen genom att säkert missa både kablar, lampor, vajrar och allt annat som var uppspänt över arenen. Dessutom på metallben då båda hans egna var bortsprängda under ett uppdrag i Afganistan. Det ena under knäet och det andra långt över knäet men han såg inga stora hinder i det, vi sa hej till honom efteråt när vi sprang på honom utanför arenan och det var en tuff kille! Och fortfarande militär, inga problem alls tyckte han!

På vägen till Red Lodge, och även tillbaka till Gardiner på kvällen, körde vi återigen via Beartooth Highway då det är den snabbaste vägen mellan dessa byar jämfört med att köra runt på de stora motorvägarna. Vi blev inte helt djurlösa idag heller, på vägen dit såg vi en liten coyote som vi följde ett tag och på vägen hem såg vi en stor svartbjörn.

Tillbaka på motellet i Gardiner var vi åter ganska trötta efter en hel dag ute i solen och extremt dammiga efter alla galningar som sprätt runt med hojarna på rodeon.

Dags att lämna Gardiner och Yellowstone för denna gång, körde genom Yellowstone söderut och genom ett mer eller mindre djurtomt Tetons. Anledningen till de få djuren kanske kan vara de enorma horder av turister som istället invaderat parken, det var kö in på parkeringarna, turistbussar i det oändliga … ja, det var så mycket folk så för oss blev det mer eller mindre en transportsträcka … Lite konstigt ändå att det var så mycket folk i Tetons men inte så farligt i Yellowstone, lite märkligt är det i alla fall. Träffade ett danskt par från Köpenhamn som bilade över hela kontinenten under 4 veckor i husbil med sin lille son. Blev ett trevligt snack på en av rastplatserna!

Har nu avslutat dagen i Rock Springs på ett Days Inn, Klara tvättar och jag har fixat med bilder från dagens och inte minst gårdagens övningar. Åter igen är vi långt ute i obygderna och alla killar i byn verkar ha käkat anabola stereoider, djäklar vad stora de är … och icke ett leende så långt ögat når … och det är knappt man äter med kniv och gaffel …

Har nu haft ytterligare en kördag, det blir så då avstånden är långa och vi visste ju att det skulle bli såhär då man bestämmer sig för en liten omväg bort till Yellowstone. Vi körde idag genom södra Wyoming på vägen österut och det var väldigt(!) ödsligt med långa sträckor utan något annat än stäpp, ibland många(!) mil. Vid Cheyenne, Wyomings huvudstad, vände vi av ner mot Colorado och passerade bl.a. Fort Collins, Denver samt Colorado Springs. För att göra något mer än att köra idag så kollade vi om det var öppet hela vägen upp till toppen av Pikes Peak, backracingens födelseställe, och idag var den det. Sist vi var här kom vi bara 2/3-delar av sträckan så vi tog nu chansen att åka upp på 4301 meter längs hissnande krokiga vägar. Dock hade man sedan ett par år asfalterat hela sträckan upp till toppen, sist vi var här var det blandat med asfalt och lervälling (det var blött ;-)) …

20130724-DSC_1462

Klara trivs inte med höjder, jag klarar mig bättre men visst märks den syrefattiga luften så snart man går lite hastigt och många tycker det är mindre trevligt, det syns på dom som också var ute och gick vid souveniraffären längst upp.

Efter Pikes Peak upptäckte vi att det gått flera timmar så vi körde så långt som kändes bra och nu är vi i Limon, den stora metropolen … Internet verkar fungera sisådär, som en kille som checkade in före oss konstaterade; -”Om detta kallas snabbt internet så bevisar det bara hur långsamt allt annat går på detta ställe …” i samband med att deras incheckning tog ca 10 minuter, 8,5 minuter längre än vad det brukar ta …

Efter att ha hämtat oss från det syrefattiga Pikes Peak igår så körde vi vidare mot Lindsborg idag, Little Sweden. På vägen tog vi några omvägar och i Kansas finns hur mycket som helst att se.

20130724-DSC_1465

Först passerade vi ett monument över Buffalo Bill i 2x naturlig storlek, sedan körde vi vidare mot Monument Rocks vilka i sig är riktigt häftiga formationer och om man till det lägger att det mesta av Kansas landsbygd är helt platt så blir de ännu mer fantastiska! De som säger att Skåne är platt skulle se Kansas!!!

20130725-DSC_1491

Vi hittade också till något som heter Mushroom Rock State Park där erosionen format fantastiska svampformade stenformationer.

Väl framme i Lindsborg upptäckte vi att allt stängt kl. 18 enligt god svensk sed och vi var där 10 över … så vi tog in på Swedish Country Inn och morgon efter bestod frukostbuffén av allt från svenska köttbullar till sill och ägg … Var riktigt gott tyckte vi, däremot amerikaner som får inlagd sill i munnen ser väldigt roliga ut! Hotellet är inrett precis som ett gammalt svenskt hem, det är riktigt fint och inte dyrare än de normala motell vi brukar ta in på.

20130725-DSC_1497

Inget i Lindsborg är turistifierat utan här handlar det mycket om att bevara svenska traditioner för egen del och att låta svenska rötter gå vidare till de nya generationerna. Detta är hästlängder bättre än allt vi hittade i Minnesota!! Hit t.o.m. flyttar svenskar än idag och bl.a. utbildar på det stora colleget som finns i stan. Stan är också jättemysig, alla hälsar glatt när man kommer körande och det finns nästan inga turister alls utan bara de som verkligen är intresserade, finns inte en enda kvällsöppen bar som amerikanerna kan dricka öl i … så då blir det inte så fördärvat … och vi är båda helt förälskade i stället, vill flytta hit direkt! I alla hörn finns det dessutom stora Dalahästar … Only in America!

20130725-DSC_8411

Klara tog t.o.m. bild på annonsen hos mäklaren på ”vårt blivande B&B” …

Man skulle t.o.m. kunna sälja huset, överlåta vår lilla hund Cindy till föräldrarna och sedan flytta hit, till Lindsborg! Vi skulle kunna ha ett Bed & Breakfast med 7 sovrum, vi har redan pratat med mäklaren … 😉 … och jag kommer att ha allt-i-allo IT-service kombinerat med fotografi för det lokala galleriet, kan också jobba extra för Bethany College, stans stora stolthet, med deras många svensk-aktiviteter. Vart fjärde år åker dessutom hela deras stora ”Svenska dansgruppen” till Sverige och åker runt samt uppträder och får se mycket, Sverige är verkligen viktigt för dom!

Det var också jätteroligt att träffa alla nyfikna OCH jättetrevliga människor i byn, de tyckte alla att det var trevligt att träffa riktiga(!) svenskar … och alla gamla får åka pensionärsvagnen genom byn, två gånger om dagen (om man är snäll), så att även de får se allt som händer … jättebra, eller hur!?

En av de äldre damerna som jobbade i en svenkslöjdsaffär hade sin snart 86-årige man utanför mekande med sin Kawasaki 900 Vulcan, han kunde lite svenska men det gick bättre på engelska, hans farfar var helsvensk …

20130725-DSC_8371

Hela stan är full med stora dalahästar som olika lokala konstnärer fått måla efter eget tycke inför den ”Svensk Hyllningsfest” man har i byn vartannat år, årets tema är ”Överallt en Dala”. I det lokala kafferosteriet hittade vi en lokal variant av Skånerost för de som ville ha lite mer ”umpff” ur sitt kaffe. Skall bli spännande att smaka, lite dyrt men en paket kom med hem!

Det finns också en stuga i byn vilken man importerat från en liten by i dalarna, bit för bit, och sedan satt upp här. Ursprungligen användes den som någon slags affär men nu används den som vanligt hem. Och det finns fler i samma stil men denna är original, liksom … Andra stugor som inte skötts lika väl hittar man utanför byn och faktiskt i hela Kansas, det ser ut som om man lämnat ställena och bara gått därifrån … utanför vissa gamla ruckel står det gamla(!) bilar, traktorer och annat bråte. Ser lite udda ut!

Efter alla äventyr i Lindsborg sätter vi av österut igen med god fart, vi måste stressa på lite för vi skall ju hinna till Indianapolis Motor Speedway i tid för lördagens kval till Brickyard 400 samt den lite mindre racet kallat Indiana 250 som också körs på lördagen. Söndagens tävling var mångdubbelt så dyr och för oss räcker det nog att uppleva lördagens aktiviteter som de, i sammanhanget, amatörer vi är när det kommer till amerikansk Nascar-racing. Vi tar oss till Columbus i Missouri innan orken för dagen tar slut.

Ytterligare en kördag och idag tog vi oss till centrala Indianapolis där vi sover för natten, vi har i princip inte gjort annat kört och suttit i bilköer pga. vägarbeten eller olyckor på de välbefolkade motorvägarna. Två mindre omvägar gjorde att vi fick se en stor överbygd träbro samt träffa bil- och mc-killen Jim i Greenup. Bron var Amerikas längsta enspannsbro utan viktbegränsning för fordonen som skulle köra över den, och då dessutom gjord i trä,  och Jim kunde prata in vem som helst i ett bilbyggande eller hojprojekt … Men han var både rolig och trevlig så det gjorde inget! Här skall vi nog hålla lite kontakt …

<< Del 2 << >> Del 4 >>

Reseskildring – USA 2013, del 2

<< DEL 1 << >> DEL 3 >>

Efter att ha passerat de norra delarna av Minnesota fortsatte vi söderut genom staten och plötsligt upptäckte vi på kartan att vi skulle passera Walnut Grove, platsen där tv-serien ”Lilla Huset på Prärien” spelades in. Vi vara bara tvungna att besöka Laura Ingalls Wilder-museet, hon var författare till manuskriptet som tv-serien byggde på och hon var faktiskt minsta flickan i familjen som det handlar om. Allt har en verklig bakgrund och själva tv-serien spelades in i närheten av museet.

Innan vi nådde museet körde vi förresten förbi ett bilbyggargarage där man byggde riktiga ”rat rods”, kanonfin mekanik men utsidan skall se riktigt sliten ut …

20130715-DSC_1151

Sliten men med mycket detaljer …

Vi fick ta lite bilder men ägarna var lite skygga och alla gick upp i rök så snart kamerorna kom fram … 😉 …

Ytterligare ett galet ställe man bara måste besöka om man är i trakterna är The Corn Palace i Mitchell, South Dakota.

20130715-DSC_1172

All utsmyckning gjord med produkter från majsskörden …

Denna stora palatsliknande plywood-byggnad kläs varje år både in- och utvändigt med nya bilder vilka skapas med antingen majskolvar, blast eller andra delar från majsodlingen … Only in America!

Färden går vidare västerut är vi tillbaka till våra favorit-stater, cowboy-staterna …

20130716-DSC_6046

The Badlands!

Vi var inte så imponerande av Badlands National Park när vi var här i regnet på hösten 2009 så idag gav vi den en ny chans, nu i 34 gradig värme och strålande sol. Vi ändrade definitivt mening om denna park, den var riktigt i vår smak och vi hittade de små favoriterna, präriehundarna.

20130716-_DSC6992

Liten präriehund med osaltad(!) jordnöt …

Bison såg vi bara på långt håll, så också med bockhornsfåren och dess ungar. Naturen var också häftig och man förstår varför nybyggarna som skulle korsa dessa bergiga landskap kallade området för Badlands …

Efter Badlands fortsatte vi längs I90 västerut och stannade i mc-meckat Sturgis, helt fantastiskt att man under en vecka i augusti samlar totalt en halv miljon hojåkare i området. Sturgis har i sig bara ett par tusen invånare och har egentligen inte på långa vägar rum för alla och tack vare detta så sprider hojåkarna ut sig i hela detta natursköna område kallat Black Hills som dessutom har så många fina kurviga och natursköna vägar. Det mullrar konstant från alla hojar som finns här, alltid och inte bara under träffveckan i augusti … och vi shoppade lite t-shirts, tillbehör och andra attiraljer. Hela området är också, bortsett från alla hojar, fullt av historia, saker att se och man skulle nog kunna hålla på en hel livstid för att upptäcka allt i Black Hills-området, just nu myllrar det dessutom av trevliga och pratglada semesterlediga amerikaner här.

Dagen efter blev egentligen en kördag med många miles på mätaren, tidvis via väldigt fina ”mindre” vägar och utanför Greybull fick jag äntligen sett de berömda dinosariespåren eftersom vägen dit var torr och fin, inte som sist då man bara slirade runt i lervälling och vi tvingades ge upp, trots fyrhjulsdrift, efter 20 meter av de 8 kilometrarna … Lite roligt, vi satt och pratade om att ”Hoppas nu det åtminstone finns en liten skylt uppsatt så att vi inte missar det hela …” och det fanns det, en stor skylt tillsammans med toaletter, fikabord, grillar och inte minst en jättefin gång av cement och trall … Vi hade fika med så det passade oss bra med bord och bänkar, medan vi satt där kom en kille körande som jobbade i området för den lokala myndighet som har hand om all kommunmark så vi satt och pratade med honom kanske en halvtimme eller så. Jättetrevligt och hans fru var från Tyskland och han hade varit i Sverige och kunde lite svenska … ganska otroligt egentligen …

Stannar en natt i Red Lodge öster om Yellowstone innan vi dagen efter skall köra in i parken, upptäcker då att det är ett stort(!) mc-rally kommande helg. Väljer därför att planera om så att vi kan komma hit på söndagen trots att vi egentligen kommer att bo på vårt vanliga motell i Gardiner norr om Yellowstone. Vad gör man inte … 😉

Från Red Lodge valde vi att köra in i Yellowstone via Beartooth Highway, samma väg vi körde ur Yellowstone i fjol fast då dagen efter den öppnades efter att ha varit stängd p.g.a. snö hela vintern.

20130718-_DSC7097

Bergsgetter längs Beartooth Highway.

”Björntanden” visade sig idag från sin finaste sida, det är verkligen en fin väg med fantastiska vyer, lite djurliv samt lite snö här och var trots att det var högsommar … Vi träffade på rätt stora murmeldjur som solade sig i morgonljuset och en flock med bergsgetter som betade sig över de grönskande och blommande kullarna uppe över trädgränsen. Lite kallt var det i vinden men det var det värt, fint var det!

Väl framme i Yellowstone körde vi in via den nordöstra infartsvägen och kom då genom Lamar Valley vilket bl.a. är känt för sina vargar.  Dock har vi aldrig tidigare lyckats se varg just här men det som mötte oss idag var den största Bisonhjord vi någonsin sett med ett par tusen djur. Mäktigt … Vi såg också lite rådjur och ”Prong horns”, sedan fortsatte vi mot Hayden Valley för att se om vi kunde få se lite djur där men det var mest Bison. Sedan satte vi oss på ett välkänt ”vargställe” och väntade flera timmar på att få se den vargflock som finns där. Hade man stora(!) tubkikare på stativ med 160x förstoring så kunde man till sist urskilja varguslingarna … Vi utan tubkikare såg inget alls men det var en ganska skön eftermiddag i fint väder på en filt i Hayden Valley. Med eller utan varg, man kan ha det sämre!

Ny dag i Yellowstone, i morse körde vi in rätt så tidigt i parken. Den var helt tom på djur utom Bison, helt tom … och det har vi aldrig upplevt förr.

20130719-_DSC7161

Ståtlig bisonkille …

Till sist mer eller mindre gav vi upp och började fotografera Bison, vi kom nära en riktigt stilig ”kille” som var på ett riktigt dåligt humör, det muttrades och mullrade mest hela tiden och han var definitivt inte nöjd med vår närvaro men vi fick våra bilder.

Sedan gick jag och lade kameran i bilen medan vi kollade lite på ett par som sadlade sina hästar och mulor, Klara skulle ta en bild när de red iväg då den ena hästen var en riktigt fin indian-häst. Plötsligt kom det en stor hund lunkande förbi mig några meter bort och jag tänkte för mig själv att det kanske inte var det bästa med en stor hund springande lös bland hästar och Bison … tills det gick upp för mig att va f-n, det var ju en varg! Och kameran i bilen!!! Ski … Fick tag i kameran och sprang efter åt det håll vargen försvann och fick mina bilder … 😉 … sedan kom varg-väktarna, alla som följer vargflockarna samt alla andra nyfikna …

20130719-_DSC7200

”49:an”, en av alfa-honorna i Lamar Valley.

… men vi fick de bästa bilderna, det visade sig att det var Alfa-honan kallad ”49:an” i den flock som nu håller till i Lamar Valley. Tydligen hade man problem med henne då hon inte är så skygg mot människor som hon borde vara … vilket är helt riktigt, skygg var hon inte… Helt otroligt vad nära hon var, vi pratar alltså om några meter!

En stund senare när vi fortsatte att köra längs vägen nere i Lamar får vi plötsligt syn på ytterligare en varg som kommer ner för en sluttning mot oss men det var trafik, omkörningsförbud och det gick inte att stanna … Trist! Vi vände och körde tillbaka, hittade inget men fortsatte ytterligare en mile eller två … och plötsligt kommer en ensamströvande nästan svart varghona mot oss på vägen! Vi tar några bilder på avstånd men hon försvinner i snåren intill vägen, vi vänder tillsammans med en av varg-väktarna som vi pratat en hel del med under dagen. Vi stannar båda en bit längre bort längs vägen och vi får syn på varghonan igen, jag ställer mig på andra sidan vägen och fortsätter fotografera när hon plötsligt korsar vägen, gör en lov runt mig och sedan mer eller mindre sätter kurs på mig … och stannar 7-8 meter bort och tittar på mig! Jag tar en bild till och tittar sedan några sekunder på henne, lite osäker på vad hon har i kikaren, innan hon fortsätter förbi mig …

20130719-_DSC7232

Nästan ännu mer otroligt än den första Alfa-honan … och det tyckte både varg-väktarna samt Park Rangerna som såg hela händelseförloppet också!

Efter allt detta var det dags för en sen lunch, vi körde iväg och handlade ett par mackor och lite kaffe. Satte oss sedan i skuggan och åt, körde sedan vidare och … hittade en svartbjörn i snåren intill vägen bara 5-7 meter bort.

20130719-_DSC7255

Sedan fortsatte det med Elk och Coyote bland annat innan vi körde ur parken strax innan 8 … Ja, vilken dag! Mycket djurupplevelser blev det!!! Ännu en dag i Yellowstone … 🙂

<< DEL 1 << >> DEL 3 >>