Reseskildring – USA 2012, del 1

>> TILL DEL 2 >>

Följande väg har vi kört från den 21/4 till 6/6, med start och avslut i Denver, Colorado.

2012-04-22, morgon

I natt, första natten, låg vi på Quality Inn i Lakewood sydväst om Denver, det är det absolut finaste hotellet vi haft och med riktigt bra frukost (säger jag, tre hamburgare senare, ägg, yoggi med mera, ja nästan allt de kunde avvara …) för $62.00 som helgpris. Rena klippet!

Klara konstaterade precis att vi kommer aldrig ur Denver … … Här är så mycket att göra i närheten, och mycket att se. Hur som helst, vi drar söder på ner till Manitou Springs, en småstad känd för historik, konst med mera. Sedan har de en kugghjulsjärnväg som går upp till toppen av Pikes Peak, stället där man började tävla med bilar i “backracing” och som vi körde uppför när vi var här 2009.

Vädret är varmt och vi kommer att köra in i en extrem rekord-värmebölja nere i Arizona när vi väl kommer dit, mellan 30 och 40 grader på dagarna, vi måste handla solskyddsfaktor 64 eller liknande. Så jag fick rätt, vi skall svettas!!!

2012-04-22, kväll

Vi har i dag upplevt allt från varmaste svenska högsommar med spirande grönska till snö i vägkanten och ingen grönska alls, helt otroligt vad lite höjdskillnad kan göra!

Manitou Springs var en riktig turistfälla i bästa amerikansk anda, det var massor(!) med folk, inte minst för att kall öl är gott när det är 27 grader varmt eller mer. Däremot var Garden of the Gods avsevärt mycket bätttre än väntat, detta trodde vi skulle vara en riktig turistfälla men icke, det var helt gratis … men massor av folk även här, det var kö till P-platserna. Det verkade som om det stora söndagsnöjet för spansktalande övertatuerade män var att rasta sina stora Pitbulls i parken …

Vi körde sedan “genom” Klippiga bergen, det finns ett antal pass med riktigt fina vägar vilka är klart sevärda.

I kväll Ligger vi på ett Super8 i Gunnison, CO, inte världens bästa men lite billigare än konkurrenterna. Har ätit revbensspjäll på ett litet steakhouse här i byn … Mätta!

2012-04-23

Idag har vi haft en kanondag! Vi började med att köra till Black Canyon of the Gunnison Nationalpark, den kallas med all rätta Colorados Grand Canyon och det är rätt häftiga scenerier med många(!) hundra meter stup rakt ner. Vi var också fullt nöjda med vädret, det var 30+ i solen och det var bra att vi besökte min favoritaffär, Wahlgreens, igår för att proviantera solskyddsfaktor 30.
Efter det åkte vi vidare ner mot Durango genom bergen och på höjderna låg det mycket (!) snö, vi hade snöbollskrig i 15-20 gradig värme … och snön smälter inte trots att den ligger i solen med hyfsad värme, jättekonstigt!

Klara ger mig faktiskt helt rätt, det är verkligen rätt tid att vara här, dels för att vi inte hade stått ut med varmare väder när solen är framme och dels för att vi verkligen får se våren “blomma ut” …

2012-04-24

Idag har det mest varit en dag på vägen, vi skall ju besöka Saguaro Nationalpark nere i södra Arizona …

… och dessutom var det en av oss som bränt sig ganska väl och det är inte jag. Vi hade mellan 27 och 30 grader i skuggan idag så det var rätt skönt med en väl nedkyld bil dessutom, hoppas på några moln i morgon då vi skall vara ute på strapatser igen. Just nu bor vi på Quality Inn strax norr om Tucson, AZ, och skall stanna här två nätter. Dels är det nationalparken som skall besökas, dels något som heter Biosphere och sedan Colossal Cave … så det behövs ett par dagar här nere i södra Arizona innan vi fortsätter. Måste köpa badkläder också, poolen på motellet håller Thailand-temperatur på vattnet …

2012-04-25

Idag startade vi med att köra upp på ett berg i närheten av Tucson, Mt. Lemmon, vilket har en känd “skyline drive”. En sak är säker, Arizona ser helt annorlunda ut jämfört med vad vi förväntade oss. Det är mycket mer berg och klippor än vad i alla fall vi förväntade oss av “öknen”, Sonoran Dessert.
Klara hittade också en Svarta Änkan som satte i sig sig en fjäril, jodå med det röda timglaset på magen och allt. Man skall allt vara försiktig … Dock fann vi inte björn annat än på varningsskyltar, undrar var vi skall se den första för året, vi brukar ju inte missa just björn i alla fall.

Det är nog den finaste tiden att vara här, öknen står i full blom och jag gissar att det är över inom ett par veckor då det redan nu är ca 35 grader i skuggan på dagarna med en topp framåt 15-17 och torrt med ca 10% luftfuktighet som mest. Det kvittar hur mycket man än dricker, halsen är som sandpapper efter några sekunder igen …

Efter Mt. Lemmon körde vi vidare mot den östra delen av Saguaro Nationalpark vilken också ligger i det område som är Sonora-öknen. Här arbetar man fram för allt med bevarandet av den för Arizona så kända mångarmade kaktusen, Saguaron.

Parken var riktigt bra med allt väldigt lättillgängligt, precis som amerikaner vill ha det … … och vi med för den delen, inte minst när det är så hett som det är nu.

Sedan hann vi också med Colossal Cave Mountain Park med huvudmål att besöka just grottan.

Egentligen var den helt ok men den hade hunnit förstöras en hel del innan man förstått att bevara den för eftervärlden, bl.a. var 99% av alla stalaktiter avbrutna sedan länge men visst fanns det fortfarande vissa delar man bevarat och som var väldigt fina. Här har man i anslutning till grottan även andra aktiviteter, bl.a. möjlighet att rida med ut i öknen men just denna aktivitet avstod vi, jag kan riktigt känna hur vissa delar av kroppen känts i morgon bitti … Dessutom hade vi behövt en stege för att komma upp och det nöjet behöver vi dela med oss av …

2012-04-26

Dagen började med ett besök på forskningsanläggningen “Biosphere 2” där man forskar mycket avseende framför allt jordens vatten som ursprungskälla till allt liv men även mycket annat.

Det hela började som ett privatfinansierat projekt men sedan har flera universitet varit där och för närvarande sköts Biosphere 2 av universitetet i Arizona. Det finns inget Biosphere 1, det är ju den biosfär vi alla lever i … och på väg ut till parkeringen fick vi uppleva lite av den, då kom en regnskur … Vädret har varit ganska behagligt idag med temp runt 18-25 grader och tidvis lite molnigt.

Efter Biospere 2 körde vi vidare till den västra delen av Saguaro nationalpark, ganska lik den vi var i igår men lite mindre anpassad för besök, det var grusväg och väldigt lite bekvämligheter så det var inget för den normala amerikanen … vilket innebar att parken var ganska tom på folk.

USA är ett land med stora obebodda områden, vi har sett det tidigare och vi har sett det idag igen … Vi har satt kurs på Laughlin i sydöstra Nevada för att se en massa motorcyklar till helgen och det innebar att vi skulle ta oss genom Sonora-öknen och vidare mot nordväst genom Arizona och in i Nevada. Långa sträckor gick genom helt obebodda trakter, inget annat än vi på vägen … och inget annat inom synhåll.

Till slut hittade vi en by med motell och ett lokalt “mat-hak” men det var helt ok, byn heter Parker i AZ och vi ligger på ett Motel6 …

2012-04-27

Idag har vi varit i Laughlin, Nevada och dess systerstad Bullhead City, Arizona, på andra sidan floden. Vädret har varit …. stekhett kanske man kan kalla det för, och antalet hojar som deltar i 2012 års upplaga av Laughlin River Run är många(!), måååånga tusen, tror det är sju stora parkeringar som är knökfulla samt alla som befinner sig på vägarna … Just nu är vi lite mätta på motorcyklar, helt stekta och lite “solslöa” efter en hel dag i hettan och dessutom har vi precis tryckt i oss en massa mat … . Tack och lov att vi inte väntade längre på året med att besöka dessa “öken”-stater, då hade det varit helt olidligt … På vägen till Bullhead/Laughlin körde vi via Parker-dammen där man tillverkar mycket av elen som området behöver.

I morgon skall vi gå på den avslutande mc-utställningen som hålls på ett av de lokala casinona, Colorado Belle. Förra gången, när USA´s ekonomi fortfarande inte var så körd i botten som den är nu parkerade man gratis på Arizona-sidan och sedan åkte man gratis-båt över floden till casinona på andra sidan i Nevada men det är nästan helt slut nu, dessutom har ju casinona sina egna gratisparkeringar men det var ju en rolig grej, liksom …
Bortsett från gratisparkeringar är allt annat svin-dyrt just denna vecka till följd av den stora mängden människor som måste ha boende, äta och dricka här … Dessutom är det helg så nattens motell är bland det sämsta vi haft till dyrast pris någonsin … Men vad gör man inte för att bli bullerskadad av alla högljudda hojar?

Efter mc-utställningen kör vi vidare mot Joshua Tree Nationalpark i södra delarna av Kalifornien, sydväst från var vi befinner oss nu, innan vi vänder av norrut igen.

2012-04-28

Ytterligare en stekhet dag idag, som mest 35 grader i skuggan …

Vi körde från Laughlin och alla motorcyklar strax efter lunch idag för att ta oss sydväst ner mot Joshua Tree Nationalpark och vi fortsatte att hitta extremt öde landskap, det är bara lite buskar och grus timme efter timme … och verkligen inget annat förrän vi nådde Twentynine Palms, en by mitt i ingenstans nere i södra Kalifornien. Vi hittade ett Motel6 som vi bor på för natten. I morgon kommer vi att ta oss genom parken och köra nordväst mot mer bebodda trakter, vi skall bara först ta reda på lite mer om Channel Island Nationalpark som egentligen är vårt nästa mål för att se om vi kan besöka den eller om det är en av parkerna man måste se “under vattenytan”. Skulle det vara så hoppar vi över den och slipper då att ta oss genom Los Angeles, något vi gjort tidigare och som kan vara en … upplevelse, med 6-8 filers motorväg i var riktning där allt bara står mer eller mindre still i timmar, i alla fall i rusningstid …

Är det så att vi inte har någon glädje av Channel Island så kommer vi att dra oss norrut genom centrala Kalifornien men vi får se i morgon hur vi gör.

2012-04-29

Idag har vi varit i Joshua Tree Nationalpark, man slutar aldrig förvåna sig över hur naturen kan skifta bara genom att passera ett litet bergspass eller liknande. Denna gång gick det från att vara en helt flack öde natur med bara låg buskvegetation till att bli ett landskap med berg, klippor samt mängder av Joshua-träd och annan vegetation, parken var riktigt fin och vädret lika soligt som vanligt men med något lägre temperatur än vad vi haft de senaste dagarna …

Efter Joshua Tree fortsatte vi mot L.A. och inte heller här slutar man förvåna sig över de stora motorvägarna och tempot folk håller med bara millimetrar till godo … men det räcker ju, och allt i 120 km/t. Klara känner sig lätt stressad …

I natt ligger vi i en av L.A’s östra förorter, El Monte, på ett Motel6 i ett hyfsat område, väldigt spanskt men rimligt rent och ordentligt. Skall snart gå ”runt hörnet” för att se om vi kan få en kopp kaffe i en närliggande jourbutik.

2012-04-30

Denna kväll har vi inget internet, vi är snåla …

Efter att ha kört in i LA i måndagsrusning, som Klara sammanfattade det –“Det är inte som att köra i Malmö!” (allt händer i 110 km/t och tvekar man så behöver man omgående hjälp med bortforsling av krockad bil, det ser man andra som behöver hela tiden …), så fick vi lära oss något. Vi visste allt om Petersen Automotive Museum (ett av världens största OCH finaste bilmuseum) … utom att det är stängt på måndagar, det visste vi inte … Så vi planerade om och stannade en extra dag i LA, hittade ett nästan lite mysigt motell väldigt centralt mitt i Hollywood. Det heter Hollywood Guesthouse Inn på Sunset Blvd, bara ett stenkast från Hollywood Blvd, gatan där allt i Hollywood händer … men det var rätt dyrt så vi betalade inte för internet utan lånar på Starbucks mitt i smeten, vi är faktiskt kunder, vi dricker en liten kaffe … … delad på två … … Det är dyrt i LA! Så vi är öppna för alla bidrag, sitter med en insamlingsbössa på trottoarkanten just nu och ser ledsen ut … tillsammans med många(!) andra vars drömmar om Hollywood gått i kras! Jag har lite svårt att förstå vad det är som drar så mycket människor till att lämna allt bakom sig för denna “dröm” … Man ser många livsöden när man går runt i gatorna här, de flesta är bortjagade från huvudgatorna men det finns många kvar …

Vädret är betydligt skönare än det varit på länge, nästan så att det är lite kallt i vinden men hellre det än som sist vi lullade runt i stekhet sensommarvärme här i LA, detta är mycket bättre!

2012-05-01

Idag har vi internet, skönt att vara online igen … liksom …

Idag fungerade det bättre att besöka Petersen Automotive Museum då det var öppet, riktigt bra men inte så mycket bilar som vi inbillat oss. Det är ett museum som byter tema efterhand och just nu var det mycket “Ital design” vilket innebär att mycket av temat för säsongen är italienskt med både skotrar, italiensk-designade bilar med mera. Ett annat tema som var genomgående var bilens historia i Kalifornien med allt från avgasrening till kända filmbilar, alternativa bränslen. Andra saker man gärna ville visa upp var hur bilhobbyn i “området” växt fram med trimfirmor, karosserifirmor och liknande och hur dessa såg ut på 40- och 50-talen då mycket av bilhobbyn startade.

Efter Petersen körde vi ut till Oxnard där själva besökscentret för Channel Island Nationalpark ligger, öarna åkte vi inte ut till men vi såg i alla fall en film om dom. Det är ganska svårtillgängliga öar, i alla fall enligt oss som gärna har en Starbucks-kaffe i handen då vi traskar runt på tillrättalagda gångar (gärna med trall) och tittar på allt det fina. Ingen av öarna har detta … Det finns faktiskt inget alls, inte ens en fika kan man få … …

… så vi gav upp detta, tittade som sagt på filmen och tog lite bilder nere i hamnen samt försökte få med öarna på bild ute i havet …

Har nu kört vidare norrut upp genom Kalifornien, genom lundar med citron- och apelsinträd, jordgubbsodlingar och oljepumpar, och ligger i en liten by som heter Lindsay på ett Super8, riktigt fint och med ordentlig frukost. Inte som den doughnut vi fick i morse till frukost, om än att den var både färsk och god. Det mättar liksom inte … och dessutom har vi fått tvättat ikväll så nu slipper vi vända på underkläderna närmaste veckan i alla fall. På vägen stannade vi till och köpte 3 liter jordgubbar för att “ha till senare” … och de var slut efter 30 minuter, rena slagsmålet i bilen, jäklar vad de var goda!!! Och absolut värda 10 kr/litern!

I morgon står egentligen bara Sequoia and Kings Canyon Nationalpark på att-göra-listan. Det verkar tyvärr inte som om Crystal Cave, vilken ligger i anslutning till parken, öppnat än för säsongen … vi får se …

2012-05-02

Idag har vi kört runt bland de största träden i världen och också sett det absolut största kända trädet på jorden kallat General Sherman.

Dessa Sequoias är helt enorma, upp till 11 meter i diameter. Det är stort! Vi skall köra tillbaka i morgon bitti för att se den andra nationalparken som heter Kings Canyon Nationalpark, den ligger i anslutning till Sequoia Nationalpark där vi var idag. På vägen dit passerade vi fantastiska landskap med vinrankor, citrusfrukter och olivträd.

I natt sover vi i sydvästra Fresno, CA, på ett Super8. Kanske inte bästa kvarteret med många “arbetande flickor” men det fungerar för en natt. Det är inte då lätt att i förväg veta var man skall vara och inte …

2012-05-03

Vi har varit i Black Canyon Nationalpark hela dagen, man tycker att parken verkar liten men det tar en väldig tid att ta sig genom den och sedan skall man hela vägen tillbaka igen. Vissa vägar har man inte öppnat för säsongen än, troligen p.g.a. att vägarna behöver underhållas efter vinterns snöröjning och dels efter stenras från bergssidorna. Precis där vägen var stängd låg det en grotta, Boyden Cave, så den var vi nere i och den var riktigt fin och orörd med jättefina formationer. Bara grottbesöket tog mer än en timme …
Parken var för övrigt ganska lik Sequoia Nationalpark med gigantiska Sequoia-träd, bl.a. General Grant som är det tredje största trädet på jorden sett till massan och det bredaste mätt över roten, 40 fot = 12.2 meter, ungefär som 3 normala bilar. De är stora! Det finns en sjö i parken också, Hume Lake, som vi var nere vid och som vi körde längs med ett tag innan vi vände mitt i ett kristet läger, inget för oss …

Vädret har varit lite svalare än tidigare, uppe i bergen hade vi ca 7 grader i morse men det blev bättre i solen ju längre dagen gick. Nu i kväll har vi ca 23-25 grader och riktigt skönt nere på låglandet.

Natten spenderar vi på ett Rodeway Inn i norra Fresno, kommer att köra vidare till/genom Yosemite Nationalpark i morgon. Vi var där 2008 men det vore synd att inte ta den vägen nu när vi ändå “har vägarna förbi” liksom, och vi har ett nytt årskort till alla parkerna så det kostar oss inget extra … på vår väg till Jelly Belly-fabriken och Budweiser på lördag. Kan det bli bättre, käka godis på förmiddagen och dricka massor av öl på eftermiddagen? It’s just like heaven, the American way …

2012-05-04

Idag var det dags för en favorit i repris, vi bestämde oss för att “köra genom” Yosemite Nationalpark trots att vi redan varit där 2008. Tur var väl det! Dels hade vi missat en del av parken och dels hade vi inte sett den på våren med alla(!) vattenfall överfyllda med just vatten, förra gången i september månad var det i bästa fall en rännil och många var helt uttorkade.

Likaså var det förra gången helt utbränd natur men nu blommade allt och de flesta träden hade det skiraste bladverk man kan tänka sig, utom längst upp i bergen där de inte riktigt hunnit slå ut. Trots den stora mängden turister, för dagen i huvudsak fransmän som visade sig lika duktiga som tyskar på att utmärka sig (varför gå till varandra och prata när man kan vråla över en hel parkering?), är detta en av “Top 3”-parker vi varit i än så länge. Dels för naturen och dels för det rika djurlivet trots att björn inte gick att uppbringa just idag, däremot var det massor(!) av helt orädda rådjur framme.

Vi hade en rätt häftig episod idag då vi under ca 20-30 minuter gick med bland en grupp om 10 rådjur, helt orädda så länge vi höll oss på en eller ett par meters avstånd, medan de åt och strosade framåt. Fin upplevelse!

Det tog faktiskt hela dagen att “köra genom” parken, det blev många stopp på vägen!

Det är också ganska häftiga temperaturväxlingar så här på våren, vi startade med ca 25 grader i solen i morse och sedan ett par tusen meter upp i bergen ett par timmar senare var vi nere i 5-7 grader med 50-70 cm snö i vägkanten … Då var det långbyxor, ordentliga skor och fleecejacka på!

I natt ligger vi på ett Quality Inn i Modesto, fortfarande i Kalifornien, och fortsätter västerut i morgon.

2012-05-05

Idag har det varit godis för både barn och vuxna …

Det började med att vi lämnade Modesto och körde vidare mot Fairfield, fortfarande i Kalifornien. I Fairfield ligger barnens, och Klaras, favoritställe alla kategorier; Jelly Belly-fabriken. För er som inte vet vad Jelly Belly är kan jag berätta att det är det mest amerikanska godiset man kan tänka sig, en liten “böna” bestående av ett segt smaksatt innanmäte med ett något hårdare skal, också det smaksatt. Rätt gott i liten mängd …

Efter detta blev det ett besök för lite mer vuxen smak, nämligen en av de äldsta Budweiser-fabrikerna vilken ligger nästgårds med Jelly Belly … Vilken tur!

Vi hade också turen att först få vara med på deras nya “öl-skola” vilken egentligen skall kosta en del pengar men just nu under en testperiod erbjuds vissa att “testa” den … och vi kom i rätt tid! Efter denna tidvis ganska äckliga upplevelse, tänk amerikansk “mjäkig” ljus öl smaksatt med sötade blåbär eller jordgubbar så förstår ni, blev vi diplomerade Beer Masters! Bara så att ni vet … Sedan gick vi själva rundvandringen i fabriken och såg ett par filmer om öltillverkning, ganska intressant och denna för oss stora fabrik stod endast för ca 5% av hela Budweisers tillverkning. Fattar inte att amerikaner kan avguda denna märkligt smaklösa söta … öl … som de gör … Jag riktigt längtar hem till en Mariestad Export, vilket för övrigt ingen utom Klara hört talas om … Märkligt! Men det är alltid kul och intressant att se hur saker och ting tillverkas!
Bourbon Trail som vi körde i Kentucky 2011 fick mig att uppskatta Bourbon på ett annat sätt än tidigare, nu kan jag till och med tänka mig att slå upp en “liten en” vilket jag inte gärna gjorde tidigare. Budweiser-besöket hade dock inte samma inverkan på mig, amerikansk … öl … är definitivt inte min grej även om Budweiser är den bästa, enligt mig, av de fyra stora (Budweiser, Miller, Slitz och Coors).

Vädret har varit som en riktigt bra svensk sommardag om än något blåsigt över slätterna, det rök ordentligt över de torra fälten som passerats under dagen.

I natt sover vi i Red Bluff på ett Travel Lodge Inn, jättefint utmed en flod, bara ett “stenkast” från Lassen Vulcanic Nationalpark som vi skall till i morgon.

2012-05-06

I morse lämnade vi Red Bluff i 25-gradig värme, lite blåsigt men skönt … och satte kurs nordöst mot Lassen Vulcanic Nationalpark. En timme senare, och ca 1300 meter högre, stod vi i metervis med snö! Helt otroligt och inte vad vi förväntat oss! Snabbt klädbyte var nödvändigt, fram för allt var vinden riktigt “bitig” …

På det södra besökscentret fick vi veta att vägen genom parken inte öppnat för säsongen och man räknade med att hela vägen inte skulle vara plogad och farbar förrän 10/6 … och så länge ville vi inte vänta … Däremot fick man gärna gå på vägen fram till att den inte längre var plogad vilket vi gjorde, ca 7 km fram och tillbaka totalt. Tyvärr var “ditvägen” i uppförsbacke vilket säkert är jättenyttigt men för oss bortskämda som inte rör oss mer än nödvändigt kändes det bitvis jobbigt. Däremot är det mycket lättare att gå i nedförsbacke vilket vi gjorde på tillbakavägen.

Några större djur såg vi inte, däremot gick man i ett otroligt fint vinterlandskap med forsar av smältvatten, lite rykande varma och illaluktande källor, härlig vit snö och strålande sol. Så den ursprungliga besvikelsen över den stängda vägen byttes snabbt mot en känsla av att “detta var riktigt fint!”. Samtidigt var det helt otroligt lugnt och jag tror inte att vi var mer än totalt 10 stycken som vandrade längs vägen sådär lagom utspridda … Härligt, lugnt och riktigt, riktigt skönt!

Efter att vi fått oss en kopp kaffe vid återkomsten till besökscentret två timmar senare bestämde vi oss för att köra upp till den norra delen av parken där man enligt uppgift skulle få köra ca 15-20 km in i parken. Vi försökte oss på en genväg till den norra infarten men till sist fick vi ge upp efter en bra bit på en riktigt dålig grusväg, vi har förvisso 4-hjulsdrift men till sist räcker det inte till liksom …

Till sist hittar vi en större och inte minst asfalterad väg upp till den norra delen och där blir vi än en gång förvånade, här är det nästan helt snöfritt! Och inte bara det utan också en helt annan natur med träd som står mitt i “stenkross” utan tillstymmelse till jord, enbart sten och grovt grus. Märkligt!

Hela den norra delen av parken, utom en liten sjö precis vid infarten, består av skog och det minskar möjligheten att se något så denna del är väl inte så fantastisk för vår del.

När vi sett den norra delen också drog vi vidare västerut till en mindre stad vid namn Redding, fortfarande i Kalifornien, och ligger i ett trekantigt hörnrum på ett Rodeway Inn …

… och vi har nu förstått att solen tar väldigt bra, efter bara ett par timmar ute har vi fått en riktigt fin skidåkar-solbränna efter solglasögonen!

>> TILL DEL 2 >>