Att vara hundägare, 03.43 en torsdag morgon …

dsc2661

Var dödstrött hela dagen igår, man kan ibland vara det när man är hundägare! Väldigt ofta faktiskt!! En liten reflektion över varför? Jo, så här började dagen …

03.43 – Kadunk, ja det låter så när en något överviktig Papillon hoppar, eller ja … rasar ner från sängkanten, träffar den benlösa pallen som står nedanför sänggaveln och sedan vippar ner på golvet. Hon skall säkert bara gå och dricka hinner jag tänka …

03.45 – Vaknar åter ur slummern som hunnit infinna sig, hör ett ihärdigt -”ahhhaaahhhaaahhaaa” från Cindy som står och flämtar nedanför sängen, antagligen bara lite varm tänker jag och så åter in i slummern …

03.47 – Tasstasstasstass … tasstasstass … tasstasstasstass … ahhhaaahhhaaahhaaa … tasstasstass … tasstasstasstass … ahhhaaahhhaaahhaaa … hörs nere från golvet i höjd med sängens fotända. De flesta som har hund känner igen detta, men jag tänker inte ge mig, trots att vårt lilla charmtroll är dummare än tåget så kan man utan problem lära henne saker som hon sedan kan utnyttja till leda, t.ex. att väcka husse mitt i natten för bli utsläppt på en kissetur men se det skall hon inte lyckas med tänker jag, allt mer klarvaken …

04.19 – … tasstasstasstass … tasstasstass … tasstasstasstass … ahhhaaahhhaaahhaaa … Hmm, vem av oss skall ge sig, jag som nu är irriterad över alla gränser och som inte har haft en chans att sova heller den senaste halvtimmen eller den lilla odågan på golvet? ”Viskskriker” för att inte väcka hela huset -”Cindyyy …” vilket inte får någon märkbar effekt alls, trampandet och flämtandet på golvet fortsätter. Sju sekunder senare ski..r jag bokstavligt talat i om hela grannskapet vaknar, -”CINDY, GÅ OCH LÄGG DIG!!!!!”. Fladomp låter det, hon hoppar äntligen upp i sängen! Jag tittar mot henne, ser hennes kontur i mörkret och känner blicken när hon stannar upp en kort stund, -”Dumma, dumma husse … Du e ente min favvis just nu, du din dumma människa …” men hon lyder fogligt, kryper upp på Klaras huvudkudde och jag känner att nu kan man äntligen få sova en stund till …

04.24, 04.37, 04.51 – … tittar på klockan, helt klarvaken och fortfarande irriterad på hundskrället, nu är det mindre än en timme till klockan ringer …

05.10 – Fortfarande vaken, märker hur Cindy rör på sig i sängen, igen .. och mycket riktigt, det blir ett nytt kadunk, sedan börjar vi om från början … tasstasstasstass … tasstasstass … tasstasstasstass … ahhhaaahhhaaahhaaa … tasstasstass … tasstasstasstass … ahhhaaahhhaaahhaaa …

05.24 – Jag skall inte ge mig, jag skall inte ge mig, jag skall inte ge mig … och se plötsligt, utdelning för då hör jag faldomp! Fast inte upp i sängen utan upp i en av de två fåtöljer vi har i sovrummet … och detta var hundskrällets mål med hela morgonens övningar, hon kunde inte hoppa upp för att det låg ett par byxor i den … Vilken dum husse jag var som la mina byxor i MIN fåtölj!

05.50 – Fortfarande klarvaken får jag tyst på klockan och går upp …

07.20 – Gissa vem som ligger behagligt utsträckt på hela sidan, nerbäddad i husses täcke, och sover … Kan inte låta bli att klappa om henne innan jag går, hon är ju trots allt väldigt söt!

HUNDSKRÄLLE!!