Alla inlägg av anders

Road Trip i USA?

Allt fler kör på så kallad Road Trip i det stora landet i väster och ännu fler är nog de som har det i tankarna. En Road Trip är det klassiska amerikanska sättet att resa och ger de som verkligen gör det möjligheten att lära känna landet, se naturen och träffa människorna längs vägen. I mitt och min sambos tycke är detta det ultimata sättet att färdas i det stora billandet USA.

Toyota SUV som tog oss runt på västkusten 2008.

I USA reser man mycket, och ofta sker det med hjälp av bil. Det innebär att motellverksamheten är extremt väl utbyggd i stora delar av landet, inte minst längs de större vägarna men man hittar också små pärlor då man passerar små byar där det inte kommer många nya ansikten var vecka. Ibland undrar man hur de får verksamheten att gå runt … På många motell tar man emot rabattkuponger vilka du kan hitta på turistcentra eller bensinmackar, utnyttja detta och spara pengar! Notera dock att det ibland heter ”i mån av tillgång på rum” så man kan inte kräva rabatterade priser men då kan man oftast gå till ett annat motell. Är ni tveksamma på motellets standard? Be att få se rummet ni eventuellt skall hyra för natten, har de inget att dölja skall detta inte vara ett problem för dom. Vägrar dom, gå någon annanstans!

bild-1

2014 års Jeep Grand Cherokee som tog oss runt ”nordcentrala” USA sommaren 2013.

Vägarna är generellt sett väldigt bra med undantag för vissa storstadsområden, i t.ex. New York kan det på många håll vara helt befogat med en stor SUV, så dåliga är deras mindre gator.

Det finns vissa saker som skiljer markant mot hur vi gör i Sverige. Att svänga höger mot rött ljus är t.ex. en av de bästa sakerna som finns och som upplevs av alla(!) som extremt smidigt. Håll dock koll efter ”No turn on red”-skyltar så att ni inte utnyttjar det i allt för stor utsträckning … 😉

En annan väldigt bra sak är mittfilen man oftast hittar inne i städerna som utnyttjas antingen för att köra in i vid vänstersväng eller då man skall svänga vänster ut på stora vägen då man kan korsa ena körbana för att sedan stå i mitten och vänta på att ta sig in i trafiken. Toppenidé som borde införas även i Sverige!

Helt ny Lincoln Town Car, en V8-försedd pärla, på östkusten 2009.

Tempot är ganska avslappnat ute på landsbyggden och som jag brukar säga, står man ut med den ganska oförlåtande Malmö-trafiken så går det alldeles utmärkt i USA också. Vid något tillfälle i Washington har jag känt att alla stora svarta SUV:ar som far fram i 60-70 mph inne i stan blivit lite jobbiga. I Washington är det jobbigt att hitta parkeringsplats också, ett tips kan vara att köra ut till Arlington-kyrkogården och parkera billigt där för att sedan ta en $9 taxi in till stan, t.ex. Vita Huset. Arlington är ju ändå definitivt något att se, om än att dess storlek kan tyckas tragisk.

Vägnätet är välskyltat på gott och ont. Inne i städerna är det bitvis omöjligt att hinna med all info, det står skyltar över allt! Precis över allt, både över, under, bakom och framför varandra!

Klaras bild, från största korsningen på Manhattan. Undrar hur de skall kontrollera om man verkligen tänker … men det kan de kanske?!

Hamnar man fel på en motorväg eller missar en avfart kan det bli en utmaning att komma rätt igen. Vi har provat, flera gånger! Här hemma kan man oftast köra av på närmsta avfart för att vända och köra på åt andra hållet igen. Så är det sällan i USA! Ofta är en motorvägsavfart bara en påfart på en ny motorväg vilket innebär att du fortfarande kört lika fel, bara att du nu är på väg åt ett annat håll. Troligen åt ett håll som är ännu mer fel än det första, men hur tror ni annars att man skall få träffa alla sköna människor och se saker ingen annan sett före er? Va …??? Ta det bara för vad det är och gör det bästa av det!

Bensinstationer finns överallt, utom då man kör på ångorna långt ut i obyggden. Det brukar lösa sig men kan ofta kosta någon dollar extra då den mack man till slut hittar har en ägare som vet om att man inte har något val. Generellt sett är bensinen billig i USA, i alla fall tycker vi sönderbeskattade svenskar det. Normalt, lite beroende på stat och hur nära storstäder man är, kan man hitta bensinen för strax under $4 per Gallon vilket ger ett ungefärligt literpris om $1. Har man en lite större bil som drar en liter/mil i snitt så har man en bensinkostnad om 7000 Sek per 1000 mil vilket måste räknas som överkomligt med våra mått mätt. 1000 mil är ungefär vad vi kör per resa om ca 6 veckor.

Att hyra bil då? Jo, det är inga problem för oss svenskar som är över 24 år. För yngre förare brukar det också vara möjligt men med en högre försäkringskostnad. Skippa förresten GPS via hyrbilsfirman om ni skall hyra bil mer än 14 dagar eller så, det kostar annars normalt runt $9 extra per dygn. Kör istället in till en Walmart eller liknande och köp en sprillans ny vars kostnad utslagen över hyrtiden blir billigare än att ge hyrfirman de pengarna. Då kan ni ju dessutom använda den på er nästa resa också … och nästa …

Vi brukar själv ha med vår GPS hemifrån laddad med nordamerikansk karta …

Dodge Charger, välanvänd slitvarg som gjorde jobbet i mellanvästern 2009. Fick den bara lite olja då och då … 😉

Försäkringar i USA är också en stor och kär fråga, inte minst vid bilhyra. Det som absolut skall ingå är en trafikförsäkring (ingår alltid), ansvarsförsäkring (Liability Damage Wavier, LDW) samt  olycksförsäkring (Collision Damage Wavier, CDW). Dessa brukar antingen ingå vid bokningen eller vara möjliga att teckna direkt vid uthämtande av bilen, då mot en tillkommande kostnad. Det man skall tänka på är att det finns vissa, för oss självklara saker, som är undantag i försäkringarna lite beroende på hyrfirma och vilka försäkringstillägg man valt. Skador ovanpå bilen är inte något som självklart täcks av försäkringarna, t.ex. kan stora(!) hagelbollar fördärva både plåt, lack och vindruta.  Likaså täcker sällan eller aldrig försäkringen annat än t.ex. stöld av hela fordonet, det vill säga att en stulen stereo vid ett bilinbrott betalas av dig inklusive arbete. Vissa saker kan man mot en extra avgift, oftast i samband med att man hämtar ut bilen, försäkra sig ”extra” mot vilket kan kallas Extended Protection, Road Side Assistance och liknande. Vissa skador kanske(?) täcks av er hemförsäkring men ibland kan ett par dollar per dag göra att man sover bättre. USA är ett land i vilket jag hellre är över- än underförsäkrad!

Normalt sätt är det inget problem och vi har aldrig haft några problem vid återlämnandet av bilar. Där kontrolleras oftast bara att det faktiskt är en bil av ungefär samma modell och storlek som den man checkade ut man nu vill lämna tillbaka. Däremot skall man vara väldigt noga med att notera eventuella skador på bilen i samband med att man hämtar ut den! Man vet ju aldrig …

Chevrolet Traverse, tog oss 1000 mil genom sydstaterna 2011 …

Vid hyra av bil, tänk också på att om ni skall ha bilen länge kan det vara bra att hyra en större och lite lyxigare bil. Inte minst för att man då slipper ”slit och släng”-bilarna alla andra turister gjort sitt bästa för att plåga livet ur och dels är det värt lite extra för att sitta skönt, och gärna högt, om man avverkar 20-30 mil om dagen eller så i snitt …

Andra saker man kan tänka på i samband med hyra av bil? Jo, skall man vara flera förare som skall omfattas av försäkringsskyddet kostar det extra och ibland ganska mycket extra. Fundera på detta, men fuska inte och tro att det ”händer säkert inget” … Det kan bli en förtvivlat dyr övning om olyckan skulle vara framme! Likaså, vänj er vid att servicelampan i bilen brukar lysa. Vid något tillfälle har jag ringt och frågat om dom vill ha in bilen för att ge oss en annan, gärna då med släckt lampa, men det brukar bara sluta med ett -”Ni kan ju alltid kolla oljan, men kör ni …” och det har ju fungerat bra …

Vi glömmer aldrig Adrian, TX, och Klaras närgångna möte med en skallerorm …

Och till sist, njut av er Road Trip och välj gärna det mindre vägnätet! Då får ni se och uppleva helt fantastiska saker ni kommer ihåg lång tid efteråt! Och glöm inte att ta mycket(!) bilder, då kan ni liksom ”göra om resan” hur många gånger som helst!

Mer info om våra Road Trips ->>

Ännu mer tankar rörande D800:ns vara eller inte vara

(Bilder från Nikons presstjänst)

Jag har aldrig(!) varit med om att en ny kameramodell debatterats mer eller i hårdare ordalag på olika forum världen över. Mycket handlar om det är en efterträdare till Nikons D700, om man skall se det som ett helt nytt modellspår från Nikon eller … Ja, valen är många och jag hade själv sett fram mot en annan modell än den som nu släpptes, i alla fall avseende en del av specifikationerna.

Är den då en ersättare till D700:n? Nej, inte enligt mig i alla fall. Varför? Framför allt hävdar jag med en dåres envishet att ISO-prestandan inte lever upp till den som D700:n uppvisar, i alla fall inte om man jämför 100% zoomat mot 100% zoomat och med det förbehåll att jag endast tittat på de hög-ISO-bilder från D800:n som publicerats på nätet. -”Jamen, så kan man inte göra, du måste skala ner D800:s bilder till 12 Megapixlar, annars blir det ju inte rättvist … ju …”. Så låter det på många ställen i olika forum och bloggar men här håller jag inte med! Skall du dra nytta av de 36 Megapixlar D800:n kan producera kan du ju inte skala ner bilderna innan jämförelse. Då känns det meningslöst att lägga ut pengar på en D800:a, i alla fall enligt min mening, om du ändå måste skala ner bilden för att uppnå de ISO-prestanda man vill ha.

Nikon verkar nu ha siktat in sig på att skapa olika verktyg för proffs och gjort det svårare för oss amatörer att hitta en kamera i deras sortiment som passar för alla våra behov. Att Nikon nu pratar om D800:n som ett kamerahus i proffssegmentet talar också för detta, D700:n såldes ju som en instegskamera till fullformatsvärlden samt ett semiproffs-hus för avancerade entusiaster …

Med Nikons nuvarande utbud på den svenska marknaden tycker jag att man kan kategorisera modellerna i det övre segmentet enligt följande.

  • D4 – För press-, sport- och reportagefotografer på fältet, perfekt oavsett tillgång på befintligt ljus.
  • D800E – För renodlat studiobruk eller andra situationer där man kan kontrollera ljus och miljö för att på så sätt undvika moiré-effekter, man tar också ett aktivt beslut om att lagring av stora bildfiler är ok.
  • D800 – För landskaps- och arkitekturfotografen eller andra som jobbar i befintligt ljus och som inte kan kontrollera sin miljö men vill undvika moiré så långt det går. Man tar också ett aktivt beslut om att lagring av stora bildfiler är ok.
  • D3x – Efter att D800:n släpps tror jag denna modell ”dör” på marknaden. Som begagnad måste den bli väldigt svår att sälja …
  • D3s – Samma som D4:n fast för de som vill lägga något mindre pengar … 😉 … och som nöjer sig med den äldre modellens prestanda.
  • D700 – Så länge den nu finns på marknaden är det en bra instegs- och entusiastkamera i FX-världen, den ger extremt bra resultat i dålig belysning och den kan också fungera för sportfotografer och andra som vill kunna ta bilder med hög hastighet.
  • D300s – Entusiastkamera i DX-världen, bra på det mesta …

Ja, om detta kommer det säkert att debatteras under lång tid men detta är mina tankar än så länge.

Om jag kommer att köpa en D800? Ja, troligen men det är inte en självklarhet eller ens säkert, kanske om ett år eller så men då kommer jag nog att behålla min D700 och istället lägga D300:n på hyllan.

Tankar runt Nikon D800(E) och D700

Foto från Nikon.se:s pressida.

Lite högst personliga reflektioner rörande den nyligen introducerade Nikon D800(E), den kamera som många trodde skulle ersätta Nikon D700 …

Många D700-ägare, och andra, har sedan länge ställt sig i kö för att få möjlighet till en av de första D800:orna när den släpps på marknaden den 22/3. Ganska uppenbart att många sett den som en direkt ersättare för D700:an men är den det?

NEJ!

D800 kan inte ersätta den D700 jag tycker så mycket om om och som överraskar med sin bild- och ISO-kvalitet var gång resultatet tankas över från minneskortet och visas på datorskärmen. Var gång! Skulle då inte D800:an kunna göra detsamma? Troligen men just nu ser jag vissa utmaningar …

Varför är jag inte helt översvallande över D800:an?

För det första släpps den i två modeller vilket förvirrade inte minst mig till att börja med! Om man kokar ihop all info rörande det s.k. moiré-filter (eller AA-filter) som finns i D800:an och det filter man monterat i D800E:n så verkar det vara så att E-modellen tagits fram för de som jobbar mycket med kontrollerat ljus och som kan kompensera sin miljö för att undvika moiré-effekter i så stor utsträckning som möjligt. Motargumentet kan ju då vara att behovet av AA-filtret (Anti Aliasing) som skall hjälpa till att motverka moiré minskar med högre upplösning men efter att ha läst mycket om detta filters vara eller inte vara så är nog E-modellen inget för mig. Jag tar bilder i det ljus som finns och jag är ingen studiomänniska. Nackdelen med att ha AA-filter då? Det tillför en liten(!) mängd oskärpa direkt från sensorn, vilket skall minimera moiré, och oskärpan tas istället hand om av mjukvara som skärper det färdiga bildresultatet. Har fungerat tidigare för alla mina tidigare D-SLR:er så kan säkert fungera utmärkt för mig i framtiden också även om man inte kan tillgodogöra sig de sista ynka procenten detaljer från den otroliga 36 Megapixel-sensorn.

36 Megapixlar! Smaka på det, vi får snart börja diskutera filstorlekar istället för Megapixel-värden precis som man gör med digitala mellanformatskameror. Vill jag ha 36 Megapixlar? JA!!!!! Behöver jag det? Nej! Vill jag ens ha det? Vet inte …

Hur ser det ut när jag kommer hem efter att ha varit ute och fotograferat? Jag kommer hem med 100 stycken 12 Megapixel-bilder, de flesta sparade i RAW-format, vilket ger ca 1 GByte data som skall hanteras och då menar jag inte bara att det skall tankas av från minneskortet till två olika hårddiskar där den ena är reservkopia. Det skall också kopieras över till min backup-server, därefter skall det via långsam överföring kopieras till en backup-tjänst på nätet. Nu pratar vi 1 Gbit! Vad händer då med bilderna efter en tur med D800:n? Nu pratar vi 100 stycken 36 Megapixel-bilder som enligt uppgift i RAW-format ligger runt 40 MByte per bild vilket blir ca 4(!) GByte data som skall hanteras. 4 GByte! Bara för att det blev en liten tur i det fina kvällsljuset på väg från arbetet … Just nu har jag svårt att motivera det även om ”ball”-faktorn i att faktiskt ha 36 Megapixel stora bilder inte skall glömmas bort … Men ändå, 4 GByte … Helt ärligt blev jag glad när Nikon nyligen annonserade sin D4 med 16 Megapixel-sensor, jag trodde det var densamma som skulle komma presenteras i den s.k. efterföljaren till D700:an, vilken i alla fall jag anser att vi inte fått. Detta bevisas också på något sätt av det faktum att D700:an inte omedelbart tas bort som produkt utan kommer att fortsätta levereras och säljas parallellt med den nya D800:an, om än till något reducerat pris.

Andra för och nackdelar? Självklart! Priset var en positiv överaskning eftersom jag trodde det skulle hamna 5-7000:- över de ca 25000:- den nu introducerats för. Det är mycket(!) kamera för pengarna! Tyvärr verkar man ta igen det på tillbehör, t.ex. ca 5000:- för batterigreppet. Hutlöst!

Annan fördel måste väl filmfunktionen räknas in som. Inget jag köper en högpresterande D-SLR för men visst, finns det där är det väl bra … kanske …

Den häftiga ISO-prestandan man vant sig vid med D700:an då? Tveksam, de bilder som släppts tagna vid ISO 6400 har varit allt annat än brusfria, mer likt i mitt tycke resultat från en D7000, men i ärlighetens namn måste man nog vänta och se vilka resultat som visas framöver. Underlaget är i skrivande stund litet och jag vet inte hur och med vilka inställningar de bilderna tagits eller om det skett någon efterbehandling på dom.

Hastighet? Nja, för mig räcker troligen D800:ans hastighet avseende antal bilder per sekund fullt ut men för t.ex. sportintresserade eller andra med liknande behov av 6+ rutor i sekunden förstår jag besvikelsen. Detta är det pris man får betala för den höga upplösningen OCH det faktum att denna nya kamera INTE har stöd för de nya snabba XQD-korten vilket verkar lite … dåligt … men får nog ses som bevis på att D800:an utvecklats under lång tid och beslut om minneskort togs långt innan någon kunde stava till XQD.

I min kameraväska idag samsas en D700 och en D300, båda alldeles utmärka kameror. Men en D800, hur skulle då väskan bestyckas? För det första vill jag ha två kamerahus, dels om något skulle hända med det ena skall jag inte stå helt utan och dels tycker jag det är jättebra att ha t.ex. 24-70:n på D700:n och 70-200:n, eventuellt med en 1,4x-konverter på D300:n vilket i runda slängar ger 150-400mm f/4 med bra resultat. Ett perfekt par som jag trivs med och jag slipper objektivbyte i tid och otid. Med D800 i bilden blir det en svårare ekvation! I alla fall för mig … Troligen ger D800:n mig inte samma fantastiska ISO-prestanda eller hastighet som D700:an. Den kan förvisso ställas om i DX-läge och ge ca 15 Megapixlar vilket ger mig samma brännviddsförlängning som D300:an gör idag men inte köper jag väl en D800:a för att ta 10-20% av mina bilder vilket är vad D300:an står för … Eller skall man köra med 2x-konverter tillsammans med 70-200:an vilket ger f/5,6 med D700:an och lägga D300 på hyllan? Ja, kanske men inget som för närvarande känns som en självklarhet.

Lite sammanfattning då? Säkert en alldeles utmärkt kamera för vissa och som kommer att producera väldigt fina och extremt, på gränsen till löjligt, högupplösta bilder, men … frågan är om det är den kamera jag egentligen vill ha? Nej, inte just nu i alla fall och jag undrar lite över vilken publik den vänder sig till. För mig känns det lite som om marknadsavdelningen har haft lite för mycket att säga till om.

-”Grabbar! Vi måste ha megapixlar vi kan sälja, skit i annat …”.

Redigerad/tillägg 2012-02-10

Nedan följer några bra länkar.

Jag är bara sååå söt …

Vi tog över en nästan 3 år gammal Papillon, Cindy … och här, hösten 2010, har hon precis flyttat hem till oss … men först en liten historia om att vara hundägare, en vanlig torsdag morgon vilken som helst …

dsc2661

dsc2641

Snart 7 år gammal och leksen som aldrig förr …

Filmat av min fru, Klara.